Ny professor förklarar konsten att undervisa om improvisationsmusik

Guro Gravem Johansen kommer från en liten ort i glesbygden i Nordnorge. När de andra barnen spelade fotboll sjöng hon och spelade piano på sitt rum. Hon spelade också Euphonium, en mindre tuba, i skolorkestern. Hemma sjöng hennes föräldrar hela tiden, faktiskt mycket av den svenska vistraditionen.

- Så mycket att när jag gick i förskolan fick mina föräldrar ett meddelande om att de var bekymrade, jag sjöng nämligen nubbevisor, typ Bellman, för de andra barnen.

Föräldrarnas sång satte stämningen hemma under hennes uppväxt vilket har färgat henne mycket. På sitt rum fick hon ett bra gehör genom att spela och sjunga mycket.

- Ett exempel, det var fel på min kassettbandspelare, så det gick att spela in flera spår på samma band. Min egen orkester. Jag lärde mig också att planka, det vill säga, skriva ner ackordanalys utefter vad jag hörde, learning bydoing. På mitt rum lärde jag mig också noter och det klassiska sättet att spela. På så sätt upptäckte jag att det finns flera sätt att lära sig genom undervisning på musikskola, att läsa noter och att spela på gehör.

Jazzimprovisation som ett samtal

När Guro gick vidare till gymnasium efter grundskolan valde hon musikgymnasium och fick träffa likasinnade. Här spelade hon klassiskt piano samt sjöng både klassiskt och jazz.

- Mamma hade lite jazzskivor som hon glömt bort som jag hittade som 11-åring. Jag blev helt såld och fick ändå sjunga lite jazz på gymnasiet, även om det inte var så vanligt då det begav sig. Jag kommer ihåg att det stod att musikerna improviserade på mammas skivor. Jag frågade mamma om de bara hittade på. Jo, svarade hon, det gör de men jag tror också att de har ett system. Det ”systemet” har jag velat undersöka under hela min akademiska karriär. Vad har improvisationsmusiker för tillvägagångssätt och vad är improvisationskunskap för kunskap? Den har utvecklats i en tradition som handlar om att skapa nya kunskapssystem, förkasta gamla och förnya. Jazzimprovisation som ett samtal har använts mycket som en forskningsmetafor.

Via folkhögskola och konservatoriet i Tromsö på klassiskt piano sökte sen Guro musiklärarprogrammet på Norges Musikkhögskole i Oslo. Då hon hade lite erfarenhet av att spela i ensemble och var van att musicera själv tog det lite tid att knäcka olika musikaliska koder. Det blev också en kulturkrock, då det är skillnad på Nord- och Sydnorge.

Med en kandidat- samt en masterexamen i musikpedagogik vid Norges Musikkhögskole i Oslo tog hon sen sikte på en akademisk karriär. Men var det en självklarhet?

- Mitt val var en kombination av olika saker. Jag är nyfiken och vill utforska och förstå olika saker. En drivkraft under min utbildning har varit olika lärosätt och undervisningssätt inom jazz. Jazzstudenter fick några gånger höra att vi inte övade tillräckligt mycket själva på övningsrum utan spelade hellre och mer i olika ensembler. Det blev någon slags hierarki kring det. Det blev lite vi och dom. Detta ville jag belysa och reda ut. Att ge röst till dem som ville ägna sig åt improvisationsmusik. Inom jazzen var också det instrumentala mer status och mansdominerat medan sång var accepterat för kvinnor men då hade också vokalisten lägre status. 

Har du undervisat i både solosång och ensemblespel inom jazzen?

- Jag har undervisat i jazzsång på konservatoriet i Tromsö, musikhögskolan i Oslo, på folkhögskolor och gymnasier. Håller även workshops i improvisation.

Du är också en hängiven körledare, inte minst för kören Diandre i Oslo som ägnar sig åt rytmisk körsång.

- Ja, jag har lång erfarenhet som dirigent för barnkörer, damkörer och blandade körer. I kören Diandre sjunger vi acapella. Inom rytmisk musik innebär det i några fall försöka återge en orkester acapella i kör. Lite som svenska The Real Group.

Mix av forskning och undervisning

Din avhandling hade titeln ”Att öva på improvisation” och du har fått många artiklar publicerade om hur det är att undervisa improvisation på båda grundnivå och högre nivå. Kan du berätta lite om det?  Du lär ut genom workshops?  Och sen får studenterna öva, öva och sen öva lite till?

- Jag har lång erfarenhet i att hålla workshops i improvisation. På Ingesund undervisar jag i musikdidaktik, som handlar mycket om att reflektera om musikundervisning. Och där finns det inte ett recept. Den som ska lära sig måste öva, testa och så vidare. Undervisning kan gå till på många sätt. Ett traditionellt och kanske lite föråldrad syn kan vara att säga att det här kan jag och nu ska jag lära dig det. Ett mer dialogbaserat tillvägagångssätt är mer att guida studenter och bygga på dom erfarenheter dom redan har. Om man som lärare väljer att sätta igång en diskussion i en klass och låta studenterna vara de mest aktiva, är det också undervisning genom lärarens didaktiska val om att gå åt sidan.  Du kan aldrig diktera vad någon ska lära sig, det beror på studentens unika erfarenheter och motivering. Det är viktigt att blivande pedagoger förstår det.

