Vad händer när AI möter journalistik i en av världens hårdast kontrollerade mediemiljöer? Joanne Kuai, ny doktor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet, har djupdykt i Kinas AI-styrda nyhetsredaktioner – och vad de avslöjar om framtidens journalistik i resten av världen.
Joanne, varför valde du att fokusera på journalistik i Kina i din forskning?
– Det var någon gång under 2018 som jag började att fundera djupare kring hur artificiell intelligens påverkar vårt samhälle och vad det innebär att vara människa i en tid av AI. Journalistik blev inkörsporten i den här stora frågan – dels med anledning av min bakgrund som journalist och redaktör, och dels på grund av de stora förändringar jag observerat på nyhetsredaktioner som går från tryckt media till digitalt innehåll. Det var också under samma period som det hände mycket i Kina vad gäller medieinnovationer, såsom nyhetsskrivande bottar, AI-nyhetsankare och personliga nyhetsflöden styrda av algoritmer. Den här utvecklingen väckte viktiga frågor om upphovsrätt, yrkesidentitet och journalistikens institutionella framtid.
– Samtidigt begränsas de dominerande diskurserna om kinesiska medier ofta till antingen propaganda eller censur. Jag upplevde att den beskrivningen var förenklad och begränsande. Genom mitt professionella nätverk kunde jag komma i kontakt med journalister och teknikutvecklare som gav en mer nyanserad bild. Jag ville bidra med en mer komplex förståelse av kinesisk journalistik – inte för att romantisera den, utan för att undersöka hur den navigerar mellan statligt inflytande, teknologisk innovation och yrkesmässiga ideal. AI-journalistik i Kina erbjöd en mångsidig fallstudie för att utforska de här skärningspunkterna.
Du har jämfört Kina med USA och EU – vilka skulle du säga är det största skillnaderna?
– De här tre regionerna skiljer sig väldigt mycket åt när det kommer till politiska, ekonomiska och kulturella strukturer – framförallt när det gäller hur man utvecklar och styr AI. Kina följer en statligt styrd modell, USA förlitar sig på marknadskrafter och EU tillämpar en strategi byggd på värderingar. Alla tre försöker positionera sig som ledande inom AI globalt och som den som sätter normen.
– Men det finns också viktiga likheter. I samtliga tre fall har AI bidragit till en koncentration av makt och resurser, ofta på bekostnad av journalistiken och nyhetsarbetarna. Oavsett om det sker genom marknadslogik eller politiska ambitioner så används AI-teknologier som automatiserat innehåll och algoritmbaserade rekommendationer för att styra allmänhetens uppmärksamhet på sätt som inte nödvändigtvis gynnar det civila samhället.
– Den här utvecklingen tvingar oss att ställa frågan: Vad innebär det att vara människa i en tid dominerad av AI? Innan vi skapar teknik som ska spegla ”våra värderingar” måste vi först klargöra vilka dessa värderingar är – och vem som har makten att definiera dem.
Vilka anser du vara de viktigaste fynden i din forskning?
– En av mina viktigaste slutsatser är att AI inte ersätter journalistiken – den omformar den. I Kina förändrar AI-teknologier yrkesroller, produktionsprocesser och strukturer för hur media styrs. Journalister anpassar sig till AI genom att använda den för att öka effektiviteten och minska politiska risker, men också för att utföra medborgerliga uppgifter, som att granska så kallad algoritmisk skada och varna allmänheten för risker med tekniken.
– Min studie visar också hur nyhetsplattformar och algoritmiska infrastrukturer fungerar som verktyg för både innovation och kontroll. De är inbäddade i relationer mellan stat, teknik och medier som påverkar vad som räknas som nyheter och vem som får producera dem. Den här dynamiken ser olika ut i Kina, USA och EU, men väcker aktuella och viktiga frågor om journalistikens och demokratins framtid.
Hur påverkar AI-teknologier kinesiska journalisters yrkesroll och arbetssätt?
– Precis som sina västerländska kollegor känner kinesiska journalister av trycket från plattformar och det digitala skiftet. Många använder AI för att öka effektiviteten – till exempel för transkribering, organisera arkiv, grammatikkontroll och till och med förberedelser inför intervjuer. Ett användningsområde som sticker ut är så kallad ”innehållsriskhantering”, där AI hjälper till att identifiera politiskt känsliga personer eller förbjudna termer för att undvika politiska konsekvenser.
– Snarare än att helt förändra sina yrkesroller använder journalister AI för att stödja sina befintliga yrkesinriktningar. Vissa utför medborgerliga uppgifter – som att granska teknologiska risker eller slå larm om nya risker – samtidigt som de framställer staten som en välvillig beskyddare. Denna dubbelhet speglar den långvariga rollen som ”lojal medlare” inom kinesisk journalistik, där samhällsnytta kombineras med politisk lojalitet.
På vilka sätt omformar kinesiska algoritmbaserade nyhetsplattformar journalistikens ekonomiska och institutionella grunder?
– I Kina formas journalistiken inte bara av techbolag utan av en tresidig maktdynamik mellan staten, medierna och teknikföretagen. Plattformarna verkar inte oberoende – de fungerar inom statligt definierade ramar, regelverk och ideologiska förväntningar.
