Olle Henriksen, Indien

Dagen efter var det utflykt till Agra, Taj Mahal och Fatehpur Sikri. Mindre rolig resa dit och ”hem”, desto roligare att uppleva både Taj Mahal och Fatehpur Sikri. Efter några dagar i New Delhi var det dags för nattåget till Benares. 5 minuter innan tågets avgång glider vi in med taxin på tågstationen. Bara att börja springa med packning och allt, bland alla andra folk. Tillslut kommer vi fram och kliver på tåget med två minuter till godo. Men… det är också Indien vi är i, därför rullar inte tåget från stationen förens efter ca en halvtimme.

Väl framme i Benares möttes vi (jag, Johan och Raju) upp av Uttam som körde oss till Ganga Mahal, vårt place to be. De första dagarna i Benares gick åt till att bekanta sig med området, insupa all ny lukt och den nya atmosfären, all trafik, alla människor och den nya kulturen. Det tog på krafter men oj vad man fick uppleva nya saker. Det är något speciellt med att gå längs flodbankerna och se alla människor som utför rituella handlingar eller att sitta på taket en kväll och lyssna på alla ljud och blicka över Assi-ghat och Ganges. När rutinen börjat sätta sig och uppsatsskrivandet dragit igång var det mycket energi som gick åt till att just skriva och samla in material. Det roliga med materialinsamlandet var att man kunde få komma ut i fältet och prata med lokalinvånarna (i mitt fall) och få uppleva det rituella Benares på ett helt annat sätt. Under tiden där skrivande hade stört fokus så var det samtidigt skönt att ta sig tid till att ”turista” i Benares, kanske kan vara svårt men det gör skrivandet lite enklare och roligare.

En morgontur på Ganges med en båt, en tripp till Sarnath eller en morgon/kvällspromenad längs alla ghats är sådant som där och då kändes vardagligt men såhär i efterhand uppskattas enormt. Själva arbetet i form utav att skriva uppsats och samla in material i och kring Benares kan vara lite problematiskt men samtidigt så enkelt. Det gäller att man är fokuserad och ihärdig så löser sig det mesta och allt går bra. Idag, cirka ett och ett halvt år senare blickar jag tillbaka på tiden i Indien med glädje och tänker främst på två stora lärdomar som jag har plockat med mig hem. Den första lärdomen är den utveckling jag gjorde som person där. Det har varit stärkande men under tiden mer utmanande. Att livet i Benares skiljer sig från den vanliga tryggheten i Karlstad och Sverige gjorde att jag utmanades som person. Fältarbetet medförde dessutom chansen att integrera med en rad intressanta och vänliga människor och därmed få lära mig mera om deras kultur, religion och andra intressanta saker. Den andra lärdomen var ödmjukheten inför skilda kulturer men även en önskan att få ta del av dem av den föregående lärdomen.