Hur låter egentligen ditt liv? Jenny Wilson, adjungerad professor i musikproduktion vid Musikhögskolan Ingesund, menar att det är din egen livsresa som är det mest spännande hos dig som, låtskrivare, producent och artist. Vad är din historia och hur delar du med dig av den? Att våga experimentera med musik är något som ligger Jenny varmt om hjärtat och det kommer hon att göra med studenterna på musikproduktionsprogrammet ytterligare ett år, med stöd av Wettergrenstiftelsen.
Du har under din karriär gjort produktioner och verk som speglar ditt liv. Vissa delar innehåller trauman som du har gått igenom. Har det inte varit läskigt och jobbigt att göra dina upplevelser offentliga?
– Genom hela min karriär som soloartist har alla mina album haft olika teman. Första albumet handlade om att gå från barn till vuxen, andra handlade om föräldraskapet (och allt det jobbiga i det som ingen pratar om), tredje handlade om när jag fick bröstcancer, den fjärde om en våldtäkt som jag har varit med om. Den sistnämnda var väldigt jobbig att göra, jag var väldigt rädd och pratade om det med många vänner och bekanta för att förbereda mig. Jag hade ”tur” då me too-rörelsen drog i gång i samband med släppet vilket gjorde att jag hamnade i en varm famn där det var helt ok att prata med sådana här saker. Det är så sorgligt eftersom jag inte skulle döma någon annan för att ha varit med en sådan grej men däremot har jag dömt mig själv. Jag har som konstnär tagit hand om mina livshändelser och gjort konst av det. Mina verk är inte bara spridda låtar utan allt hänger ihop med olika teman – det blir ett djupare uttryck.
Det är en del tunga saker du har skrivit om, hur jobbar du med dina studenter kring dina produktioner?
– Jag försöker att prata med dem om att det är en fördel av att använda sig av sina egna erfarenheter, inte bara i texter utan även i produktionen, det viktiga är inte vilken teknisk utrustning du har utan att du stänger in dig i din lilla värld. Om du så bara har en tramporgel att jobba med så jobbar du med den för att skapa din egen värld. Du ska ha en vision och inte sträva efter att du ska låta som någon annan – du ska hålla fast vid vad som är du. Musikproduktion kan handla mycket om teknik men här har du också som producent en exponeringsyta för andra saker.
Är det lättare att skriva musik om jobbiga upplevelser än om lycka i livet?
– Jag måste känna en meningsfullhet med det jag gör och nu råkar det vara så att det har hänt mycket i mitt liv och då en del tunga händelser. För att konst ska bli intressant behöver man visa alla sina kulörer i det du skapar, men det krävs samtidigt en strimma ljus i det som är mörkt samt ett annat perspektiv på det som gör dig lycklig.
Tycker du att musiker över lag blir mer ”intressanta” låtskrivare/konstnärer längs vägen med fler livserfarenheter?
– Jo, det tror jag. Det är svårt som ung inom alla konstformer, livserfarenheter ger mer substans, kanske ser man inte så svart/vitt på saker och ting ju äldre du blir. Samtidigt är ungdomar fascinerande i och med att deras hjärnor fortfarande utvecklas. Den viktigaste ingrediensen som konstnär är nyfikenhet och mod. Det har inget med ålder att göra. Har du detta kommer du att kunna åstadkomma intressanta saker.
Att skriva och framföra musik handlar ju om att beröra människor. Är det viktigt att vara fullständigt ärlig och utlämnande som låtskrivare eller tycker du att man också kan beröra genom en lättsam poplåt ?
– Det tror jag absolut, det viktigaste är att vara sann mot sig själv. Vad vill jag berätta och framför allt varför? Du kan ju också vara en duktig hantverkare snarare än en konstnär. Det varierar bland studenterna hur de ser på det här. Men jag pratar med dem om att det här också kan vara en konstform, du är ju både en regissör och en konstnär i det här yrket. Det handlar nog mycket om hur man ser på sig själv som producent och låtskrivare.
Att vara mer experimentell än resultatinriktad
I en workshop som du håller för dina studenter får de en timme på sig att skriva ett musikstycke. Kan du berätta mer om det?
– Vi jobbar med en kortlek inspirerad av Brian Eno’s “Oblique Strategies” sär man drar ett kort med olika mer eller mindre abstrakta uppmaningar. Ett exempel kan vara ”gör det baklänges” eller förstärk tystnaden “. Alla får tolka sin uppmaning på sitt sätt och gå i väg i cirka 40 minuter och sen komma tillbaka och dra ett nytt kort med en ny uppmaning för att gå i väg igen och fortsätta på låten. Det handlar om att experimentera utan att vara för resultatinriktad, det ska experimenteras snarare än produceras. De tar sig an dessa övningar på väldigt olika och gör olika saker vilket är så häftigt i och med att alla ju är unika.
