Nordidactica 2018:4

Relationen mellan utmanande frågor om hållbarhet och inriktningen på skolans undervisning i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap problematiseras i detta nummer av Nordidactica på flera sätt. I den inledande artikeln, ”Contingency and transformation. Teachers’ and students’experiences of a Climate Council School Project”, redogör Annika Manni, Umeå universitet, för ett projekt där högstadie- och gymnasieelever, lärare och representanter för lokal ledning och lokalt näringsliv möttes för att formulera visioner om hållbarhet för deras stad med riktning mot år 2030. Manni granskar projektet med fokus på elevers och lärares erfarenhet utifrån transformativa lärteorier, och hon finner hur såväl utmaningar som möjligheter kommer till uttryck i informanternas utsagor.

Ett annat tema för hållbarhetsundervisning belyses i specialnumrets andra artikel, ”Education for sustainable development and narratives of Nordic exceptionalism - The contributions of decolonialism”, författad av Kristin Gregers Eriksen, verksam vid Universitetet i Sørøst-Norge i Drammen. Gregers Eriksen avser i denna artikel att undersöka hur dekoloniala perspektiv kan erbjuda möjligheter att utmana sådana hegemoniska narrativ som enligt henne kan identifieras på en ESD-arena. Närmare bestämt finner hon hur en ”kolonial epistemologisk regim”, trots goda intentioner om att ”rädda planeten”, konstruerar och reproducerar ett vi-dom-tänkande mellan Nord och Syd, och där över- och underordningar förstärks snarare än utmanas och görs till föremål för kritik.

Det här numrets tredje bidrag är författat av Malin Tväråna vid Stockholms universitet. Den har titeln “Theories of justice among eight-year-olds: Exploring teaching for an emerging ability to critically analyse justice issues in social science”, och rymmer en presentation och diskussion av hur kritiska perspektiv rörande frågor om rättvisa kommer till uttryck bland yngre barn, närmare bestämt åttaåriga elever i deras studier i samhällskunskap. Tväråna fokuserar två forskningsfrågor: vilka indikationer kan identifieras rörande en begynnande förmåga att resonera kritiskt rörande rättvisa, och vad för slags lärandeaktiviteter tycks stödja en utveckling av en sådan förmåga?

Eva Ahlskog-Björkman och Mårten Björkgren, båda verksamma vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi, har ett fokus gentemot yngre barn i sin artikel ”Barn och fred. En pilotstudie om förskolebarns förståelse av fred”. Författarna har genomfört en studie av sexåringars förståelse av fred, deras sätt att samtala om för fredstemat relevanta frågor, och sätt att i teckningar gestalta ett fredligt liv. Det är en studie där bild- och religionsämne samverkar kring frågor som faller tillbaka på lärande om, i och med bildkonst och om och av religion. Dessa didaktiska dimensioner av den undervisning som genomfördes anges ha öppnat upp för nya frågor och infallsvinklar vad gäller ett lärande av religion kopplat till fredsarbete, men också vad gäller estetiska lärprocesser som kan relateras till den undervisningsmässiga kontexten.

Ämnessamverkan står i centrum för den femte artikeln, författad av Tord Göran Olovsson och Gunilla Näsström vid Pedagogiska institutionen, Umeå universitet. Titeln på deras bidrag är ”Ämnesövergripande undervisning och betyg i årskurs 4-6 i svensk grundskola i SO- och NO-ämnena”. Framställningens syfte är att undersöka, analysera och jämföra i vilken mån undervisning i årskurs 4 – 6 och betygsättning i årskurs 6 genomförs ämnesövergripande i SO- och NO-ämnen. Under våren 2017 besvarade 113 rektorer ett frågeformulär med förankring i detta syfte, och det är deras svar som ligger till grund för den studie som redovisas.

Interkulturella perspektiv är i många sammanhang uppmärksammade på SO-didaktiska arenor, och då inte minst på religionsdidaktiska sådana. I det här numrets sjätte bidrag är det religiös, eller snarare livsåskådningsmässig, mångfald som utgör fokus, och då med hänsyn till hur ungdomar förhåller sig till pluralism. De frågor författarna Anuleena Kimanen och Arto Kalloniemi vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet, undersöker under rubriken ”Towards Interpretive and Empathic Encounters between Worldviews”, riktar sig bland annat mot vilka aspekter av livsåskådningsmässig diversitet (”worldview diversity”) som av ungdomar uppfattas som svårare att acceptera än andra, och viken typ av frågor de önskar ställa till religiös och icke-religiösa företrädare.

Joakim Wendell, verksam vid Karlstad universitet, presenterar i sitt bidrag en studie där han följt tre lärare som undervisar barn i yngre åldrar i historia, med fokus på hur de uppmärksammar historiska förklaringar. Under rubriken “History Teaching between Multiperspectivity and a Shared Line of Reasoning: Historical Explanations in Swedish Classrooms”, redogör han för hur frågorna i vilken utsträckning de historiska förklaringar lärare I sin historieundervisning lyfter fram har karaktären av att vara öppna för olika tolkningar, och hur konstruktionen av förklaringar är relaterade till faktorer som påverkar lärares syften och anpassning till elevgrupper, kan förstås och tolkas.

Det här numrets åttonde och avslutande bidrag är författat av Magnus Persson, verksam vid Malmö universitet. Detta bidrag har titeln ”Uppfinningen av ett skolämne: Ett historiesociologiskt perspektiv på samhällskunskapsämnets logik”. Persson utgår från en kort tillbakablick på hur samhällskunskap, som tidigare var en del av historieämnet, under de första två decennierna av efterkrigstiden, bröts ut ur detta och blev ett eget ämne. Han diskuterar hur detta ämne skapades och växte fram i linje med ideologiskt baserade föreställningar och normer rörande föreskrivande av ämnesinnehåll, dess samhälleliga roll och funktion och medel för att utveckla kunskapsproduktion – och - reproduktion.

Med 2018 års fjärde och sista nummer löper vårt uppdrag som redaktörer ut. Vi tackar för de kontakter vi haft med författare och granskare under de två år vi haft detta uppdrag, och önskar våra efterträdare Camilla Stabel Jørgensen och Roar Madsen, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim, lycka till i det kommande arbetet.

Olof Franck och Christina Osbeck