Epstein-skandalen är ett globalt eko som aldrig tystnar – en historia där ekonomi, politik och kungahus trasslat in sig i ett nätverk där eliter tycks ha rört sig enligt helt egna regler. Michael Karlsson och Henrik Örnebring, båda professorer i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet, reder ut vilka faktorer som styr en medial superberättelse med maximal clickbait-faktor.
– Hela historien är som en checklista på nyhetsvärderingskriterier, säger Michael Karlsson. Eliter, dåligt beteende, missbruk av förtroende – rent storymässigt så är det 10-poängare överallt när det gäller att pricka rätt i dramaturgin som brukar kallas ”De högas fall”. Och historien har dessutom tagit fäste i en mängd länder. Det gör den ovanlig i sitt omfång.
En av grundpelarna i det journalistiska uppdraget är att granska samhällets makthavare och sätta ljus på eventuellt maktmissbruk. I berättelsen om Epstein finns det nog med information för att tillgodose nyhetsredaktioners blodsmak under en lång tid framöver. Historien vägrar att ge upp.
– I det här fallet så är det otroligt bra resonans i det journalistiska uppdraget, säger Michael Karlsson. Man ska granska makthavare och informera medborgare om maktmissbruk. Och det är det man gör nu. Men frågan är ju varför inget av det här har kommit ut tidigare då det är så oerhört förgrenat – vilket den mängd uppgifter som har släppts tydligt visar.
Epstein-berättelsen fräser runt som en röjsåg och lämnar både offer och personer i dess periferi exponerade. Ingen sitter säkert för den roterande klingan. Politiker, kungahus, kändisar och makthavare – det spelar ingen roll om du är prinsessa eller B-kändis – alla sugs med.
– Uppenbarligen så sitter det ihop och det är en ganska sorglig aspekt av det här, säger Michael Karlsson. Händelsen är fascinerande och det verkar finnas hur mycket information som helst som hela tiden det förstärker det etablerade narrativet. På så sätt kommer berättelsen att fortsätta att knuffas framåt. Norska medier borde ju exempelvis ha granskat det här mer noggrant. Nu kommer de att göra det genom en statlig utredning och det är ju en tydlig motreaktion mot institutionen – så här ska det ju inte vara.
– Berättelsen har pågått, och pågår, i en värld där andra regler verkar gälla. Medborgare får höra att det är viktigt att betala skatt, ta ansvar och att vara solidarisk, men när det dyker upp en möjlighet för medlemmar av en elit så tar vissa den. Tack för den här sommarstugan, universitetsplatsen för mitt barn eller miljonlånet – det blir en dubbelmoral som sticker i ögonen.
Vilka faktorer gör att en skandal fastnar i offentligheten och lever länge – även efter att nyhetsvärdet egentligen borde ha ebbat ut?
– Det har sedan länge slutat att handla om Epstein som person – nu har det blivit att det handlar om en slags mytfigur då han är knuten till så många olika maktcentra. Det finansiella, det politiska, i viss utsträckning det symboliska kapital med akademiker som exempelvis Handelshögskolan i Stockholm och den världsberömde språkvetaren Noam Chomsky som har varit någon slags medierådgivare åt Epstein. Det sitter ihop rätt hårt.
Kan influencers få en sådan här berättelse att skifta fokus ifrån själva händelsen och istället låta känslor, moral och konspirationstolkningar ta täten?
– Ja, absolut, säger Henrik Örnebring. Men det har ingenting direkt med influencers att göra utan handlar mer om ett medielandskap präglat av mångfald rent generellt. De amerikanska forskarna James Lull och Stephen Hinerman beskrev redan på 1980-talet det som de kallade ”second order scandal”, det vill säga det som sker efter själva skandalen – exempelvis mörkläggningar, spridande av konspirationsteorier och så vidare. De tänkte sig då att detta spreds vidare genom exempelvis kabel- och satellit-TV-kanaler och via små radiostationer. Det var under en tid utan både internet och sociala medier.
Hur påverkar det allmänhetens uppfattning när en skandal knyts till redan etablerade narrativ om makt, elit eller institutioner?
