Vem var dirigenten och körledaren Eric Ericson? I den nyutkomna boken Eric Ericson – den konstnärliga pedagogen och den pedagogiska konstnären beskrivs hans livsgärning inom svensk körmusik. En av medförfattarna är Pia Bygdéus, till vardags bland annat lärare och forskare i musikpedagogik vid Musikhögskolan Ingesund, Karlstads universitet.
Ytterligare författare är Cecilia Rydinger och Per-Henrik Holgersson och boken har tillkommit inom forskningsprojektet Eric Ericson – musikalisk kunskapsutveckling, med finansiering från Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond och med Kungl. Musikhögskolan i Stockholm som medelsförvaltare.
– Vi är tre dirigenter, samma skrå fast från olika håll som är författare, säger Pia Bygdéus. Målgrupper för boken är exempelvis studenter, lärare och utövare, och den innehåller intervjuer med körsångare, kördirigenter, tonsättare och utbildare, liksom fokusgruppsamtal med tidigare studenter till Eric – numera själva framgångsrika dirigenter och utbildare, som ger en fördjupad bild av honom. Eric Ericsons egna ord om körkonstens och körlivets utveckling ges stort utrymme, och en unik sammanställning av hans pedagogiska arbete presenteras här för första gången.
Eric Ericson är känd för ledarskap för körer som Radiokören, Eric Ericsons kammarkör, Musikhögskolans Kammarkör och Sångsällskapet Orphei drängar. Boken innehåller många berättelser om hur han rör sig sömlöst i ett konstnärligt och pedagogiskt arbete, präglat av nyfikenhet, öppenhet och en stark vilja att utveckla körkonsten. Att sjunga i kör är något som många svenskar ägnar sig åt och som idag räknas som en av de största folkrörelserna i landet. Skulle du säga att Eric Ericson är en av de körledare som lagt grunden till detta?
– Han har varit med och påverkat det starkt under 1900-talet. Han brydde sig om allt från olika sammanhang av amatörkörer till professionella körer.
Du undervisar och forskar inom musikpedagogik vid Musikhögskolan Ingesund samt är forskningsledare i den interdisciplinära forskargruppen Sånghälsa i skolan – en samhällelig angelägenhet och har ett uppdrag som forskningssekreterare, vid Kungliga Musikaliska Akademien. Det är vetenskapligt bevisat att vi mår bra av att sjunga, sjunger våra barn och ungdomar för lite i skolan?
– Ja, vi har konstaterat att i utbildning och träning i lärarutbildningar har utbildning fått stå tillbaka när det gäller kropp, röst, sång, sångteknik, förebildande och vad som händer i kroppen när man sjunger. Barnen har rätt till sin kropp, röst och konstnärlig utbildning i skolan men i och med att de har dragit ner på detta i lärarutbildningen har också tiden och möjligheten för att sjunga i skolan minskat. Vad händer när elever i årskurs 2 och 3 får sjunga en kvart om dagen i sitt hemklassrum? Inom Sånghälsa i skolan – en samhällelig angelägenhet har nu 241 elever, skolledning, musiklärare och lärare från fyra olika skolor deltagit i 5-årigt forskningsprojekt och fått göra just detta. Resultatet presenteras i forskargruppens kommande kunskapsseminarium som är öppet för allmänheten den 13 oktober, på Ersta kulturscen. Då medverkar hela tvärvetenskapliga forskargruppen.
Likt Eric Ericson har du dirigerat orkestrar och körer inom olika genrer, nyskrivna kammaroperor, spelat i och dirigerat storband, orkester, körer, på olika platser och inom ramen för olika konsertarenor. Han hade en väldigt personlig stil, har du också en egen stil och hur skulle du beskriva den? Hur lockar man ut det bästa ur en kör, vad är hemligheten?
– Det personliga är din yrkesidentitet och det är det som skapar det unika för varje musiker, dirigent och utövare. Du behöver se och höra alla i rummet oavsett hur stora grupper du ska arbeta med. Det gäller också att våga lämna över i mellanrummet. När du sitter hemma, förbereder dig och övar är det du, partituret och instrumentet, men när du kommer ut i en replokal eller konsertsal ska du samarbeta med många människor och du behöver sätta både människan och musiken i centrum och vara i nuet. För utan människan blir det ingen musik, och med musiken i centrum blir det musik. Det är en tillit mellan mig och musikerna, i mellanrummet, och när vi gör det, det är då det händer! Det är då det svänger!
