När 23-årige Elias Storm, lärarstudent vid Karlstads universitet, märkte hur dialekterna börjar försvinna bland unga väcktes både en oro och ett engagemang. I dag dokumenterar han dialekter runt om i Värmland, ett arbete som väckt nationell uppmärksamhet och belönats med ett stipendium från Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.
– Dialekten har alltid varit en del av min identitet. Man märker hur mycket som försvinner med varje generation, och då känns det viktigt att bevara lokalidentiteten för framtiden, säger Elias.
Elias läser ämneslärarprogrammet med inriktning svenska i gymnasieskolan, och hans dialektintresse tog fart redan under de första terminerna. Då började han på egen hand dokumentera Ölmemålet, dialekten i hans hembygd Ölme.
– Jag började intervjua och spela in äldre människor för att dokumentera språket, men också historierna och livsberättelserna som hörde till. Allt det där som annars riskerar att försvinna.
Arbetet utmynnade i en bok som gavs ut för tre år sedan och som nu, flera år senare, skulle bana väg för stipendiet.
Prisad för sitt arbete utan att ha sökt
När Kungliga Gustav Adolfs Akademien hörde av sig kom beskedet som en total överraskning. Elias hade tilldelats ett stipendium på 60 000 kronor för sina insatser för värmländsk dialektkultur.
– Jag vet faktiskt inte vem som nominerade mig. Ingen har erkänt något, säger han och skrattar. Jag kände mig lite malplacerad i Rikssalen på Uppsala slott bland professorer och forskare, när kronprinsessan delade ut priset. Men jag känner mig väldigt hedrad
Stipendiet ska användas till fortsatt dialektforskning, särskilt i sydöstra Värmland, och har redan påverkat hans pågående studier.
Forskar om Nyskogamålet – en unik dialekt
Just nu skriver Elias sitt fördjupningsarbete om Nyskogamålet, dialekten i Nyskoga socken i norra Värmland. Där talade man framför allt finska in på 1900-talet och den värmländska dialekt som senare växte fram där är både unik och bristfälligt dokumenterad.
– Det finns nästan inget skrivet om den värmländska dialekten där. De flesta äldre uppteckningar handlar om finskan. Den senare dialekten är en blandning av flera influenser och därför särskilt intressant att dokumentera.
Allt färre unga pratar dialekt
För Elias är dokumentationen lika mycket kulturhistoria som språkhistoria.
– Det är roligt att komma ut och prata med folk. De har så många livshistorier. När kontakten mellan generationer minskar försvinner också dialekterna, och det tycker jag är väldigt synd. Många jag träffat uppger att det känns sorgligt att deras barnbarn inte talar dialekt. Det blir som en brytpunkt mellan generationerna
Han ser en tydlig trend: allt färre unga pratar dialekt.
– I Karlstad hör man knappt någon ung prata karlstadmål. Och även på landsbygden försvinner mycket. Ungdomar talar mer och mer rikssvenska i dag.
Kopplingen till lärarutbildningen: ”Dialekter är ett pedagogiskt verktyg”
Även om Elias gjort mycket av arbetet på fritiden har lärarutbildningen och vissa lärare haft stor betydelse. Särskilt kursmomenten i språkhistoria har väckt idéer och gett nya perspektiv.
– Att kunna diskutera språk med andra som delar intresset har varit väldigt motiverande.
I framtiden vill han använda dialekter i sin undervisning i svenska.
– Dialekter visar hur språk faktiskt utvecklas naturligt. Skriftspråket är mer en konstprodukt, men dialekterna bär på en levande tradition från fornsvenskan. När man använder dialekter i undervisningen blir språkhistoria mycket lättare att förstå, särskilt om man kan utgå från dialekter som eleverna själva känner igen.
Hans kommande examensarbete har han tänkt ska handla om hur dialekter och språkvariation skildras i läromedel, och vilka bilder det ger eleverna.
Önskar att fler dokumenterar dialekter
Elias hoppas att fler ska engagera sig i att dokumentera dialekter.
– Sociolingvistiken är viktig och intressant, men den beskriver mest hur dialekterna utjämnas. Vi måste samtidigt dokumentera olika dialekter innan de försvinner. Annars tappar vi helhetsbilden, och det gör att ingen om hundra år kan få någon riktig bild för hur språket faktiskt lät.
För Elias är arbetet mer än ett språkintresse, det är också en fråga om kulturarv.
– Dialekten visar var man kommer ifrån. Det skapar gemenskap och bygger broar mellan generationer. Det tycker jag är viktigt att föra vidare.
