– Jag vill belysa det osedda – och den blick som inte ser, säger Markus Lundström som forskar om rasism, nationalism och politiskt handlande.
Han fram emot att bidra med sin expertis inom historisk sociologi vid Karlstads universitet – och drömmer om att skapa ett tvärvetenskapligt forum för kritiska tidsstudier.
Markus Lundström kommer senast från Mittuniversitetet. Hans akademiska bana började med studier i Global utveckling och Internationella relationer.
Vad var det som lockade dig till Karlstads universitet?
– Det är en spännande och initiativrik forskningsmiljö med stor öppenhet för tvärvetenskapliga angreppssätt till samhällets frågor och utmaningar.
Under sin doktorandtid i Ekonomisk historia utförde han fältarbete i Brasilien för att undersöka kollektiva minnen hos lantarbetare och småbönder organiserade i de jordlösas rörelse.
– Där upptäckte jag hur olika förståelser och erfarenheter av tid kan fungera som politisk resurs, säger Markus Lundström. Sedan dess har jag fortsatt att studera olika maktaspekter av tid och temporalitet – dels hur prefigurativ politik söker skapa framtiden i nuet och dels hur det förflutna lever vidare genom rasistiska stereotyper. De senaste åren har jag främst arbetat med nationalism och rasism i Sverige.
Tre projekt – tre perspektiv på makt
Just nu är Markus Lundström involverad i tre olika forskningsprojekt. Ett handlar om den svenska radikalnationalismens födelse. Ett annat projekt undersöker samtida vardagsrasism i svenska gymnasieskolor. Men det största engagemanget ligger i det historisk-sociologiska projektet Frikyrkan och förintelsen, där han och en kollega undersöker den svenska pingströrelsens förhållande till kristen sionism och antisemitism under 1900-talet.
Hur vill du att din forskning ska göra skillnad?
– Som forskare hoppas jag kunna belysa det osedda och osynliggjorda – men också den blick som inte ser. Vardagsrasismen på svenska skolor är ett exempel på en mekanisk som skapar utanförskap och stigmatisering och som är osynlig för vissa, men tydligt närvarande för andra. Ett annat exempel är kollektiv historieskrivning – att skapa och använda en berättelse om den egna gruppen, rörelsen eller nationen. Det är en social praktik som osynliggör det oönskade och samtidigt riktar blicken mot det önskvärda. Synen på det förflutna och visionen om framtiden kan på så sätt bli till politisk handling.
Vad ser du mest fram emot i din nya roll?
– Jag hoppas kunna bidra med min erfarenhet av historisk-sociologisk forskning, där jag kombinerar arkivstudier med etnografisk datainsamling och textanalys. Och så drömmer jag om att utveckla ett tvärvetenskapligt forum för kritiska tidsstudier som kan locka forskare från olika fakulteter, discipliner och kunskapstraditioner att tillsammans utforska tidens mysterium.
