Varje år tar omkring 1 500 personer sitt liv i Sverige. Bakom varje siffra finns en människa, en familj, ett nätverk – och en tragedi som påverkar långt fler än den som dör.
Självmord är inte bara en personlig katastrof – det är också en samhällsekonomisk fråga. Nya studier visar att förebyggande insatser kan rädda liv och spara stora summor för samhället. Björn Sund, adjungerad lärare i nationalekonomi vid Handelshögskolan och analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har forskat på insatser för att minska självmord inom transportsektorn.
– Det finns väldigt få publicerade ekonomiska utvärderingar av självmordsprevention och de som finns varierar i metodik, säger Björn. Samtidigt är det ett stort samhällsproblem som omgärdas av ett stort antal myter. Därför ville vi bidra med ny kunskap om individers värderingar, samhällets kostnader och utvärdering av åtgärder inom området.
Forskningen är finansierad av Trafikverket och har genomförts av fyra nationalekonomer. Förutom Björn Sund är det Elin Vimefall vid Örebro universitet, Elina Lampi vid Göteborgs universitet och Linda Ryen vid Universitetssjukvårdens forskningscentrum, Region Örebro som arbetat i projektet.
Vad kostar det transportsektorn när ett självmord inträffar?
– Bara på järnvägen dör cirka 82 personer per år, varav 90 procent är självmord. Obehöriga personer på spår leder till tusentals tågförseningar, inställda avgångar och omfattande insatser från räddningstjänst och sjukvård, förklarar Björn Sund. Den totala kostnaden är cirka 1,5 miljarder kronor per år – och det mesta är indirekta kostnader som produktionsbortfall och förseningar. Direkta kostnader som sjukvård och räddningsinsatser utgör bara några få procent.
Forskargruppen har också undersökt hur människor ser på självmordsprevention jämfört med att förebygga dödliga trafikolyckor.
– Resultaten är tankeväckande – generellt värderas det högre att undvika dödsolyckor än självmord, förklarar Björn. Vi ser också att det värderas högre att undvika att yngre omkommer än äldre, vilket inte är någon överraskning. Men ålder spelar också roll i kombination med händelsetypen. Vi ser ingen skillnad i värdering att förhindra en dödsolycka eller ett självmord för personer under 45 år. Det är därmed värderingen för de äldre åldersgrupperna som driver skillnaden mellan förebyggande av dödsolyckor och självmord.
Vad händer om det byggs skydd på exempelvis broar?
– En ekonomisk utvärdering av hoppskydd visar att nyttan är sex gånger större än kostnaden. Nyttan och kostnaden varierar förstås mellan olika broar beroende på bland annat längd på bron, initial risk för självmord och vilken effekt hoppskyddet har. En majoritet av utfallen visar dock på en positiv samhällsekonomisk effekt.
Som anställd på MSB har det varit av särskilt intresse för Björn Sund att studera effekten av att förkorta räddningstjänstens responstid vid risk för larm om självmord. Det har visat sig att responstiden är viktig för att överleva i de flesta händelsetyper och att många liv kunna räddas varje år om insatsen gick snabbare.
Så vilka slutsatser kan man dra utifrån din forskning?
– Självmordsprevention är inte bara en fråga om etik och medmänsklighet – det finns också potential för samhällsekonomiskt kloka investeringar, säger Björn. Varje förebyggt självmord sparar samhället stora summor. Psykisk ohälsa och självmord är ett stort samhällsproblem och det är viktigt att beslut inom området inte styrs av myter. Där hoppas vi att vår forskning bidragit med den kunskap vi tagit fram.