På musikproduktionsprogrammet vid Musikhögskolan Ingesund är din inriktning låtskrivande, men du är ju också en artist som jobbar en del med scenkonst samt att dina videos också är små konstverk. Är det viktigt som blivande artist att tänka in fler delar i sitt artisteri än ”bara” låtskrivande och ljudproduktion?
– Det där är ju väldigt olika hur du tänker kring din profession och hur du bygger ditt universum. Men som artist är det väldigt viktigt att tänka “hela paketet”, hela det visuella med skivkonvolut, videor, kläder och så vidare. Helheten signalerar något. Självklart kan du släppa en skiva med ett blankt omslag eftersom även det skickar ett statement. Vi är ju bombarderade med allt möjligt hela dagarna så det är viktigt att fundera på vilka signaler du vill skicka.
Hur känner man igen en låt signerad Jenny Wilson?
– Jag tycker att alla mina låtar är lättillgängliga, det är medryckande beats och lekfulla produktioner. De är tänkta för att dansa, älska, jogga, leva till, det ska vara en fysisk upplevelse att lyssna på mig och gå på mina spelningar. Det är väl egentligen bara ett av mina album som genomgående riktigt mörk och det är “Trauma” som är en fusion av full symfoniorkester och min elektroniska värld, den avhandlar på ett nästintill hårresande explicit vis den våldtäkt jag även beskrev på det mer dansanta albumet Exorcism.
Du har under året komponerat operaföreställningen Älskarinnorna på Norrlandsoperan, som hade premiär tidigare i år. Hur lät Jenny Wilson då?
– Man hör mitt melodispråk och hur jag jobbar med rytmer, men det här är skrivet för symfoniorkester och åtta operasångare. Och det är annorlunda, här får du ett manus, dvs librettot, och en historia ska berättas scen för scen. Det här var min första opera, men chefen för Norrlandsoperan påtalade faktiskt att han tycker att mina album faktiskt är som små operor, eftersom de alltid innehåller en berättelse med ett starkt drama
Du har fått ett förlängt uppdrag som adjungerad professor vid Musikhögskolan Ingesund och blir kvar ett år till. Hur har det gångna året varit och vad ser du i kalejdoskopet för det kommande året?
– Det har varit väldigt kul, en helt ny arbetsuppgift för mig, nu är jag mer varm i kläderna, jag är jättetacksam över att få spendera tid med unga talangfulla studenter som håller på att definiera sig själva som låtskrivare och producenter. Jag vill fortsätta gå in i det experimentella med dem och få dem titta inåt och få dem att känna det stora och fria i att få skapa konst.
Musikindustrin är en hård bransch, vad vill du skicka med dina studenter när de så småningom ska ut i näringslivet?
– En bra fråga, musikbranschen är i en ständig rörelse och gungning. Det är extremt svårt att leva på sin musik eftersom Spotify fullständigt dödat skivförsäljning. Parallellt blir konsertställen färre och färre, musiktidningar, kulturredaktioner och i stort sett all exponeringsyta för musik blir förpassad till enbart högkommersiella kanaler. Det är sorgligt. Vi lever i ett kulturförakt och det styrs utefter politiken, både här hemma och av världspolitiken. Så mitt enda råd är väl att ta reda på vad som verkligen är viktigt för dig själv. Varför vill du göra det här? Älskar du att göra det här? För det är ditt inre driv och din egen galna passion som krävs för att kunna navigera i en värld som ständigt är i förändring.
Berit och Carl-Johan Wettergrens stiftelse donerar medel till allmännyttiga ändamål, främst inom skogsindustri, medicin, forskning och utbildning. Stiftelsens nuvarande inriktning är vetenskaplig forskning och utbildning med prioritet på kultur.
En adjungerad professor eller gästprofessor kan rekryteras för forsknings-, utvecklings- och utbildningsarbete när kompetens från verksamheter utanför högskolan är värdefull och finansieras företrädesvis med externa medel. Aktuell person ska ha en vetenskaplig och pedagogisk skicklighet på professorsnivå. Det ligger dock i anställningsformens natur att kompetensområdet kan vara mer begränsat. Framstående insatser inom till exempel ingenjörskonst eller konstnärlig verksamhet kan delvis ersätta kravet på traditionellt dokumenterad vetenskaplig eller konstnärlig skicklighet.
