”Empati är förmågan att sätta oss in i någon annans känsloliv. Vi tar in historierna, inte bara orden utan också de känslor och tillstånd som är kopplade till traumats konsekvenser. Empati är det vi behöver för att utföra vårt arbete, samtidigt är det det som är den enskilt största riskfaktorn i vårt arbete.” Det säger Eveliina Sinisalo, socionom specialiserad på trauma, stress och våld mot kvinnor, som höll en uppskattad föreläsning om hållbarhet i socialt arbete.
Föreläsningen om hållbarhet i social arbete vände sig främst till socialarbetare inom kommunal eller ideell verksamhet samt deras arbetsledare, men även andra grupper som exempelvis socionomstudenter och poliser hade lockats till Aula Magna på Karlstads universitet. Gemensamt för dem alla var att de ville öka sin kunskap om hur deras möten med utsatta människor påverkar dem – och hur de kan hjälpa sig själva att orka och vilja fortsätta arbeta.
– Att erkänna att vi har riskyrken är det första och viktigaste steget mot att vidta åtgärder för att förebygga, säger Eveliina Sinisalo. Vi kan inte ta bort de inneboende riskerna med traumaarbete och socialt arbete, men vi måste lära oss om dem och vi måste ha respekt för hur vi ska förhålla oss till dem. Socialt arbete är en helkroppsupplevelse, vi går inte dit med en observerande roll, vi går dit med hela vårt väsen. Trots att vi är tränade i att behålla ett lugnt yttre så speglar vi samtidigt omedvetet klienternas kroppsspråk och vi blir emotionellt aktiverade i möten med starka känslor.
Empatitrötthet – ett resultat av övervägande fokus på andras utsatthet
Eveliina Sinisalo lyfte bland annat begreppet empatitrötthet som beskriver en utarmning av den empatiska förmågan, som ett resultat av övervägande fokus på andras utsatthet. Empatitrötthet kan drabba alla yrkesgrupper som möter och tillgodoser andras behov av hjälp och stöd, och där empatin är en förutsättning för yrkesutövandet. Empatitrötthet kan bland annat yttra sig som låg arbetsmoral, undvikande av arbetsuppgifter och sjunkande motivation samt bristande självförtroende och tro på att arbetet gör nytta och är meningsfullt. Även hela arbetsgruppen kan drabbas av empatitrötthet med konflikter och mobbning som följd.
Aktiv och medveten återhämtning förebygger bland annat utmattning och stödjer återhämtning, och är av största vikt.
– Vi som hjälpare är så pass upptagna med att se till andras behov att vi faktiskt glömmer att hjälpa oss själva. När vi går till arbetet är vårt jobb att ha fokus på andra människors behov, på bekostnad av vad vi själva behöver i form av återhämtning, vila och social samvaro utanför arbetet.
Nöjda deltagare
Flera nöjda deltagare uppskattade möjligheten att få mer kunskap och påminnas om att det är ett arbete som kan påverka vårt eget mående.
– Vi är duktiga på att ta hand om andras problem, men det här är ett ämne som sällan kommer på tal, hur man tar hand om sig själv, säger Daniel Fattahi, socialarbetare i Grums kommun.
Maria Levander och Karin Johansson är socialarbetare i Karlstads kommun.
– Det är sådant här vi behöver komma hit och ta del av. Det måste vara tillåtet att prata om detta. Vi ska hålla ett helt yrkesliv. Det sliter mycket, men man hittar sina strategier, säger Maria.
– Jag har snart orkat ett helt yrkesliv, säger Karin. Det blir en reflektion av vad jag varit med om. Vi behöver det här.
Både Maria och Karin understryker vilken viktig roll ledning och arbetskamrater har.
– Det påverkar jättemycket!
Samarrangemang
Föreläsningen om hållbarhet i socialt arbete hölls under två tillfällen, 11 och 12 november, vid Karlstads universitet. Arrangörer var FoU Välfärd Värmland vid Karlstads universitet, Länsstyrelsen i Värmland, Nya perspektiv samt Värmlands läns vårdförbund.