Du har precis blivit professor i musikpedagogik vid Musikhögskolan Ingesund. Vad kommer du att göra i din tjänst? Hur ser en dag ut för dig?

- Ingesund vill att den musikpedagogiska verksamheten ska växa och att undervisningen ska vara mer vetenskaplig grundad vilket gör att vi behöver få forskningsmiljön på Musikhögskolan Ingesund att växa. Jag försöker förstå vad som finns och vad som blivit gjort för att jag ska kunna bidra till att se framåt och planera för framtiden. Detta är en liten institution med egen kultur och traditioner, jag vill lära känna mina kollegor och skolan innan jag sätter agendan. Jag har också mycket forskningstid i min tjänst samt att jag på tisdagar har mest undervisning. Jag älskar mina tisdagar för interaktion med studenterna är det bästa jag vet. Jag undervisar i allmän musikdidaktik – om att undervisa i olika musikämnen. Vilka olika roller kan musikpedagoger i samhället? Vad har det för betydelse vilket bagage de har med sig? Det gäller att bli presenterad för olika teorier och perspektiv för att bilda sig en egen uppfattning. Här kommer vi också till frågan vad som är kritiskt tänkande. Jo, förmåga att se saker från flera perspektiv och väga det mot andra och bli flexibel.

Du har skrivit flera böcker om improvisation i musik, bland annat om barn och improvisation. Tror du att vi föds med en speciell talang för improvisationsmusik och/eller är det också en förmåga du kan öva dig till?

- Ja, på båda frågorna. Improvisation är en generiskt agerande, det är det vi gör hela tiden. Spädbarn härmar sina föräldrar, barn leker och så vidare. Jag gillar inte ordet talang, det delar in människor i fack. Att improvisera är hellre en förmåga som vi måste ha för att kunna överleva för att kunna interagera och kommunicera med andra människor.

Du har några pågående forskningsprojekt, kan du beskriva vad de handlar om?

- Jag håller på med att avsluta en intervjustudie om undervisning i fri improvisation inom högre musikutbildning i Europa, tillsammans med en forskarkollega vid University of Edinburgh, Una MacGlone. Jag har också genomfört en större etnografisk följeforskningsstudie av ett Erasmus +-financierad europeisk projekt inom högre jazzutbildning. Projektet hette ”The European Jazz Workshop”, och gick ut på att konservatorier samarbetade med jazzfestivaler i fem städer om att arrangera workshops och konserter med stora jazzensembler bestående av studenter från alla konservatorierna, där studenterna var både musiker och kompositörer för konserterna. Vidare har jag tillsammans med min norska kollega Siw Graabraek Nielsen gått i gång med en intervjuundersökning bland lärare och elever vid musikprogrammet på gymnasienivå om instrumental övning. Jag har även genomfört datainsamling till en fallstudie om en musikstudent med laptop och multiinstrumentalism som sina huvudämnen, igen med fokus på övning. Studien heter ”The practising practice of a laptop musician”. 

Personligt engagemang ger goda resultat

Du berättade om att du ser över vad som har gjorts på Ingesund inom forskning för att bilda dig en uppfattning om hur verksamheten kan utvecklas vetenskapligt. Har du några egna önskemål om vad du skulle vilja se för forskning på skolan?

- Jag tycker det är lite tidigt för mig att ha åsikter om det, men dels tänker jag att de personerna som finns där och arbetar med forskning ska kunna använda sitt specialintresse och sin kompetens. Det handlar om att den enskilda forskare ska få odla sitt personliga engagemang i jobbet, men också om att forskningen ska vara på en så hög nivå som möjligt – det blir i regel bra resultat när folk får arbeta med vad de er duktiga på!  Om vi så kan få till att utnyttja varandras kompetens i större gemensamma projekt, så vore det jättespännande!

Kommer du starta en kör i rytmisk körsång på Ingesund?

- Ja, om jag får! Ska fråga prefekten!

Vad gör du annars när du inte undervisar eller utövar musik?

- Om jag får välja så är trädgårdsarbete en favorit! Jag har också alltid med mig en form av handarbete, om det är stickning eller något jag virkar. Handarbete fungerar oavsett om jag behöver varva ned, kanalisera tanker och planera ett eller annat, eller få ut stress-energi. Jag vill också faktiskt berätta att jag övar mycket blockflöjt, även om några kanske skulle säga att det inte är att utöva musik. Jag skaffade mig en bas-blockflöjt för ett år sen, och det är en stor hobby, jag spelar båda barockmusik och jazzimprovisation på den.  

Läs mer om Guro Gravem Johansen i hennes forskarprofil