... i år firar Sverige 100 år med allmän och lika rösträtt och det uppmärksammas runt om i Sverige med en demokrativecka 20-27 september. Du ska föreläsa och delta i en lunchpanel under demokrativeckan som arrangeras av Länsstyrelsen Värmland, i samverkan med Region Värmland och länets 16 kommuner. Varför är det viktigt med en demokrativecka?
- Jag tycker i och för sig att det är viktigt att uppmärksamma och påminna om demokratin hela året, men just i år finns det ju extra anledning att faktiskt synliggöra och fira att det var 100 år sedan vi fick allmän och lika rösträtt. Det är angeläget att påminna om att demokrati är något folk konsekvent har fått kämpa för. Det är ju heller inte så att demokrati är något avslutat, neutralt eller beständigt så den kampen för demokrati är i allra högsta grad levande. Jag hoppas också att veckan kan uppmärksamma att demokrati är något mer än ett tekniskt valsystem.
Kan du utveckla dina tankar om synen på demokratin som ett tekniskt valsystem?
- Här finns i och för sig olika ståndpunkter, men personligen är jag övertygad om att demokrati också bör vara en sorts livsform. För mig är det ett system som tydligt pekar ut att vi som människor har ett gemensamt intresse i att kontrollera, styra och ordna stora delar av våra liv tillsammans. Sen kan vi ha olika uppfattningar om exakt hur vi ska göra det, men ett av hoten jag oroar mig för har att göra med hur just det här gemensamma fått stå tillbaka till förmån det individuella.
Hur upplever du demokratin som vi lever i nu?
- De senaste åren tycker jag mig kunna se hur flera olika hot mot demokratin sammanstrålat och skapat en situation som gör mig allvarligt oroad för vår framtid. Det gör att jag tycker att det finns en akut anledning till att tillsammans diskutera vårt sätt att styra oss själva. För att använda teoretikern Joan Trontos ord behöver demokratin omsorg. Vi måste bry oss om den tillsammans. Ta ansvar för hur vi styr, eller inte styr, oss själva genom den. Ur det perspektivet vore det bra med återkommande demokrativeckor.
Tisdagen den 21 september ska du hålla en föreläsning under demokrativeckan i Torsby, vad handlar den om?
- Jag planerar att prata med avstamp i en ny bok som jag skrivit tillsammans med mina kollegor Malin Rönnblom, Maud Eduards, Jörgen Johansson och Kerstin Alnebratt. Den handlar om just demokrati som gemenskap. Boken kommer ut senare i höst på Gidlunds förlag och i den driver vi tesen att det gemensamma står inför flera hot, men där vi särskilt uppmärksammar vad vi tycker är en sorts nedmontering av demokratin inifrån dess egna institutioner. Förutom det ska jag även genomföra en mindre workshop där deltagarna ställs inför ett demokratiskt problem som de ska försöka lösa.
Du ska också delta i en lunchpanel onsdagen den 22 september på temat ”Varje röst räknas”, tillsammans med en representant från Grums kommun och en förstagångsväljare. Vad tror du att ditt bidrag kommer att handla om där?
- Det handlar mer om att resonera kring vikten av att rösta och hur det kanske mest konkreta uttrycket för vår demokrati kan förstås, med ett extra fokus på förstagångsväljarna och svårigheterna kring att få så många som möjligt från olika grupper i samhället att rösta. Eftersom det är ett samtal så det är lite svårt att förutsäga exakt vad jag kommer prata om, men förutom att jag tror att jag kan bidra med en del standardsvar från empirisk statsvetenskap kring väljarbeteenden, så tänker jag att det även i det här sammanhanget är viktigt att diskutera demokrati på ett bredare sätt. I den mån unga, eller andra grupper, förlorar tilltron till demokrati som system måste vi förstås fråga oss varför det sker.
Ett av syftet med denna vecka är att höja kunskapen om demokratin i samhället, som forskare, hur tänker du? Vad behöver vi lära oss mer om?
- Vi behöver försöka förstå vilka sammanhang som möjliggjort en utveckling där fascismen och andra icke-demokratiska strömningar i samhället kunnat växa sig starkare igen. Jag tror att vi är vana att diskutera demokrati som något färdigt som har funnits i hundra år i Sverige. Nu när allt fler diskuterar olika hot mot demokratin, som exempelvis de fascistiska strömningar som låg bakom stormningen av den amerikanska kongressen, eller de krafter som är i rörelse i snart sagt alla europeiska länder, är det förstås viktigt att slå vakt om demokratiska grundprinciper. Men det är också viktigt att påminna oss om att demokratin aldrig har varit färdig. Det är resultatet av en politisk kamp som inte alls avslutades för hundra år sedan och som tyvärr inte kan ses som vunnen.
