Forskare från MAX IV besöker universitetet
2025-05-26Rosemary Jones är en forskare med ansvar för ett strålrör vid synkrotronanläggningen MAX IV i Lund. Under några dagar besöker hon Karlstads universitet och träffar studenter, doktorander med flera för att prata om forskningens möjligheter.
– Karlstads universitet är ett av de svenska lärosäten som använder synkrotronanläggningen MAX IV i Lund, säger Ellen Moons, professor i fysik. Inom materialforskningen studerar vi halvledarmaterial, ytor och molekyler med hjälp av den elektromagnetiska strålningen som den starka ljuskällan genererar. MAX IV har även stor betydelse för våra doktorander och vår solcellsforskning.
Rosemary Jones har disputerat vid University of Manchester, har varit postdoc på Lunds universitet och MAX IV och är nu strålrörsansvarig forskare.
Synkrotronanläggningen MAX IV
Den nationella forskningsinfrastrukturen MAX IV i Lund består av en ljuskälla, vars ljusstråle täcker ett brett spektrum från UV-ljus till röntgenstrålning och är intensivare än någon annan synkrotron i världen. Den intensiva strålen kan till exempel genom diffraktion visa hur atomer organiserar sig i material och genom spektroskopi avslöja hur molekyler interagerar med varandra. Dessa forskningsresultat har tillämpningar i ett brett spann av områden, allt ifrån arkeologi till klimatforskning.
Undersöker material med hjälp av ljus
På MAX IV sätter forskare fart på elektroner i en linjäraccelerator så att de färdas i nästan ljusets hastighet. Elektronerna åker sedan in i lagringsringar där deras bana böjs med hjälp av magneter. När elektronernas bana böjs ger de ifrån sig synkrotronljus, som är ett mycket intensivt röntgenljus. Genom särskilda strålrör leds ljuset ut till forskningsstationer, där själva experimenten sker.
Tack vare ljusets höga kvalitet kan forskare undersöka ett materials struktur och yta i större detalj än någonsin tidigare. Kortfattat tittar man på hur röntgenstrålen förändras när den exempelvis tränger igenom eller speglas mot materialprovet och skapar en avbildning av materialet. Tekniken används till exempel inom nanovetenskap för att söka efter nya material och för att ta fram nya mediciner.



