När Centrum för tjänsteforskning, CTF, firar 40 år tänker jag tillbaka på min egen doktorandtid på Frödingshöjd. Det jag minns tydligast är kollegorna, samtalen och hur vi prövade våra idéer tillsammans. I dag ser jag hur mycket den vardagen betydde för min utveckling som forskare.
Jubileet ger också anledning att fundera över hur vi ger kunskapsmiljöer möjlighet att utvecklas över tid.
Den frågan har vi arbetat med i Kvalitetsrådet. Vi är inne på sista omgången av universitetets egeninitierade sexårscykel av forskningsutvärderingar som syftar till att identifiera styrkor och utvecklingsområden genom extern kollegial granskning.
I analysen av bedömarrapporterna så här långt återkommer flera styrkor: en öppen och kollegial forskningskultur, stark samverkan med det omgivande samhället och nära kopplingar mellan forskning och utbildning.
Bakom forskningsanslag, publikationer och uppmärksammade resultat finns mycket arbete som inte syns lika tydligt. Någon har läst ett tidigt utkast eller bjudit in en yngre kollega i ett samarbete. Ett seminarium eller ett samtal med en samarbetspartner har gett en studie en ny riktning. Sådant bidrar till en miljö där människor vågar pröva idéer och utvecklas.
Granskningarna visar också vad vi behöver arbeta vidare med: sammanhållen forskningstid, forskningsledning, kompetensförsörjning och karriärvägar. Att stötta varandra och utveckla nya idéer kräver tid. Vi behöver också vara öppna för att nya kollegor bidrar med andra perspektiv och vill arbeta på andra sätt.
Vi i universitetsledningen har ett ansvar för att det vi lär oss av granskningarna får betydelse för våra prioriteringar och beslut. Vissa frågor behöver vi ta itu med gemensamt på universitetet, medan andra bäst hanteras i den enskilda miljön. I det arbetet behöver vi ge nya idéer och samarbeten tid att växa fram.
CTF:s jubileum får mig att känna glädje och tacksamhet. Det får mig också att tänka på alla som varje dag bidrar till att utveckla våra miljöer runt om på universitetet. Tillsammans behöver vi ge det arbetet goda förutsättningar. Vad ett samtal eller en kollegas stöd betyder är inte alltid tydligt just då. Trettio år senare kan det vara just det man minns.
