Den 8 mars uppmärksammas Internationella kvinnodagen världen över. Dagen lyfter kvinnors rättigheter och jämställdhet, men fungerar också som en påminnelse om att många rättigheter fortfarande utmanas och ifrågasätts.
För Annika Rudman, professor i genusvetenskap vid Karlstads universitet, handlar dagen om att både minnas historiska framsteg och synliggöra de strukturer som fortfarande skapar ojämlikhet.
– Internationella kvinnodagen är för mig en påminnelse om både de historiska framsteg som kvinnorörelsen har åstadkommit och de strukturella ojämlikheter som fortfarande präglar rättssystem, institutioner och samhällen, säger Annika Rudman.
Enligt Annika Rudman handlar det ytterst om demokrati.
– Dagen synliggör kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna, inte som ett sidospår, utan som en grundläggande demokratifråga.
En dag som fortfarande behövs
Trots årtionden av jämställdhetsarbete är Internationella kvinnodagen fortfarande högaktuell.
– Könsbaserat våld, inskränkningar i reproduktiva rättigheter och backlash mot jämställdhet är globala realiteter, säger Annika Rudman. År 2026 ser vi också hur jämställdhetsfrågor politiseras och hur rättigheter som tidigare betraktats som självklara ifrågasätts.
Just därför fyller dagen en viktig funktion: att samla kraft, kunskap och engagemang.
– Den behövs för att mobilisera för en jämställdhetspolitik som bygger på evidens och rättssäkerhet, säger hon.
Hopp i en ny generation
Samtidigt finns utvecklingar som inger hopp. Enligt forskarna syns en tydlig förändring i hur yngre generationer engagerar sig i jämställdhetsfrågor.
– En hoppfull trend är hur yngre generationers feministiska organisering blir allt mer global, digital och intersektionell, säger Annika Rudman. De driver på för att både klassiska och nya rättighetsfrågor ska tas på allvar.
Men utvecklingen är inte entydig. Parallellt växer organiserade antifeministiska rörelser som försöker påverka politik och samhällsdebatt.
– Det oroande är ökningen av sådana rörelser och hur de påverkar rättssystem, universitet och policyutveckling, säger Annika Rudman. Politiska angrepp på akademisk frihet och jämställdhetsarbete är något vi måste bemöta med kunskap, integritet och tydlighet.
Blicken mot framtiden
Om tio år hoppas Annika Rudman att samtalet på Internationella kvinnodagen ska handla mer om konkreta framsteg än om bakslag.
– Jag hoppas att vi talar om stärkt rättsligt skydd mot könsbaserat våld, bättre tillgång till reproduktiva rättigheter och mer jämställda villkor inom akademin och arbetslivet.
Hon hoppas också att universitetens roll i samhällsutvecklingen blir tydligare.
– Jag hoppas att vi pratar om hur kollegiala och demokratiska arbetsformer inom universitetet bidrar till rättvisa, tillit och kvalitet och om hur forskningen aktivt har bidragit till att forma ett mer jämlikt samhälle.
