Nordidactica 2012:2

Tre av artiklarna har en tydlig inriktning gentemot att diskutera hur ämnesundervisningen kan göras bättre eller problematisk genom att använda nya eller åtminstone inte så vanliga metoder och undervisningsinslag. En artikel undersöker kursplaner i historia på gymnasie- och högskolenivå och finner en spretighet och ofta avsaknad av progression.

Kursplaner i gymnasiet och högre utbildning

Thomas Nygren och Björn Åstrand jämför kursplanerna för historia i den svenska gymnasieskolan med kursplaner för historia på nio lärosäten (högskolor och universitet). Även om en mångfald var förväntad på högskolenivån menar författarna att spretigheten och avsaknaden av progression är förvånande. I flera fall menar de att kraven på gymnasinivån är högre än på högskolekurserna och det är en generell avsaknad av progression mellan kursplanerna för de olika nivåerna. Nygren och Åstrand ser flera möjliga problem som en konsekvens av formuleringarna i kursplanerna. En falsk förväntan hos studenterna om vad ämnets kurser ska innehålla på högskolan och en otydlig ämnesuppfattning är två sådana möjliga problem de urskiljer. Men de påpekar också att en större enhetlighet mellan högskolorna kan ge en likriktning av ämnet som inte är önskvärd.

Skönhetserfaring i norska grundskolan

Ingebjörg Stubö diskuterar i sin artikel vilken relevans som skönhetserfaring kan ha för ämnet RLE (religion, livssyn, etik) i den norska grundskolan. Med hjälp av Dorthe Jörgensens beskrivning av skönhetserfaring som något "större" som sträcker sig utöver det mänskliga resonerar Stubö om relevansen och möjligheten att använda estetiska inslag i undervisningen. Om man utgår från de explicita formuleringarna i ämnets styrdokument menar författaren att det saknar relevans. Men hon menar också att vi både kan och bör se hur skönhetserfaringen kan bidra till att uppnå ämnets mål om att främja kunskap om och förståelse för religioner och livssyn. Det finns alltså enligt Stubö en implicit relevans av skönhetserfaring.

Utgångspunkter för religionskunskapsutbildningen

I Torsten Hyléns artikel fortsätter den ämnesdidaktiska och teoretiska diskussionen om problematiska och mer fruktsamma utgångspunkter för religionskunskapsundervisningen. Även om en essentialistisk uppfattning om religion inte längre är särskilt vanlig i religionsteoretiska akademiska sammanhang menar Hylén att synen om att en religion innehåller en kärna av specifika egenskaper, en essens, till stor del lever kvar i det allmänna medvetandet. I artikeln lyfts dels de problem en essentialistisk religionsuppfattning kan ha och dels lyfts ett förslag till alternativ utgångspunkt fram. Hylén använder metaforen om lärandet som en resa från det bekanta till det obekanta och sedan tillbaka igen, en sorts medveten etnocentrism är en viktig utgångspunkt för att studera och undervisa om religion.

Film i norska religionsvetenskapliga läroböcker

Kursplanerna för religionskunskapsämnet i lägre årskurser i Norge beskriver film som en möjlig och valfri historisk artefakt i fyra av nio läroplaner mellan 1974 och 2008. Jon Magne Vestöl undersöker i sin artikel hur film beskrivs som ett möjlig element i en "educational design" i norska religionsvetenskapliga läroböcker. Syftet är att se hur film i dessa sammanhang formuleras som objekt och artefakt i en preliminär fas innan själva undervisningen sker.Resultatet av analysen visar en betoning på västerländska filmer relaterat till kristendom och etik och att läroböckernas uppgifter oftast handlar om att förstå religösa frågor medan en tolkningsram för att kunna analysera filmens budskap saknas. Vestöl menar att resultatet efterlyser mer forskning och reflektion kring hur film och andra artefakter introduceras i religionsundervisning.

Rollspel i samhällsvetenskapliga ämnen

Rollspel är ingen ny metod i undervisningen för de samhällsvetenskapliga ämnena. Inte minst finns det ett antal spel som handlar om beslutsfattande på nationell och internationell nivå. I Eränpalos och Karhuvirtas artikel används ett nyutvecklat spel, Act Now!, där syftet är att öka elevernas medborgarkompetens för politskt deltagande och politisk påverkan. Under en dag provades spelet av ungdomar mellan 15-17 år från Finland, Norge och Sverige. Det författarna ser som den stora fördelen när de analyserar användande av spelet är att det ger eleverna en naturlig roll där diskussionerna och det tänkta agerandet utgår från elevernas egna erfarenheter och livsförståelse samtidigt som det ger stora möjligheter att förstå hur det politiska systemet fungerar och vilken roll jag som individ kan ha i detta system.