CoSIE: Co-creation of Service Innovation in Europe
CoSIE, Co-creation of Service Innovation in Europe är ett treårigt forsknings- och utvecklingsprojekt med totalt 24 deltagare i 10 europeiska länder. Syftet är att studera till vilken grad socialtjänster involverar brukarna själva i utvecklingen av sina tjänster. Karlstads universitet deltar med en pilotstudie som genomförs med Jönköpings kommuns socialförvaltning som studieobjekt.
Syftet med den svenska pilotstudien i CoSIE är att utforska under vilka förutsättningar möjliggörs brukares eller medborgares involvering i socialtjänstens utveckling och vilka effekter har det på insatser på individnivå samt verksamhetsutveckling.
Den vetenskapliga frågeställningen i projektet gäller hur offentlig verksamhet utvecklar tjänster med hjälp av samskapande tillsammans med brukare.
Då projektet är finansierat av EU finns även ett mer tillämpat syfte. Det syftet är att utveckla ny kunskap om hur offentliga tjänster kan utvecklas genom att prioritera kunskaper och behov som adresseras av brukare. Syftet motiveras av att det finns speciella brukargrupper vars röster sällan blir hörda och det är just dessa grupper som projektet inriktar sig emot.
Projektbeskrivning
Forskningsprojektet CoSIE testar samskapande metoders tillämpning och effektivitet i offentlig verksamhet genom ett pilottest som sker i Jönköpings kommuns socialförvaltning. Jönköpings kommun är därför en partner i forskningsprojektet (och erhåller medel från EU för sin medverkan på samma sätt som forskare vid Karlstads universitet gör).
Den svenska fallstudien som utförs av Karlstads universitets forskare genom att analysera processerna för hur kommunen utvecklar sina tjänster på grundval av de samskapande processer de haft med sina brukare. Mer precist kommer den planerade fallstudieundersökningen undersöka initiativ från Socialförvaltningen i Jönköpings kommun som syftar till att främja nya tjänster som har bättre responsivitet visavi de brukare de har inom sin kommun.
Samarbete med Centrum för tjänsteforskning
Ett av syften med projektet är att ta fram kunskap om samskapande och tjänsteutvecklingen i offentlig sektor med grund i samtliga 9 europeiska pilotorganisationers erfarenhet under CoSIE. Här samverkar forskare från ämnet statsvetenskap och Centrum för Tjänsteforskning, CTF, vid Karlstads universitet samt Valencias tekniska universitet i att leda detta arbete för hela CoSIE projektgruppen. Arbetet med analys och lärdomar kommer att resultera i en skriftlig och digital vägledning för samskapande i offentlig sektor". Resultaten beräknas vara tillgängliga för allmänheten i slutet av 2020.
Ansvarig för vägledning i samskapandet vid CTF är professor Per Kristensson och dr Inga Narbutaite Aflaki.
Områdesöversikt
De senaste årtiondena har sociala utmaningar i vårt samhälle ökat och få indikationer talar för att detta plötsligt ska sluta. Offentlig sektor står därför inför en utmaning och som en respons på denna utmaning söker man finna nya sätt att tackla denna utmaning. Ett viktigt sätt att adressera social problematik är att söka hjälp hos just de brukare som tjänsterna vänder sig mot. Detta kallas för samskapande och innebär att brukarna får delge sina tankar, idéer och upplevelser med de som producerar tjänsterna, det vill säga den offentliga sektorn.
Samskapande processer har alltså en demokratisk aspekt över sig och stödjs av FN-deklaration som uppmuntrar effektivare offentlig förvaltning och mer transparens i användningen av offentliga medel (FN 2014: 76). Inom offentlig sektor specifikt förväntas samskapande leda till ett antal positiva effekter som effektivare resursanvändning, minskad kontroll samt mer ändamålsenliga tjänster och i slutändan stärkt demokratisk legitimitet.
Innovationsunderskott i offentligt sektor
Samskapande låter förföriskt men har i realiteten visat sig lättare sagt än gjort. Forskning tyder på att den offentliga sektorn lider av ett innovationsunderskott jämfört med den privata sektorn (Rønning & Knutagård, 2015). Det betyder att offentlig sektor inte är van vid att tänka på sin brukare som en dialogpartner i tjänsteutvecklingen och inte heller vid strategiskt planerat utvecklingsarbete. I likhet med övriga organisationer kan professionella som jobbar närmast brukaren motstå samskapandet för rädslan att förlora sin makt och anseende (Torfing et al, 2016) och ibland tar professions stolthet över så att man utvecklar tjänster och diverse insatser ”för brukaren” och inte ”med brukaren”.
Offentlig verksamhet har också visat sig vara betydlig mer riskaversiv än privat sektor och detta på goda grunder (Mulgan & Albury, 2003). Ytterligare andra problem med samskapande handlar om indikationer att det inte är effektivt och att endast små grupper av människor är villiga att delta, vilket försämrar resultatets representativitet och kvalitet samt demokratiserande potential. Samskapande är därför något som inte är helt enkelt att genomföra, det låter bra i teorin men kan vara svårt i praktiken.
Involvering för hållbara partnerskap
Som några motargument till kritiken mot samskapande finns idag möjligheterna kring ny teknik, särskilt digital teknik, ett viktigt verktyg för att förbättra förmågan att förstå brukarnas behov inom offentlig sektor (Mulgan, 2014). Som ytterligare argument för samskapande lyfts forskning av nobelpristagaren Ostrom (2009) och även von Hippel (2005) där värdeskapande erbjudanden, som skapats av engagerade brukare, tas i beaktande och förs fram som en både önskvärd demokratisk men även praktiskt genomförbar process.
Voorberg (2013) menar att involvering av medborgarna genom att låta dem aktivt delta i offentliga tjänster innebär ett sätt att skapa hållbara partnerskap mellan lokala myndigheter, samhället i stort och dess medborgare. Samskapande processer kan enligt Galvigno och Dalli (2014) handla om både processer som leder till nya tjänster (innovation) och även bättre värden (att brukaren får ut mer av den redan existerande tjänsten).
Avslutningsvis menar Osborne (2016) att samskapande alltid skett genom att medborgare till exempel är medproducenter av ett samhälle av allmän ordning, bidrar till andra samhällsnyttor som annars är svåra att åstadkomma i form av att designa staden (t ex en medborgare som renoverar sitt hus) och även tar initiativ till att påverka samhället i stort via andra engagemang.
Betydelse
EU har via H2020 valt ut detta i projekt i hård konkurrens med ett antal andra sökande projekt (nuvarande acceptrate för EU-projekt ligger mellan 5–10%). Att projektet CoSIE beviljats medel, samt att EU utlyst forskningsområdet, är två goda indikatorer på områdets betydelse.