Alexsandra Hallén, Indien

Det blev svårt att balansera mitt uppsatsskrivande med alla fantastiska möjligheter och äventyr som stod inför dörren, men jag hade aldrig bytt bort min tid i Varanasi mot något annat. Mina åtta veckor i Indien är något jag för alltid kommer att värdesätta högt och minnas med enorm glädje och saknad. Innan jag åkte till Varanasi ansåg jag mig själv vara ganska förberedd inför vad som komma skulle. Jag hade spenderat månader i andra kulturer flera gånger och dessutom redan haft möjligheten att besöka södra Indien ett par år tidigare. Det visade sig dock att vistelsen i Varanasi skulle bli något nytt och helt annorlunda från något jag tidigare varit med om.

Tidigare har jag upplevt en form av mättnadskänsla när jag avslutat långtidsvistelser utomland, men inte den här gången. Det är klart att saknaden av total tystnad, att förstå språket och hur samhället runtomkring en fungerar växte sig stor med tiden, men det gjorde också glädjen i att ständigt upptäcka nya saker, prata med nya människor och att varje dag känna att jag lärde mig något nytt om mig själv och andra. Dessutom kan jag inte sticka under stolen med att det gjorde underverk för min framtid som lärare. Jag lärde mig inte bara om Hinduismen, gudar, ritualer och traditioner utan genom att få vara en liten bit i det enorma pussel Varanasi kan beskrivas som främjade en ny form av förståelse för hur otroligt mångsidigt, spännande, influerande och omfattande religionen faktiskt är. Det var en helt annan sak att uppleva Varanasi, Hinduism (och andra religioner) på så nära håll än vad det är att läsa om dem i kurslitteratur.

Tack vare Indienresan fick jag uppleva Durga Puja (i både Delhi och Varanasi), Diwali, Dev Deepawali, Kartik Puja och Chaath Puja -för att nämna bara några av ritualerna/högtiderna. Att gå ut på balkongen, som hade utsikt över ghaten och Ganges, och upptäcka att hela området fyllts av människor för ytterligare en ny högtid blev vardag till slut! Jag kan verkligen inte understryka nog hur fantastiskt det var att kunna ta del av allt. En viktig lärdom som gynnade mig både som människa och blivande lärare var nog att saker och ting inte alltid är som de verkar. Ofta är man snabb att döma människor, ageranden och interaktioner men lika ofta finns det en anledning, inställning, förutfattad mening eller samhällsstruktur som lagt grunden för det som tycks avvikande. I Varanasi fick jag möjlighet att utmana mig själv och våga vara nyfiken. Jag lärde mig att våga fråga, att leta förklaringar och att ständigt ställa nya frågor. Min fältstudieresa väckte en helt ny nyfikenhet kring hinduism, kulturmöten, förståelse och mig själv. Även om resan (förhoppningsvis) resulterar i en femtonpoängsuppsats har den också givit mig så mycket mer. Tacksamheten och glädjen inför KAU:s indiensamarbete och alla minnen och erfarenheter det innebar kommer jag för alltid att bära med mig!