Medieforskarna om journalistiken under en valrörelse: "Ställ frågor om det folket vill ha svar på och strunta i det andra"

Valrörelser präglas allt oftare av snabba utspel, dagliga opinionsmätningar och analyser av vem som går upp eller ner i opinionen. För den som försöker bilda sig en uppfattning om vad partierna faktiskt vill göra – och vad de har åstadkommit – kan nyhetsflödet istället upplevas som ett politiskt spel. 

Journalistikens uppdrag under en valrörelse är egentligen varken nytt eller särskilt komplicerat, enligt Michael Karlsson. Det är sedan länge cementerat av grundläggande demokratiska funktioner. 

– Journalistiken bör först och främst utvärdera de vallöften som gavs vid förra valet. I vilken utsträckning har de uppfyllts? Och om de inte har det – varför? 

På så sätt utkräver journalistiken ett ansvar. Alla löften kan kanske inte infrias, särskilt inte för mindre partier, men det går ändå att granska om partierna har arbetat i den riktning de utlovat. Samtidigt måste journalistiken också förklara de förslag som presenteras inför det kommande valet – vad bygger de på, vilka konflikter finns och inte minst var pengarna ska komma ifrån till finansieringen. 

– Den rollen ska journalistiken ha även mellan valen, men under en valrörelse blir den mer intensiv och mer synlig, säger Michael Karlsson. 

Hur kan en bra valbevakning se ut?

Hur skulle då en riktigt bra valbevakning kunna se ut? Henrik Örnebring pekar på ett journalistiskt ideal som har varit känt sedan länge men sällan har fått ordentlig luft under vingarna. 

– Modellen kallas citizen´s agenda och togs fram av den amerikanske journalisten och professorn Jay Rosen på 1990‑talet. Den utgår från vad medborgarna själva tycker är de viktigaste frågorna under en valrörelse. 

Metoden är busenkel. Redaktioner inleder valbevakningen med att undersöka vilka frågor som är viktigast för människor i det egna upptagningsområdet. Resultatet blir en lista som sedan styr hela valbevakningen. 

– Man struntar i utspel, säger Henrik Örnebring. Man går inte på presskonferenser om de inte handlar om de frågor allmänheten har sagt att de bryr sig om. Man ställer bara frågor till politiker om det folket vill ha svar på. 

Forskningen kring citizen agenda visar tydliga effekter – väljare lär sig mer, blir mer engagerade och mindre cyniska. När journalistiken slutar rapportera politik som ett spel förändras också publikens bild av politiken. 

– Grundregeln är att ta reda på vad människor tycker är viktigt och skriva om det, säger Henrik Örnebring Problemet är att det är enormt resurskrävande. 

Opinionssiffror överskuggar sakpolitik

Att genomföra en sådan bevakning innebär färre “gratisnyheter”. Utspel och presskonferenser är billiga att producera medan opinionsundersökningar och egen prioritering kräver både tid och pengar. Det är få redaktioner som mäktar med det arbetet under mer än en valrörelse. 

I dagens svenska valjournalistik ser Michael Karlsson väldigt lite av citizen´s agenda‑tänkande. 

– Ingen pratar just nu om vad Liberalerna gör i sakpolitiken. Rapporteringen handlar nästan enbart om deras opinionssiffror och huruvida de riskerar att åka ur riksdagen. 

Detta illustrerar en bredare trend med rötter långt tillbaka i tiden där politikens innehåll hamnar i skymundan för dramaturgi och konflikt. För krisande medier är det ofta försvarbart – exempelvis opinionsmätningar är lätta att förstå, snabba att publicera och genererar engagemang. Priset betalas sedan av publiken. 

– När journalistik reduceras till spelbevakning riskerar den att förlora sitt demokratiska värde, säger Michael Karlsson. 

"Hostile media effect"

Många politiker och väljare upplever att medierna är partiska eller orättvisa. En viktig förklaring är vad forskningen kallar hostile media effect. 

– Varje politiskt läger uppfattar att journalistiken granskar just dem hårdare än andra, säger Michael Karlsson. Man är så inne i sitt eget perspektiv att man inte ser att andra utsätts för samma typ av frågor. 

