Johan Sandsjö, Indien

Vi reste tillbaka tillsammans för att presentera våra uppsatser i mitten av januari 2018. Min studie behandlade vardaglig buddhism och vad det kan innebära utifrån utsagor från anknutna till Central Institute of Higher Tibetan Studies i Sarnath, en bit norr om stan. Att spendera en tid i Indien som en del av sin utbildning är en fantastisk möjlighet. Att absorberas i en helt annan vardag och andra sätt att förhålla sig till den ger erfarenhet för framtiden både som professionell och privatperson. Mötet med Indien och också förhållande till buddhism som mitt arbete handlade om har förändrat min syn på tid och prestation och det västerländska förhållningssättet till detta, där kulturerna skulle berikas genom utbyte med varandra.

Detta har gett mig verktyg också generellt att möta vardagen här hemma på ett sätt som jag inte hade förväntat mig inför resan. Att skriva en uppsats kan vara en utmaning i sig och speciellt då man måste brottas med sådant som annars bara är vana och fungerar. Icke-fungerande internet, el, tystnad och studiero, temperatur, mage och kommunikationer är bara några saker som ställer till det för en i vardagen på orten. Tillbaka får man dock en fantastiskt vacker omgivning, vänliga och sociala invånare och en mängd lärdomar i olika former. Varanasi och speciellt Assi Ghat där vi bodde har en skön kvarterskänsla och en levande community, vilket jag uppskattar vart jag än kommer. Kommer jag tillbaka till Varanasi någon gång, vilket jag hoppas, kommer jag leta rätt på min tuktuk-förare Dashrath, besöka Alice Boner institute igen, försöka hitta min yoga-lärare om han bor kvar, besöka Sarnath och eventuellt Buddha Namo guesthouse där jag bodde ett par nätter, ta en flodtur med Boumi, och titta in och be om det vanliga på Ashish café. Och om möjligt också besöka Ganga Mahal igen, studiecentrat, för att återigen se utsikten från takterrassen.