– Även om teknikplattformarna till en början skapade viss oreda har staten därefter återtagit kontrollen genom politiska åtgärder och strukturell integration. Samarbeten mellan media och teknikföretag omfattar nu gemensam publicering och modeller för intäktsdelning, vilket skapar ett samarbetsinriktat – men begränsat – ekosystem. Detta förstärker det institutionella beroendeförhållandet mellan media, teknik och staten.
Hur skiljer sig lagar och regelverk för AI och journalistik mellan Kina, USA och EU?
– De juridiska ramverken är fortfarande under utveckling – och speglar motstridiga värderingar och intressen. I USA kräver upphovsrätten mänskligt skapande, vilket utesluter skydd för AI-genererat innehåll. EU gör bedömningar från fall till fall baserat på originalitet. Kina har däremot infört mekanismer för att separera upphovsrätt och äganderätt, vilket gör det möjligt för teknikföretag att göra anspråk på rättigheter till AI-genererade verk utan att fullt ut tillskriva maskiner upphovsrätten.
– Dessa skillnader belyser en bredare maktdynamik. Oavsett om det handlar om staten eller teknikföretag så använder dominerande aktörer juridiska verktyg för att prioritera sina egna intressen. Detta riskerar att begränsa mångfalden av röster, centralisera kontrollen över informationsmiljön och försvaga journalistikens demokratiska funktion.
Vilken typ av maktdynamik uppstår mellan nyhetsbyråer, teknikföretag och staten när AI blir en integrerad del av journalistiken?
– AI förstärker redan existerande spänningar och beroendeförhållanden. I Kina fungerar teknikföretag både som nav för innovation och som politiska partner och formar därigenom infrastrukturen och distributionen samtidigt som de anpassar sig till statens intressen. Nyhetsbyråer måste anpassa sig till plattformarnas logik, samtidigt som de försöker bevara sin politiska lojalitet och yrkesidentitet.
– Staten förblir den yttersta auktoriteten och reglerar både tekniken och media. Resultatet är ett hybrid-ekosystem där redaktionella beslut, algoritmisk innehållsstyrning och politiska direktiv tillsammans skapar nyhetslandskapet. Detta flätar samman journalistisk frihet med både teknologiska system och politisk kontroll.
Hur kan journalistikens traditionella normer och värderingar upprätthållas eller omformas i en tid präglad av strukturell förändring inom teknik och politik?
– Innan vi ställer oss frågan hur vi ska bevara journalistiska värderingar måste vi först fastställa vilka dessa värderingar faktiskt är – och för vem de finns till. Ideal som objektivitet och neutralitet har ofta presenterats som universella, men de förtjänar en kritisk granskning, särskilt i en tid då demokratin själv är hotad. I Kina är journalister ofta tydliga med sina dubbla roller, att balansera lojalitet med samhällsansvar. Denna uppriktighet kan fungera som en påminnelse för journalister i andra delar av världen att reflektera mer ärligt över sin roll i samhället.
– I slutändan kräver en meningsfull journalistik kollektiv reflektion – från journalister, tillsynsmyndigheter, teknikutvecklare och allmänheten – kring vilken sorts mediesystem vi vill ha. Det innebär att vi måste tänka nytt kring regler och bestämmelser, återinvestera i medier som tjänar allmänintresset och inse att kvalitetsjournalistik inte kan överleva utan strukturellt stöd.
På vilket sätt hoppas du att din forskning kan komma till nytta?
– Jag hoppas kunna bidra till en mer kritisk diskussion kring AI och journalistik från ett globalt perspektiv. Min forskning presenterar nya empiriska data och ett ramverk för jämförande studier som lyfter fram statens, lagens och politikens roll – faktorer som ofta förbises inom AI- och medieforskning.
– Jag är också engagerad i att kommunicera min forskning utanför akademin. Jag har medverkat i initiativ som JournalismAI Academy där jag har deltagit i samtal med branschaktörer, talat vid EU-evenemang och varit värd för en podcast för att sprida forskningen till en bredare publik. I takt med att AI påverkar allt fler delar av vår vardag – från ChatGPT till algoritmbaserade beslutsprocesser – hoppas jag att min forskning kommer att hjälpa människor att reflektera över vilken teknologisk framtid vi vill ha, och hur vi definierar mänskligt handlingsutrymme i den.
På vilket sätt stärker din forskning Karlstads universitet?
– Genom mitt forskningsprojekt har jag representerat Karlstads universitet i akademiska, politiska och offentliga sammanhang. Jag har bidragit till internationella tidsskrifter och konferenser, samarbetat med kollegor inom NODE (News and Opinion in the Digital Era) och Geomedia. Jag är också aktiv i det akademiska samhället genom olika uppdrag och vald till representant för studenter och juniorforskare vid avdelningen för journalistikstudier inom International Communication Association (ICA).
– Jag har även pratat om Karlstad i samtal med journalister, beslutsfattare och allmänheten – genom initiativ som JournalismAI och inslag på plattformar som Sixth Tone. Stödet från mina kollegor och handledare vid Karlstads universitet har varit avgörande för min utveckling som forskare, och jag hoppas att jag har kunnat ge något tillbaka genom att bidra till att synliggöra universitetet i debatter om den senaste utvecklingen inom AI, media och demokrati.
