Omvandling, kultur och identitet i Storfors

Lokalbefolkningens och brukets betydelse

Under 1940–1970 växte området Storfors i invånarantal. År 1950 bröt sig Storfors ur Kroppa (Nykroppa) och bildade Storfors som en egen köping och 1967 inkorporerades Ullvättern, som bestod av två mindre landskommuner, Bjurtjärn och Lungsund. 1957 påbörjades enhetsskoleförsöket i Storfors i samarbete med nämnda kommuner, statligt initierade förändringar som rimligen påverkade orten och människorna som levde där. Tidigare forskning har dock påvisat att lokala förhållanden och lokala intressen kan påverka hur förändringar blir och görs, eller inte görs och vilken betydelse hade och har Storfors lokalbefolkning i de förändringar som ägde rum?

Stålkrisen på 1970-talet påverkade också Storfors med arbetslöshet, utflyttningar och nedläggningar av butiker. Jämfört med andra bruksorter i Bergslagen verkar Storfors ha drabbats väldigt hårt i förlorade industriarbeten. Mellan 1965 och 1974 minskade sysselsättningen vid bruket i Storfors med 16 procent, medan det åren 1974–83 var en minskning med 57 procent. En minskning som i Sverige bara överträffas av krisorten Vikmanshyttan som stod inför en total nedläggning, vilket skapade stora uppgivna rubriker i den svenska 1970-tals offentligheten och uppmärksammades inom den samtida nedläggningsforskningen.  Dessa mindre orter har på olika sätt påverkats, ofta i betydligt högre omfattning än vad olika mått på kommunnivå avslöjar. Detta motiverar också en undersökning av en värmländsk bruksort, Storfors med exempelvis Nykroppa som angränsande ort, men som historiskt tillhört Storfors.

Undersökning av en värmländsk bruksort

I Storfors som i många andra mindre värmländska bruksorter har industrin haft en betydande roll för människorna som bott och bor där. Samtida levnadsförhållanden såväl som lokalhistoriska erfarenheter och framtidsutsikter anses ha präglat platsidentitet, bruksanda eller andra uppfattningar om kulturell identitet. Det finns forskning som visar hur bruket varit en betydande faktor gällande byggandet av bostäder, elförsörjning, skolväsendets utveckling, infrastruktur och annat. 

Vår intention är fokusera på personerna på orten, att undersöka hur människor som är uppväxta i eller inflyttade till och som bor på orten, uppfattar att det både varit och är att bo i en bruksort. Vi är intresserade av frågor som: vilka förändringar har varit av betydelse för människorna som lever och bor där, hur har de påverkats av dessa förändringar och hur ser de på framtiden? 

Målsättningen med projektet 

• Utifrån POW-projektets historiska delprojekt LEGACIES OF CHANGE (Working package 2, se länk till höger för att läsa mer) göra en fallstudie i bruksorten Storfors i östra Värmland och därigenom få med en värmländsk industriort i det pågående forskningsprojektet.
   
• Komplettera de relativt få studier som finns kring industriorters förändring i Värmland. Under 1970-talet genomfördes en del undersökningar som riktades mot värmländska industriorter främst inriktade mot trä och massaindustrin, exempelvis ”Billerudsprojektet” och inventeringen av massafabriker och pappersbruk.Stålindustrin och dess angränsande industriorter har hamnat i skuggan. Forskningsfrågorna har också sedan 1970-talets förändrats där identitetsaspekter och innevånares kollektiva upplevelser av sig själva och”de andra” såväl som på lokalsamhället där de lever sina liv i är betydligt mer betonat. Kulturfrågor, både utifrån estetiska som antropologiska aspekter, är av högsta relevans för vår tids forskning kring industriorters förändring.
   
• Arbetet ska pågå under 2024 parallellt med det formasfinansierade projektet Changing places of work som också studerar industriorter och som är inne på sitt sista år. Värna forskningsåterrapportering på det svenska språket. Då POW-projektet formulerats och resultaten kommer att publiceras endast på engelska vill vi skapa utrymme att skriva en artikel som ska publiceras på svenska och som relaterar resultaten från Storfors till Hofors och Stocksbridge.