Nordidactica 2017:3
En betydande del av den SO-didaktiska forskningen i Sverige under senare år har utförts av de aktiva lärare i grund- och gymnasieskolan, de forskarstuderande, som med hjälp av ett antal forskarskolor skrivit sina licentiatsuppsatser. När vi nu tar över som redaktörer för Nordidactica och redaktörskapet åter befinner sig på svensk mark har vi valt att särskilt lyfta fram detta arbete. Vid sidan av fyra nya artiklar som samtliga behandlar kunskapsområden som varit mindre uppmärksammade hittills återfinner vi i detta nummer recensioner av tre licentiatsuppsatser; en historiedidaktisk, en religionsdidaktisk och en samhällskunskapsdidaktisk.
De artiklar som presenteras i detta nummer av Nordidactica kan alla sägas bidra till att synliggöra vad som riskerar att bli glömt och gömt inom SO-undervisning och didaktik. I Nyborgs religionsdidaktiska artikel visas hur läroböcker, det mångfaldiga samhället och den icke-konfessionella religionsundervisningen till trots, fortfarande inte uppmärksammar buddhism och kristendom på ett jämlikt sätt. Vidare presenteras i numret tre samhällskunskapsdidaktiska artiklar, vilka representerar ett didaktiskt fält som har beskrivits som mindre omfattande och på så sätt mindre synligt. Inom ramen för det samhällskunskapsdidaktiska fältet har vidare det ekonomiska varit ett område som beskrivits som marginaliserat och uppfattats som svårt för såväl elever som lärare, varför det är särskilt glädjande att två artiklar i detta nummer studerar detta kunskapsområde. Såväl lärarstudenters utveckling av ämnesdidaktiska kunskaper (Modig) som elevers möjlighet att lära med hjälp av medierade redskap som Second Life (Hilli) diskuteras. Också Mathés och Elstads artikel skulle kunna sägas uppmärksamma medierande redskaps betydelse för lärande inom det samhällskunskapsdidaktiska området även om det inte beskrivs så, då deras artikel undersöker elevers användning av sociala medier för politisk diskussion och hur de förstår och värderar politikers kommunikation i sociala medier.
De SO-didaktiska licentianduppsatser som lyfts fram i det här numret visar väsentliga kunskapsbidrag på skilda nivåer, så också avseende potentiellt ökad måluppfyllelse. Detta kan relateras till Mikael Alexanderssons kommentar till en svensk skolverksinitierad utvärdering av SO-ämnena och elevernas kunskaper där han skriver att en väsentlig uppgift för SO-undervisningen handlar om att utmana tre problematiska men tämligen utbredda ismer. Dessa kallar han verbalism, fragmentarism och individualism. Medan verbalismen handlar om risken att elever kan prata utan att detta tal också uttrycker ett substantiellt innehåll och fragmentarism om risken att de saknar helhetsperspektiv, riktar individualismen ljuset mot risken med alltför starkt intressestyrd undervisning där eleven definierar frågorna och den egna personens perspektiv är i centrum. Intressant nog kan alltså alla dessa ismer sägas uppmärksammas av de licentianduppsatser som här recenseras. Medan den historiedidaktiska av Nordkvist har fragmentarismen i fokus behandlar de båda andra av Holmqvist Lidh och Morén på olika sätt relationen mellan å ena sidan individens kunskapsintresse och erfarenhet och å andra sidan generella framställningar av kunskaper i religions- och samhällskunskap. I alla tre texterna görs detta på ett så konkret och detaljerat sätt att en möjlig verbalism genom dessa texter kan förstås som utmanad.
Att forskning kan bidra inte bara till enskilda lärares utveckling av sin undervisningspraktik utan också till generella rekommendationer och policy, uppmärksammas i Jacksons presentation av ett projekt initierat av Europarådet. Här är det alltså inte nationell policy som är fokus utan policyutveckling på supranationell nivå, vilket är intressant i ett utbildningssammanhang som många gånger uppfattas som relativt nationellt begränsat. Jacksons beskrivning visar vidare hur relationen mellan forskning och policyutveckling inte går i en riktning utan kan, i ett projekt som det beskrivna, gå fram och tillbaka och komma att samverka under en längre tid. Intressant är också ambitionen att inte begränsa Signposts till internationell och engelskspråkigt sammanhang utan att låta översätta den till andra språk som svenska och norska och på så sätt hoppas på större nationell påverkan.
Intressant SO-didaktisk forskning är forskning som förmår göra avtryck på skilda nivåer, som utgör ett vetenskapligt kunskapsbidrag men också förmår påverka lärares och elevers skolpraktik, bidra till dess vetenskapliga grund, och som också kan viderutveckla policy. Vi är glada att kunna presentera ett nytt nummer av Nordidactica med just sådan forskning och hoppas på så sätt stimulera till fortsatt kunskapsutveckling av detta slag!
Christina Osbeck & Olof Franck
Redaktörer för Nordidactica 2017-2018