Martin Stolare

Jag har arbetat vid Karlstads universitet sedan 1990-talet. Från 2003 som lektor i historia.  Jag är historiker. Disputerade 2003 på en avhandling kring sociala rörelser. Kultur och Natur: Moderniseringskritiska rörelser i Sverige 1900-1920. Därefter bytte jag spår något om än inriktningen mot sociala rörelser fortfarande var starkt. Inom ramen för det av Vetenskapsrådet (UVK) finansierade projektet Läsa och Leva som jag drev tillsammans med Ann-Kristin Högman kom jag att orientera mig mot utbildningshistoriska perspektiv, med särskild inriktning mot icke-formellt lärande. Det hela resulterade bland annat i boken Samhällets cirklar: Lokala kunskapstraditioner och folkbildningens vardag i Munkfors 1965-1978. Jag bedriver fortsatt utbildningshistoriskt orienterad forskning Från 2010 har jag inriktat min forskning mer mot det historiedidaktiska fältet. Min ämnesdidaktiska forskning är praktiknära där forskning görs i samverkan med verksamheten.  Jag har då särskilt intresserat mig för hur man kan undervisa de yngre eleverna i historia. Det är undervisningen i historia på mellanstadiet som varit mitt intresseområde, men med perspektiv för hela ungdomsskolan. Med min forskningsbakgrund har det varit naturligt att just problematisera den vetenskapliga disciplinens relation till skolämnet. I senare publikationer har jag riktat intresset mot historiska platsers roll i undervisningen. Detta för att lyfta den rumsliga dimensionen och dess betydelse för utvecklandet av historisk förståelse.

Som professor i historia är det långsiktiga målet i min forskning att väva samman ämnesteori och didaktik. Där historiedidaktik ses som en integrerad del av disciplinen historia.

Jag är nu engagerad i forskargruppen den interdisciplinära ämnesdidaktiska forskargruppen ROSE. Under perioden 2017-2021 ledde jag ett projekt finansierat av Skolforskningsinstitutet där vi ska utveckla modeller för undervisning kring samhällsfrågor i SO årskurserna 4-6.

Jag har undervisat vid Karlstads universitet sedan mitten av 1990-talet. Som doktorand i historia arbetade jag under många år med introducerande metodkurser och handledning. Med min bakgrund som lärarutbildad har jag också utvecklat och varit ansvarig för många olika kurser inom lärarprogrammet. Just nu undervisar jag främst i kursen inom grundlärarprogrammet. Jag, tillsammans med flera av mina kollegor, har som ambition att göra utbildningen i SO-ämnena för yngre barn forskningsbaserad. Det finns i undervisningen en strävan efter ett upplägg där  jag och studenterna ges möjlighet att mer på djupet diskuterar vad lärande i historia kan vara och hur undervisningen ska organiseras för att stödja detta.

Allt sedan doktorandtiden har jag försökt att vara aktiv när det gäller samverkan med det omgivande samhället. Som historiker har det inneburit ett - i olika former - etablerat samarbete med föreningslivet, men också med lokala och regionala kulturinstitutioner. Ämnesdidaktisk forskning av det slaget jag bedriver, det vill säga en forskning som är tydligt praktiknära där undervisning och lärande står i centrum förutsätter ett nära samarbete med kommuner och skolor. Jag har därför under flera år bedrivit forskning i form av forsknings- och utvecklingscirklar med verksamma lärare. Som ämnesdidaktiker har jag också samverkat med centrala myndigheter, främst Skolverket. Till exempel skrev jag texter kring språkutvecklande ämnesundervisning (med inriktning mot SO) för det av Skolverket organiserande Läslyftet.