Amanda Björnstads, Indien
Nu är det knappa halvåret sedan jag kom hem ifrån Indien och Varanasi. Mycket kan sägas om Indien, både i landets fördel och nackdel. Men en sak kan i alla fall inte sägas, att man blir klar. Det finns oändligt med saker att utforska och lära sig, oändligt med människor att träffa, smaker att prova och dofter att känna.
Allt detta är vad som gör resan så fantastisk, att man får möjligheten att åtminstone ta del av en liten bit av allt Indien har att erbjuda. Men det är också vad som kan göra resan så överväldigande, hur skall allt detta hinnas med. Vad jag själv upplevde var att det var bäst att ta dagen som den kommer, man kommer aldrig att kunna göra allt och se allt men man kan försöka att ta in vad som erbjuds just då och njuta utav det. I Varansi lärde jag mig otroligt mycket om Hindusimen och hur den samverkar med de andra religionerna som också finns där, något som jag snabbt upptäckte inte går att läsa sig till i hur många böcker du än läser, utan det är något som måste upplevas.
Att vara där och lära mig om religion var det huvudsakliga syftet med resan och det uppfylldes väl. Men den största lärdomen jag fick med mig var insikterna jag skapade om mig själv och hur liten min världsbild faktiskt var innan jag åkte iväg. Min syn på livet är förändrad och jag tror inte att jag är färdig än. Jag lärde mig att det finns så mycket att se som jag har kvar att upptäcka. Jag lärde mig att alla människor handlar olika utifrån deras förhållanden och att man inte ska vara så snabb att döma.
Ett minne jag har av varansi som jag ofta tänker på var kvällen av Dev Dipwali. Dev Dipwali är en festival som firar gudinnan av floden Ganges. Man tänder oändligt med små oljelampor och ljus längs vattnet, i staden, templen och hemmen och en väldigt stor skara av människor besöker gatherna för att visa sin vördnad. Dagen Dev Dipwali var lite stressig för oss ifrån Karsltad, det var mycket som skulle hinnas med och det var människor överallt. Vi hade beslutat oss för att åka ut med båt på floden med några vänner vi skaffat oss i varansi, men det var mycket strul med att få tag på en båt och det blev en lång väntan. Tillslut lyckades vi pressa oss igenom folkhavet in i en liten träbåt som två män rodde ut på floden. Och plötsligt blev det stilla. Det var som att allt sorl och stress ifrån dagen bara rann av oss när vi satte av längs ganges och såg alla otroligt vackra ljus som sken i skymningen. Allas humör blev plötsligt bättre och det blev en fantastisk kväll tillsammans med fantastiska vyer, god mat och goda vänner. Resan till Indien kommer jag bära med mig resten av livet och den har gett mig erfarenheter jag aldrig annars skulle kunnat få. Dessa erfarenheter är ovärderliga i mitt kommande arbetsliv och undervisning och i livet i sin helhet