Personcentrerad vård, kliniskt lärande och medskapande undervisning stod i centrum när fyra lärare och forskare vid fakulteten höll sina docent- och meriteringsföreläsningar. Under eftermiddagen fick åhörarna följa både personliga akademiska resor och ta del av forskning och pedagogiska perspektiv som formar framtidens vård och utbildning.
Föreläsningarna rörde sig mellan klinisk praktik, pedagogisk utveckling och forskningsfronten och visade hur dessa områden samverkar för att stärka studenters lärande och patienters delaktighet i vården.
Att se människan bakom patienten
Maria Lennkvist, universitetslektor i omvårdnad och nybliven docent, inledde eftermiddagen med en personlig berättelse om hur hennes yrkesbana tog form redan vid tre års ålder, inspirerad av en älskad moster. Den drivkraften följde henne genom studierna och ledde så småningom fram till en doktorsexamen 2019 och ett forskningsfokus som fortsatt prägla hennes arbete.
– Att se personen bakom patienten och förstå individens behov är centralt i både forskning och praktik. Det är också det som har fångat mig, säger Maria Lennkvist.
I sin forskning intresserar hon sig bland annat för hur olika insatser kan bidra till ökad återhämtning och bättre hälsa. Ett exempel är studier av bastu som en möjlig rehabiliterande intervention, där forskare undersöker hur regelbunden bastuanvändning kan påverka smärta, sömn och stressnivåer, och hur värme och återhämtning kan fungera som ett komplement till mer traditionella behandlingsformer.
Vad händer med lärande när vi vågar släppa taget om det förutsägbara?
– Under mer än tjugo år har jag följt autonomins roll i professionell utbildning, från mina egna tidiga möten med utbildningskrav på självständighet, till forskning om hur autenticitet och osäkerhet formar kliniskt resonemang och professionell identitet, säger Angelica Fredholm, universitetslektor i omvårdnad, som nyligen fick utmärkelserna docent och excellent lärare.
Angelicas resa visar att det är i spänningsfältet mellan trygg struktur och intellektuell friktion som verkligt lärande uppstår. I sin docentföreläsning diskuterar hon hur dessa villkor kan utformas, förstås och användas för att stärka framtidens självständiga och reflekterande vårdprofessioner. Hon tror att lärande behöver utmaning, men också trygghet. Studenter behöver få känna att allt inte är givet, att det finns utrymme att tänka själv, att pröva, att tveka. Men de behöver också en ram som håller, en struktur som gör det möjligt att våga släppa taget om det förutsägbara.
– För mig är den kliniska miljön ett av de mest kraftfulla läranderummen vi har, säger Angelica Fredholm. Varje patientmöte är unikt. Varje situation bär på sin egen variation, sina egna relationer, sina egna möjligheter till insikt. Det är här abstrakt kunskap får kropp och riktning.
Ett annat av hennes forskningsfält handlar om lärande och etisk stress inom intensivvården under covid-19 pandemin. Det som förenar hennes forskningsområden är att båda handlar om vad det innebär att utvecklas och vara människa och professionell i situationer med stora krav. Klinisk utbildning och intensivvård under pandemin är och var två arenor där identitet, ansvar och handlingsutrymme ständigt prövas/prövades.
Vi lär oss bäst när vi skapar tillsammans
Christina Fjaeraa Alfredsson, universitetslektor i medicinsk vetenskap och meriterad lärare, tog avstamp i studentcentrerat lärande och hur tydliga pedagogiska strukturer kan ge både riktning och motivation. Genom principerna för konstruktiv länkning visade hon hur mål, undervisningsformer och examination bör hänga ihop för att stötta studentens lärande.
Hon illustrerade sitt budskap med en vardaglig och lättfattlig jämförelse:
– Läraren kan välja att dela ut ett recept, eller så lagar man maten tillsammans.
När undervisningen blir ett gemensamt skapande, menade hon, växer både engagemanget och förståelsen. Hon betonade också vikten av undervisning som är tydlig, inkluderande och samtidigt utmanande.
Vårdkvalitet genom livet
För Karin Ängeby, universitetslektor i omvårdnad och nybliven docent, började allt med en tydlig dröm: att bli barnmorska. I dag är hon barnmorska i grunden och forskar inom sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa med särskilt fokus på vårdkvalitet. Som klinisk lektor rör hon sig mellan vårdpraktik och akademi, med målet att knyta samman forskning och klinisk utveckling.
Hennes forskning spänner från graviditet, förlossning och nyföddas hälsa till bredare frågor inom pediatrisk, reproduktiv och sexuell hälsa.
Ett konkret exempel från forskningen är införandet av en så kallad teamfödseltavla på förlossningsavdelningar för att stärka patientsäkerheten.
– Teamfödseltavlan blev ett enkelt sätt att samla alla runt samma bild av vad som händer i rummet, säger Karin Ängeby. När alla vet vem som gör vad och hur situationen utvecklas blir samarbetet tydligare och det engagerade verkligen kollegorna på avdelningen.
Ett återkommande tema i hennes arbete är hur digitalisering och nya arbetssätt kan bidra till mer sammanhållen, jämlik och personcentrerad vård genom hela livet.
Diplom, blommor och tårta avslutade dagen
Föreläsningarna avslutades med en ceremoni där de nyblivna docenterna och meriterad och excellent lärare fick ta emot sina diplom. På plats fanns bland andra dekan Stefan Lindskog, som riktade nyfikna frågor och delade ut diplom till talarna, samt prefekt Kaisa Bjuresäter och proprekt Louise Persson, som delade ut blommor.
Eftermiddagen gav en bred och inspirerande bild av hur forskning, klinik och pedagogik samverkar för att stärka både vårdens kvalitet och utbildningens framtid.