– Jag tror att många känner en stor besvikelse och kanske rentav sorg över det här då det är så många personer som borde ha betett sig annorlunda, säger Michael Karlsson. Vi i Sverige och övriga Norden har ett högt förtroende för institutioner men det kommer säkert att få sig en törn. Om det sedan kommer att bli en tillfällig dipp eller en svagt nedåtpekande kurva återstår att se. Att det nyligen röstades om monarkin vara eller icke vara i Norges Storting är ju en indikation på att de har utmaningar.
Blir man stämplad av allmänheten bara genom att finnas med?
– Ja, säger Michael Karlsson. Inte nödvändigtvis för resten av karriären men det finns helt klart problem med att figurera i en sådan här berättelse. Det har att göra med hur människor kommer ihåg information. Mottagarna kommer att komma ihåg associationen mellan skandalen och personer som blivit exponerade tillsammans med den samt den första informationen som de exponerades för. De kommer dock inte nödvändigtvis att komma ihåg om personen var skyldig eller oskyldig och det är ett generellt problem.
Varför är det så svårt att få bort ett rykte i en algoritmstyrd mediemiljö?
– Det har inte så mycket med algoritmerna att göra utan mer med hur vår perception fungerar, förklarar Henrik Örnebring. Många fler ser den inledande nyheten (den som startar ryktet) än rättelsen. Dels för att rättelsen för det mesta får mindre utrymme men också för att vi i allmänhet tycker den information vi hörde först (ryktet) är mer trovärdig än information som kommer efteråt (rättelsen). Så har det varit sedan antiken.
Kan man lyckas?
– Det finns någon slags karantäntid men den är starkt kopplad till det man har gjort, säger Michael Karlsson. En historia kan ju blåsa över ganska snabbt men om narrativet istället får ett starkt fäste så behöver man försvara sig emot det oavsett om det är sant eller inte. Fästet i historien kring Epstein sitter rejält och generellt sett så är det bra att så snabbt som möjligt säga exakt som det är och vara transparent och på så sätt göra sitt avtryck i debatten. Det beror också på hur hängiven skara fans man har – skulle exempelvis Trump dyka upp i den här berättelsen trots att han har förnekat inblandning så kommer hans följare strunta i det och påstå att det är falska nyheter. För att ta en sportreferens – om du är en stenhård supporter för ditt team så är det alltid fel på domaren om ditt lag döms felaktigt.
Finns det någon historisk motsvarighet att jämföra med?
– Kanske inte som är så hårt knutet till en person, säger Michael Karlsson. Men ett av den här berättelsens narrativ är att en politisk och ekonomisk elit skapar egna regler för sig själv och där kommer Panama-papers upp som ett exempel. Det var förvisso en mer ekonomisk skandal där man försökte sko sig på skatteregler – men på ett sätt är den här berättelsen en förlängning av det fast med människohandel och sexuellt utnyttjande adderat. Dubbla standarder helt enkelt.
Berättelsen är fortfarande glödhet men får mer och mer trängas med andra nyheter – vad skulle krävas för att den skulle få den absoluta topplaceringen på mediehusens förstasidor igen?
– Antingen behöver det tillkomma ny information om en aktör som redan är med och inte från Sverige och då behöver det vara ganska grova anklagelser, säger Michael Karlsson. Om det skulle röra en svensk person så räcker det med att den kan knytas till berättelsen. Vi har ju sett några exempel på svenskar som blivit insyltade, exempelvis UNHCR-chefen, och då blir det intressant igen. Steget dit är extremt kort eftersom att alla redan känner till bakgrundshistorien om Epstein vid det här laget – den är redan rejält etablerad.
Det finns så mycket filer och det har gjorts mänsklig handpåläggning för att dölja offer – är det inte märkligt att läckorna är få?
– Det har inte läckt – än, säger Michael Karlsson. Framöver kan det läcka omaskade filer och det kanske sker av misstag eller så kommer det att vara en del av något slags spel. Det finns många dimensioner och en av dem är att skydda offren. Viktigt i det här sammanhanget är att kunna säkerställa att en läckning är äkta vara. Det är en del av den här skandalens efterdyningar då det har blivit en diskussion om hur den har kunnat bli så stor och om det som har kommit fram faktiskt är sant. Vad är det som inte har kommit ut? Försöker någon att dölja någonting? Alla de här frågorna bidrar till slukhålet av uppmärksamhet.
