Hur blir teori till verklig kompetens? Under en undervisningsperiod i Kina förvandlades klassrummet till en engagerande och deltagande lärmiljö. Genom prototyper och aktivt samarbete fick studenterna utveckla både kunskap och självförtroende.
– På Handelshögskolan står samma synsätt i centrum – som student är du med och formar din egen lärprocess, säger John Sören Pettersson.
Under en undervisningsperiod i Kina blev sambandet mellan teori och praktik tydligt i arbetet med webbutveckling. Genom att använda prototyper och ett deltagarcentrerat arbetssätt förvandlades klassrummet till en aktiv lärmiljö.
– Jangxi University of Finance and Economics (JUFE) och Högskolan Dalarna har ett utbyte sedan många år. Några lärare från Dalarna undervisar i årskurs 2, och i årskurs 4 åker ett 20-tal studenter till Dalarna, förklarar John Sören Pettersson, professor i informatik vid Handelshögskolan.
Men i år blev det masterstudenten i informatik Kevin Berling som undervisade grundkursstudenterna i Kina. Han hade just gått en kurs om co-design och användarcentrerad systemutveckling.
– I stället för att bara presentera färdiga lösningar använde jag små kodexempel, livedemonstrationer och steg-för-steg-övningar som prototyper, säger Kevin Berling. Detta gjorde abstrakta koncept mer konkreta. Studenterna kunde direkt se hur förändringar i koden påverkade resultatet, vilket bidrog till en djupare förståelse.
Lärande som en iterativ process
Undervisningen blev en process där både lärare och studenter bidrog aktivt. Lärarens roll handlade inte bara om att föreläsa, utan också om att skapa situationer där studenterna kunde utforska själva.
– Undervisningsprocessen blev iterativ: jag presenterade ett koncept, studenterna testade det, svårigheter blev synliga och jag anpassade mina förklaringar, säger Kevin Berling.
Studenterna arbetade praktiskt med att modifiera kod, jämföra resultat och ställa frågor. På så sätt blev misstag och missförstånd en naturlig del av lärandet, snarare än något som skulle undvikas.
Prototyper som pedagogiskt verktyg
Prototyper spelade en central roll i undervisningen. Även enkla övningar fungerade som tidiga versioner av en lösning:
– En prototyp behöver inte vara en färdig produkt. Till och med en enkel HTML/CSS-övning kan fungera som ett sätt att utforska designbeslut, säger Kevin Berling.
Genom att arbeta med dessa tidiga versioner kunde studenterna experimentera med struktur, visuell hierarki och responsivitet innan de nådde en färdig webbdesign.
Klassrummet som samarbetsmiljö
Undervisningen kan också förstås som ett exempel på deltagande design. Studenterna påverkade aktivt hur kursen utvecklades:
– Studenternas reaktioner visade vilka delar som var tydliga och vilka som behövde förklaras på ett annat sätt, säger Kevin Berling.
Detta gjorde klassrummet till en gemensam designprocess där både innehåll och metod formades i dialog mellan lärare och studenter.
En mer levande lärprocess
Erfarenheten visar hur prototyping och deltagande design kan fungera i praktiken – inte bara som teoretiska begrepp. Resultatet blev en lärmiljö som var mer flexibel, responsiv och anpassad efter studenternas behov.
– Lärprocessen blev mer iterativ, praktisk och lyhörd för studenternas faktiska behov, säger Kevin Berling.
Genom att kombinera små prototyper med aktiv studentmedverkan skapades en undervisning där lärandet blev något man gör – inte bara något man tar emot.
Att vara lärare som student
Kevin reflekterar också över hur olika utformningen kan vara mellan olika länder: utrymmet för schemaläggning av lektioner vid JUFE var också betydligt större än vid Handelshögskolan.
Det var två klasser med ett 50-tal studenter i vardera men varje student hade gjort individuella val så för att inga parallella kurser skulle krocka, lades en del föreläsningar efter 17 på eftermiddagen.
– Det var kul att umgås med studenterna, säger Kevin Berling. Jag åt ofta lunch och kvällsmat med dem på campus eller matställen strax utanför grindarna.
Kevin Berling berättar också att det fanns en del språkproblem. Redan första dagen bad studenterna honom att tala mycket långsammare. Och studenterna hjälpte varandra att ställa frågor på engelska.
– Men det fungerar väldigt bra bara man ger sig tid. Efter föreläsningarna brukade jag fråga studenterna vad som var svårt och vad de tyckte jag borde ta upp härnäst.
