ÖB:s och regeringens krigsuttalande har fått många reaktioner. Men hur påverkas allmänheten av alarmistiska budskap och hur kan rädsla och oro hanteras – och kan retoriken vara ett stöd? Forskare vid Karlstads universitet vägleder.
De senaste uppmaningarna om att svenskarna ska förbereda sig för ett eventuellt krig har väckt oro och rädslor hos många människor. Känslor hanteras på olika sätt och leder till olika typer av beteenden.
- Enligt den norska psykologen Per Espen Stoknes finns det flera problem med alarmistiska budskap, säger Per Kristensson, professor i psykologi vid Centrum för tjänsteforskning (CTF) vid Karlstads universitet. Det kan dels aktivera försvarsmekanismer, en typ av omedveten bortförklaring ”det händer aldrig här”, och även skapa grupperingar, de som tror på alarmet och de som inte tror på det. Båda grupper samlar argument för varför, eller varför inte, något kan inträffa. Detta kan vi exempelvis se i frågor kopplat till klimatet och vaccination.
Under pandemin kritiserade du och tre kollegor att myndigheter och regioner har en naiv förståelse för människors beteenden i debattartikeln ”Klisterlappar ändrar inte folks smittsamma beteende” i DN. Vilka råd skulle du skicka med i denna fråga?
– Det finns olika saker från den psykologiska vetenskapen att tänka på för att skapa handlingskraft och för att bli mer saklig och för att få med sig åhörarna eller läsarna i sin kommunikation. Ett första steg är att undvika alarmism, av ovan nämnda skäl, och ett andra steg är att fokusera mer på aktiviteter och beteenden som människor kan vidta. Exempelvis är att ta reda på vad man kan göra om det värsta faktiskt skulle inträffa ett bra första steg. Ta sedan reda på vad som sker lokalt om det värsta inträffar.
Mikael Granberg är professor i statsvetenskap vid Karlstads universitet och betonar vikten av att myndighetspersoner och beslutsfattare inte döljer sanningen på något sätt.
- Är bedömningen att risken för ett krig i Sverige finns är det rimligt att detta kommuniceras till allmänheten. Samtidigt är det viktigt att detta också följs av konstruktiva förslag på vilka åtgärder man kan vidta för att minska sin sårbarhet. För att stimulera handling krävs en balans mellan hot och hopp. Intressant är dock att denna vilja till tydlighet tycks finnas när det gäller krigsrisk men inte när det gäller hotet från ett förändrat klimat.
Per Kristensson, varför får ett eventuellt krig mer medialt genomslag än klimat- och miljöfrågor?
- Forskning visar att det finns risk för trötthet när individer får höra skrämselbudskap under en lång tid. Det gör att människor distanserar sig och undviker ämnet. Detta kan vara en anledning att klimatfrågorna inte får lika stort utrymme hos gemene man just nu. För krigshotet är det ju tvärtom - det har vi inte hört förut så därför riktar vi mycket uppmärksamhet till det. Klimathotet smyger sig på medan ett krig har en väldigt tydlig startpunkt, detta kan också bidra till att krigshotet oroar i högre utsträckning. En annan intressant aspekt är att det kan finnas olika politiska hållningar kring dessa båda olika hot. En gruppering ser klimathotet som akut men upplever krigshotet överdrivet, för andra grupperingar är det precis tvärtom.
Reaktionerna på ÖB:s tal blev enorma och visar tydligt retorikens påverkan i tal till en nation. Även om innehållet är allvarligt kan dock ett lugnt framträdande framamma ett förtroende hos lyssnaren. Exempelvis kan en talare genom olika retoriska medel lugna åhörarna och med entusiasm väcka olika typer av reaktioner.
Denny Jansson är doktorand i svenska språket vid institutionen för språk, litteratur och interkultur vid Karlstads universitet och undervisar i retorik.
Skulle ÖB ha närmat sig ämnet på ett annat sätt?
- Det beror helt på vad som var syftet med ÖB:s tal. Om syftet var att väcka en diskussion och göra oss som lyssnar uppmärksamma och tänka efter så lyckades ÖB mycket väl. Det går att se till hur diskussionen efteråt till stor del mer har kommit att handla om hur ÖB formulerade sig och vad ÖB sa än om själva innehållet. Om syftet hade varit att göra en omvärldsanalys och att ge ett lugnande besked hade tonen kunnat vara mindre pessimistisk och mer lugnande.
Även om ÖB:s tal riktade sig till de vuxna i lokalen så spreds innehållet i kanaler som barn och ungdomar följer. Vad visar det?
- Det visar inte minst att dagens mediesamhälle är oerhört komplext och att budskap som kanske är tänkta för en specifik publik, exempelvis vuxna, mycket snabbt kan spridas även i andra sammanhang till en helt annan publik, säger Denny Jansson. Det gör den retoriska uppgiften mycket svår eftersom man då inte bara måste förhålla sig till den tänkta målgruppen utan även reflektera över hur andra möjliga mottagare, som kanske har en helt annan förförståelse, kommer att ta emot budskapet.
- I talet som ÖB höll på konferensen Folk och försvar fanns en del passager med handfasta tips och råd som hade kunnat utvecklas till en förståelig nivå som passat barn och ungdomar, säger Denny Jansson. Under andra världskriget höll Winston Churchill flera sådana tal, där budskapet att hålla ut, kämpa och hjälpa varandra förmedlade en känsla av stolthet över det egna landet och både väckte och stärkte den egna befolkningens motståndsvilja. Det gjorde Churchill bland annat genom att använda ”vi” och ”oss”.
- Om man ser till anförandet i Sälen så använde sig ÖB av flera vanliga retoriska knep, förklarar Denny Jansson. Dels användes erfarenhetsutvidgning i form av bilderna från Ukraina där ÖB med både bild och tal försökte få oss som lyssnar att mentalt förflytta oss till en situation som har setts som otänkbar i Sverige. Dels använde sig ÖB av medel för att utifrån olika sakargument väcka medkänsla och entusiasm där den logiska slutsats som presenterades var att om det ska gå vägen krävs att både Försvarsmakten och vi som lyssnade behöver vara förberedda. Om än på olika sätt och att dessa behövs tillsammans.
Hur stor betydelse har det vem som kommunicerar – alltså ger det samma effekt när ÖB eller statsministern kommunicerar?
- Avsändaren har mycket stor betydelse för hur ett budskap tas emot, säger Denny Jansson. Att det var just ÖB som var avsändare bidrog till att budskapet togs emot med ett allvar. Det har att göra med att ÖB uttalade sig just i egenskap av högsta ansvarig på Försvarsmakten och att både rollen som ÖB och myndigheten har vad som inom retoriken kallas ethos - förtroende. Det kan ses till hur både ÖB och Försvarsmakten är förknippade med allvarliga frågor som rör rikets säkerhet, försvar mot främmande makt och invasion, och som kan kännas avlägsna för allmänheten i vardagen. Hade statsministern, eller oppositionsledaren, uttalat sig för att förmedla samma budskap är det inte säkert att det hade uppfattats som lika allvarligt. Det relaterar till det ethos som en talare har - vilken roll och vad talaren företräder. Hade statsministern och oppositionsledaren däremot uttalat sig gemensamt och använt ett skarpt men lugnt tonläge hade de däremot kunnat öka graden av allvar. Retoriskt sett har vi en tendens att lita mer på experter eftersom de ofta kan antas veta mer än vad man själv som åhörare gör.
