Hur upplevs jämställdhetsarbete på arbetsplatsen – som en gemensam utforskande resa eller som ett krav uppifrån? Det har Maja Herstad, doktorand i sociologi vid Karlstads universitet, undersökt. Resultaten visar att känslor spelar en större roll i detta förändringsarbete än vad många kan tro.
– Känslor är centrala i jämställdhetsarbete eftersom de hänger ihop med både hur vi upplever oss i en hierarki och hur vi skapar mening. Det påverkar om vi agerar eller drar oss tillbaka, säger Maja Herstad. I frågor som rör kön, status och resursfördelning kan känslor som irritation, skuld eller skam väckas – och de kan både driva och hindra förändring.
Maja Herstad har intervjuat chefer och medarbetare i sex svenska företag och ett universitet. Studien visar att känslor är en viktig del av själva förändringsprocessen. Genom att uppmärksamma och förstå känslor kan organisationer skapa mer hållbara och inkluderande arbetssätt och öka möjligheterna till verklig förändring.
Tre sätt att beskriva jämställdhetsarbete
Maja Herstad har analyserat vilka känslor och hierarkier som uttrycks i metaforer och hur dessa påverkar upplevelsen av förändring. Deltagarnas beskrivningar delades in i tre övergripande metaforgrupper:
1. En utforskande resa – deltagarna kände nyfikenhet, stöd och hopp.
2. Revisorsmetaforen – blandade känslor av underordning, tacksamhet och hoppfullhet.
3. Att få en dom – arbetet upplevdes som ett krav uppifrån och kunde kännas begränsande och dränera energi och engagemang.
Maja Herstad beskriver dessa som situerande metaforer, det vill säga metaforer som är förankrade i våra känslor och erfarenheter.
– De hjälper oss att se hur vi orienterar oss mot olika människor, händelser och tolkningar i organisationen, säger hon. I studien använder jag dem för att förstå om upplevelserna av jämställdhetsarbetet präglades av mer jämlika eller mer hierarkiska relationer, och av känslor som hopp eller skam.
Stora känslomässiga variationer
Maja Herstad berättar att hon överraskades av bredden i deltagarnas reaktioner.
– Jag blev förvånad över hur olika reaktionerna var. Allt från starka känslomässiga eller till och med fysiska reaktioner på orättvisor, som vissa deltagare faktiskt såg som viktiga resultat i jämställdhetsarbetet, till andra som beskrev satsningen som “föredömligt emotionslös” och därmed professionell och i linje med organisationens normer. Det visar hur olika organisationer – och individer – också värderar känslor, säger hon.
Studien visar också skillnader mellan kvinnor och män.
– Min forskning tydliggör bland annat hur män kan känna sig i underläge eller dömda på förhand i jämställdhetsarbete och ha svårare att hitta sin roll – även när de vill bidra, säger Maja Herstad.
Vad kan chefer och organisationer göra?
Resultaten ger praktiska insikter och verktyg för ledare.
– Organisationer kan vinna mycket på att skapa utrymme för att uttrycka och bemöta känslor kopplade till både deltagande i förändringsprocessen i sig, och till de jämställdhetsproblem som behandlas. Annars riskerar man att missta känslor av osäkerhet eller skam för motstånd, säger Maja Herstad. I vissa organisationer uppmuntras öppenhet och sårbarhet, medan kritik kan vara svårare att uttrycka. Frågor om ojämställdhet kan väcka upprördhet, och känslor som skam och skuld, som båda kan driva och hindra handling – och behöver därför tas på allvar.
Hon menar att metaforerna kan fungera som ett konkret verktyg i utvecklingsarbetet.
– Metaforerna kan hjälpa chefer och medarbetare att reflektera över hierarkier och känslor och se kritik som en del av processen, inte som ett problem.
Läs mer om studien:
