..Senaste tiden har du synts en hel del i medierna, till exempel på Svenska Dagbladets debattsida och i tidningen Amelia. Varför gillar du att synas?
-Jag gillar egentligen inte att synas, men i det här jobbet är det svårt att undvika. Människors vardags- och arbetsvillkor är sådant som media, praktiker och allmänheten är intresserade av.
- Journalister hör av sig med jämna mellanrum. Ibland, när jag tycker att man har något att säga och området känns angeläget, svarar jag ja. Att vi var ett gäng arbetslivsforskare från Arbetsmarknad & Arbetsliv som skrev en debattartikel, handlade snarast om att vi upplever att det finns en större efterfrågan på tillgänglig svensk arbetslivsforskning än vad forskarna själva är intresserad av att producera. Det är en följd av ett meriterings- och belöningssystem som gynnar internationella publikationer i artikelform. Detta är givetvis mycket viktigt också, men vi ville lyfta en problematik som berör och påverkar vissa forskningsområden - exempelvis vårt.
Det finns minst två förhållningssätt när det gäller forskning: en forskning som iakttar och en forskning som vill påverka. I debattartikeln i Svenska Dagbladet för en tid sedan skrev du tillsammans med flera forskarkollegor att ” Målet är att flytta fram positionerna och verkligen vara en forskning vars resultat bidrar till ett bra arbetsliv och samhälle”. Hur ser du på det i rollen som forskare?
- De flesta forskare vill nog att deras resultat ska spridas. Sedan är frågan till vem, på vilket sätt och huruvida man får belöning och erkännande för det eller inte. Många av oss sprider forskningsresultat i en slags kaskadformation till en rad olika typer mottagare. I de flesta fall sker det genom skrifter, men även muntligt, till exempel undervisning, föredrag och intervjuer med media. Idag tenderar belöningen och erkännandet inte svara upp mot det spridningsarbete vi ägnar oss åt.
- Vår uppgift, om jag utgår från mitt fält, är att bidra med olika typer av kunskap där samhällsliv och arbetsliv problematiseras. Om inte vi forskare hörs i samhällsdebatten är det andra intressen och grupper som gärna fyller det utrymmet. Ibland är det olyckligt. Att bidra till ett bra arbetsliv och samhälle kräver återkommande funderingar över vad det goda samhället och arbetslivet är, vad det skulle kunna vara och vad det borde vara. Vi kan inte lägga vissa angelägna frågor i träda, bara för att de inte faller inom ramen för det som för tillfället prioriteras och uppmuntras. Forskning sker på olika villkor, vilket får konsekvenser för såväl forskning som samhälle.
Hur kommer artikeln i Amelia in här?
- Ja, det var ju verkligen en smula komiskt att artikeln om kvinnors julstress kom ut samtidigt som debattartikeln i Svenska Dagbladet! Som jag nämnde så får många av oss på arbetsvetenskap återkommande förfrågningar om olika saker som rör arbete i vid mening. Jag tänkte först svara nej, men så googlade jag på tidsskriften och såg att den hade en synnerligen stor läsekrets av kvinnor. Man kan ju ombestämma sig. Och det gjorde jag eftersom jag blev trött på mig själv att jag ens tänkte tanken att exkludera just denna journalist på grund tidsskriftens karaktär. Istället försökte jag på ett lättsamt sätt förmedla betydelsen av villkor och förväntningar, orimliga krav, könsstereotypt normtryck i relation till det (obetalda) hushållsarbetet och stress inför julen.
På vilka andra sätt medverkar du till att forskningen om arbetslivet sprids?
- Det är stor efterfrågan på föredrag och samtal kring arbetsliv idag. Jag och Jonas Axelsson, arbetsvetenskap, har varit ute och talat en hel del om begreppsparet makt och inflytande kopplat till arbetsmiljö i höst. Såväl näringsliv som fackföreningar, andra organisationer och tankesmedjor är synnerligen intresserade av detta område men även andra frågor som rör organisation och ledning samt arbetets förändrade former och dess betydelse för individ och samhälle. Angelägna ämnen som är intressanta att diskutera med olika grupper av praktiker – och det gör jag gärna när jag hinner och har möjlighet. Idag är stress på tapeten och det gäller att inte trilla dit själv!
