För två år sen besökte Annmari Wangin, lärare i metodik, handledning, brasslek, brasstudio och blåsorkestermetodik vid Musikhögskolan Ingesund, ungdomscentret Pendo Amani i förorten Juja i utkanten av Nairobi, Kenya, för att undervisa och musicera med spelande barn och ungdomar. Under sommaren återvände hon tillsammans med en student vid Ingesund. De besökte och inledde ett samarbete med Kenyatta University’s musikutbildning i Nairobi. De gästade också ett läger med estetiska aktiviteter vid ungdomscentret Pendo Amani. Resan gjordes med flertalet stipendium och i samarbete med Kenyaföreningen.
Pendo Amani tar hand om 4800 barn och unga varje år i olika fritidssysselsättningar som fotboll, handboll, dans, musikproduktion, musik med mera. För första gången i Pendo Amanis historia har de i sommar haft läger där 58 elever deltog i orkesterspel och dans. Ungdomarna kördes i bussar till en skola i Nairobi, där de har bott, ätit, spelat och dansat, vilket varit en stor upplevelse för många.
Totalt åtta personer från Sverige, som lär ut eller studerar estetiska ämnen, besökte lägret via Kenyaföreningen. Annmari Wangin reste med ett Erasmusstipendium och studenten Nellie Nickel som studerar vid musiklärarprogrammet vid Musikhögskolan Ingesund hade fått stipendium genom Kungliga musikaliska akademien samt från Folke Bernadottes Minnesfond. De gjorde flera gästspel på lägret tillsammans med delegationen från Sverige.
– Vi körde uppvärmning för kroppen och andningsövningar följt av skalspel och stämning av instrument, säger Annmari Wangin. Vi övade in fem musikstycken i olika genrer såsom folkmusik, pop och klassiskt, först med några av oss besökande och sedan fick deras egen dirigent Mercyline dirigera två av styckena med handledning av oss. Vi hade också stämrep med alla grupper för att visa hur man kan öva in nya stycken. Som alla förstår blev det stor skillnad i spelet med så mycket tid tillsammans. Efteråt var vi lika lyckliga som ungdomarna.
Gästerna från Sverige handledde även lärarna på lägret, bland annat i dirigentteknik.
– Vi visade hur de med olika metoder kan arbeta med de yngre barnen vad det gäller nyanser, artikulation, rytmer med mera, säger Annmari Wangin. Så otroligt snabbt de lär sig och de vill bara lära mer hela tiden. Under hela dagen var det ett gäng med yngre barn som tittade på och fick vara med och prova någon övning. När vi dirigerade härmade de oss och dirigerade med plastskedar. Vi spelade med i orkestern på önskemål från ungdomarna. De ville ha oss som förebilder i orkesterspel. Vi höll på från klockan 10 till 16 på eftermiddagen med en lunchpaus. Detta var så roligt, tiden bara rusar i väg.
– Det främsta jag tar med mig från den här dagen är barnens otroliga glädje i musiken och önskan att lära sig, säger Nellie Nickel.
Besöket avslutades med en föreställning som innehöll både traditionell och modern musik och dans.
– Orkestern spelade upp de fem musikstycken som vi arbetat med i olika genrer, säger Annmari Wangin. Deras egen dirigent Mercyline ledde två av dem. När konserten var slut höll Mercyline ett tal där hon tackade orkestern och oss lärare från Sverige, sedan höll dansläraren Mercy ett tal där hon tackade dansarna. Efter det var det tre föräldrar som ställde sig upp och berättade hur glada de var över att deras barn fått vara på lägret och att de aldrig tidigare sett den glädjen hos ungdomarna som de såg när de spelade och dansade. Den fantastiske eldsjälen Michael M. Wachira som driver centret sedan 2008, har med ett makalöst engagemang varje år nått ut till de cirka 4800 barn som finns i området. Här har jag och mina kollegor, och nu också en av mina studenter, fått möta fantastiskt positiva, varma och vetgiriga ungdomar som vi undervisat i orkesterspel och i hur de i sin tur ska kunna vara förebilder och kunna undervisa yngre elever på centret. Att ha fått vara en liten del i att bidra till lägret på centret har varit helt otroligt och något jag kommer att bära med mig resten av livet.
– När vi frågade efter den sista natten hur de hade sovit så svarade de att de varit uppe halva natten och spelat tillsammans, säger Nellie Nickel. De fick äntligen ha sina instrument dygnet runt, inte bara några timmar på eftermiddagen. Det var rena drömmen för dem, och det var väldigt fint att få uppleva. De var också väldigt duktiga på att spela instrument, och inte bara deras huvudinstrument utan även andra instrument som de andra ungdomarna, deras vänner, lärt dem att spela. Den lyckan de utstrålade de där dagarna är inte något en ser lika ofta i Sverige, men jag hoppas kunna väcka ett sådant intresse hos mina framtida elever. Just det, den gemenskapen och det öppna klimatet som de tillsammans skapade är något jag själv kommer försöka sprida i de sammanhang jag befinner mig i, men även implementera i min egen undervisning.
Läs mer om Pendo Amani centrets verksamhet
