Nordidactica 2019:3 Komparativ ämnesdidaktik
Detta temanummer fokuserar på komparativ ämnesdidaktik. Inom Nordidacticas intresseområde – ämnesdidaktiska studier inom geografi, historia, religionskunskap, samhällskunskap och statsvetenskap i Norden – är forskningen i mycket hög grad inramad av de enskilda ämnena. Studier som uttryckligen berör två eller flera ämnen är sällsynta. I syfte att uppmuntra ämneskomparation och samla pågående forskning tog Nordidacticas redaktionsråd initiativ till ett symposium vid NOFA-konferensen 2019. Ett call för manus med ämneskomparativt perspektiv utlystes också via Nordidacticas hemsida. Det är resultatet av detta call som utgör det aktuella numret. Efter sedvanlig peer-review-process publiceras här nu åtta artiklar som på olika sätt har komparation i centrum.
Utgångspunkten var att uppmuntra ämnesjämförande studier, och alla bidragen i numret är i någon mening ämneskomparativa, utifrån varierande utgångspunkter. Fyra av bidragen rör svenska förhållanden. Här finns också två danska och ett finländskt bidrag, samt ett som rör hela Norden. Samtliga artiklar berör något eller några av ämnena religionskunskap, samhällskunskap, historia, geografi samt i ett fall även bildämnet. Författarna kommer från Sverige, Norge, Danmark och Finland och innefattar såväl doktorander som juniora och seniora forskare.
Anna Larsson diskuterar likheter och skillnader mellan skolämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap vad gäller den föränderliga roll som kontroversiella samhällsfrågor har getts i svensk läroplanshistoria från 1962 till idag. Hon visar på variation mellan ämnena när det gäller inte bara vilka kontroversiella samhällsfrågor som framträder i läroplanstexterna, utan också hur skolan och lärarna ska förhålla sig till och arbeta med dem samt vilken betydelse undervisningen tillskrivs för eleverna.
Daniel Nyström har fokus på hur tvärvetenskap framträder i de fyra SO-ämnena geografi, historia, religion och samhällskunskap i styrdokument, handböcker och läroböcker. I huvudsak beskrivs tvärvetenskap snarlikt inom själva ämnet, medan det varierar mellan ämnena.
Mårten Björkgren, Eva Ahlskog-Björkman, Nina Enkvist och Tom Gullberg har jämfört hur prepositionerna i, om, med och genom ämnet används för att beskriva lärande knutet till bildkonst, religion, samhällslära och historia. Författarna ser ett liknande mönster mellan religion, samhällslära och historia i vilka lärande om och genom uttrycker ett processinriktat lärande där förståelsen av stoffet samt analytiska och tolkande tankefärdigheter utvecklas samtidigt.
I Karin Kittelman Flensners bidrag jämförs hur undervisning i religionskunskap och samhällskunskap hanterar mellanösternfrågan. Flensner bygger sin studie på klassrumsanalyser av högstadieundervisning, och framhåller att inte bara själva skolämnet kan tillskrivas betydelse utan även sådant som den specifika klassens karaktär. I båda ämnena behandlades frågor om migration, antisemitism och islamofobi men det skiljer sig i hur frågorna behandlas.
Johan Samuelssons artikel jämför lärargrupper på Facebook i USA och Sverige som vänder sig till lärare i samhällsorienterande ämnen med fokus på vilken slags kunskap som cirkulerar inom grupperna. Ett gemensamt drag är att det framförallt är kunskap med koppling till de specifika ämnena som diskuteras. Denna kunskap handlar vanligtvis om hur undervisningen bäst kan bedrivas i relation till föreskrivna krav i kursplaner.
Kari-Mette Walmann Hidle och Kari Krogstad diskuterar de tidiga skolårens samfunnsfag och KRLE utifrån ett komparativt perspektiv med grund i begreppet nybörjarlärande. De konstaterar att inte mycket av den ämnesdidaktiska diskussionen rör tidiga år, och menar att detta tillsammans med fokuseringen på nybörjarlärande ökar risken att ämneslärandet reduceras till att ge grundläggande träning i läsning och skrivning. Barn har emellertid redan inlett ett lärande i ämnena inom förskolan.
Hur kritiskt tänkande framträder i de nordiska ländernas kursplaner för samhällskunskap (eller motsvarande) analyseras av Kristna Ledman. Med hjälp av ett antal idealtypiska begrepp avseende kritiskt tänkande (General, Disciplinary, Moral och Ideological criticality) kan vissa likheter och skillnader identifieras. Exempelvis finns inslag av det generella perspektivet på kritiskt tänkande i samtliga ämnesplaner.
Claus Haas problematiserar ämnesjämförelser principiellt, då han framhåller att även jämförande perspektiv tar sin utgångspunkt i de enskilda ämnena, något som tenderar att befästa rådande gränser och rådande maktfördelning. För att överskrida ämnesgränserna behövs, menar han, något annat och han förespråkar en ämnesdidaktisk eklekticism.