Nick Dimitrievski, lektor i skatterätt vid Handelshögskolan, du har nyligen publicerat en artikel i JT, en av Sveriges mest framträdande juridiska tidskrifter. Din studie visar att rättsdogmatiken, som sedan gammalt varit juristernas metodologiska arbetsverktyg står sig stadigt stark trots diskussioner om tvärvetenskaplig utveckling.
– Ja, det stämmer. Studien visar att straff- och skatterättsämnet, i stor utsträckning bevarat sin traditionella metod, trots att det i rättsvetenskapens metatexter talas om en rörelse mot ökad tvärvetenskap.
Berätta om några viktiga slutsatser från studien
– Undersökningen bygger på en kvantitativ och kvalitativ analys av doktorsavhandlingar från 2011 till 2023 samt en kodning av metodavsnitten i dessa avhandlingar. I studien analyseras även metatexter från ledande rättsvetenskapliga företrädare för att identifiera diskrepansen mellan självbild och verklighet.
– Resultaten pekar på att olika ämnesdiscipliner inom rättsvetenskapen, såsom straff- och skatterätt, har olika grad av metodologisk öppenhet och producerar olika antal doktorsavhandlingar. Inom skatterätten är den rättsdogmatiska metoden i stort sett orubbad, medan det inom straffrätten finns en något större metodologisk variation. Skatterättsämnet producerar däremot långt fler doktorsavhandlingar än straffrättsämnet under uppmätt tidsperiod.
– Sammanfattningsvis kan nog sägas att studien belyser en viktig men ofta förbisedd aspekt av rättsvetenskapliga forskningens utveckling och utmanar etablerade narrativ om metodologisk förändring inom forskningsfältet som helhet.
Vad tror du att din undersökning kan bidra med forsknings- och utbildningsmässigt?
– Det säger sig självt att ämnet för studien inte kunnat undersökas med hjälp av metodologiska verktyg som juristen/rättsvetaren besitter på förhand. Jag har använt begrepp och forskningsansatser från teologin, litteraturvetenskapen och fältet vetenskapsstudier för att få grepp om undersökningsobjektet. På detta sätt lanserar jag några, för rättsvetenskapen, nya teoretiska om metodologiska verktyg i syfte att kunna genomföra mina analyser.
– Jag tror att det finns viktiga poäng att hämta hem för den juridiska utbildningen, men även för den juridiska forskningsmiljön om man tittar lite närmare på min undersökning. Det kan ske bland annat i mitt synliggörande av den faktiska metodanvändningen och dess relation till den mycket inflytelserika teorin om gällande rätt: rättspositivismen.
– När jag empiriskt kodar metodavsnitt i doktorsavhandlingar i straff- och skatterättsämnet i ett jämförelseperspektiv med innehållet i metatexter från ledande forskare inom dessa disciplinstrukturer samt i relation till rättsvetenskapen som helhet kan det förhoppningsvis bidra till ett mer nyanserat samtal om hur juridisk forskning bedrivs/kan bedrivas. Särskilt intressanta blir mina forskningsresultat i relation till hur vi kan utveckla vår handledning av doktorander. Studien kan ge både handledaren och doktoranden inte bara möjlighet att synliggöra de faktiska metodologiska normer som råder inom straff- och skatterättsämnet, utan fungerar även som en referenspunkt för att förstå var/hur avhandlingsprojektet kan placeras i ett större rättsvetenskapligt sammanhang. Studien ger dessutom synergieffekter på studentnivå inom ramen för våra juristprogram genom att öka förståelsen för hur vi lär ut vad som är rättsvetenskap och hur vi förhåller oss/kan förhålla oss till metodfrågor i vår undervisning.