Innehållsanalyser visar samtidigt att journalistiken ofta fördelar bevakningen relativt jämnt även om enskilda partier kan få mer eller mindre tid i rampljuset under kortare perioder. Särskilt när nya partier inte följer etablerade mönster kan skillnader uppstå – som Miljöpartiet på 1980‑talet eller Sverigedemokraterna senare. Ett annat vanligt missförstånd gäller skillnaden mellan nyhetsjournalistik och opinionsjournalistik. 

– Många ser ingen skillnad mellan en ledarsida och en nyhetsartikel, säger Henrik Örnebring. Har en tidning en politisk färg på ledarsidan tror man att allt innehåll färgas av den och refererar samtidigt till en internationell motrörelse där vissa medier medvetet producerar nyheter med ideologisk slagsida snarare än att hålla isär åsikt och fakta. 

Markant förändrad valjournalistik

Under de senaste 10–20 åren har valjournalistiken förändrats markant. Studier, framför allt från USA, visar att artiklar om politiskt spel har blivit fler och kortare samtidigt som journalistiken blivit mer tolkande. 

– Det är mindre deskriptivt och mer fokus på känslor, säger Michael Karlsson. 

Henrik Örnebring ger ett svenskt exempel: 

– Som privatperson upplever jag att SVT:s valbevakning i dag mest ägnar sig åt att tolka de taktiska konsekvenserna av olika politiska utspel. Mycket handlar om spekulationer kring utfall snarare än om sakpolitik. 

Trots kritiken är forskarna tydliga med att journalistikens betydelse inte kan överskattas. Sambandet mellan kvaliteten på valbevakningen och väljarnas kunskap är starkt. 

– För att kunna fatta ett informerat beslut behöver du information. Finns den inte, eller är svag, så påverkar det vad människor vet om politiken, säger Michael Karlsson. 

Journalistik ska fungera som demokratins mellanhand. Men i så kallade nyhetsöknar – områden där lokal journalistik försvunnit – sjunker valdeltagandet.  

– Vi sitter inte på åhörarläktaren i riksdagen. Någon måste förmedla den processen till oss och det är journalistikens uppgift, säger Henrik Örnebring. 

Ändrad maktbalans med sociala medier

Sociala medier har förändrat maktbalansen mellan politiker och journalistik radikalt. I dag kan politiker kommunicera direkt med väljare via plattformar, podcasts och egna kanaler. 

– Politiker vill helst undvika kritiska frågor. I sociala medier kan de själva styra budskapet, säger Henrik Örnebring. 

Enligt Reuters Institute är nu över hälften av befolkningen social first – nyheter nås först via sociala medier, inte traditionella redaktioner – samtidigt förstärker plattformarnas algoritmer känsloladdat innehåll. Det blir lätt stök i flödena. 

– Det som gör oss arga prioriteras, säger Henrik Örnebring. Negativa känslor engagerar mer än positiva vilket också gynnar det som kallas negative campaigning – att vinna stöd genom att utmåla motståndaren som sämre snarare än att presentera fördelarna med sin egna politik. 

Nyansering om desinformation

När det gäller desinformation manar forskarna till nyansering då hotet inte främst kommer från externa aktörer. 

– Den mesta av miss- och desinformationen under ett val kommer från inhemska politiker, säger Henrik Örnebring. Ofta handlar det om selektiva fakta, utelämnanden eller förenklingar. 

Journalistikens uppgift är därför inte att upprepa felaktiga påståenden utan istället tydligt presentera vad som är korrekt. 

Om forskarna fick önska en förändring i svensk valjournalistik är de överens – mer fokus på medborgarnas frågor och på vad politiken faktiskt levererar. 

– Utgå från vad folk tycker är viktigt, inte från politikernas villkor, säger Henrik Örnebring. 

Michael Karlsson lyfter behovet av bakåtblick. 

– Journalister är ofta mer intresserade av vad politiker lovar än av vad de faktiskt har gjort. Om medier blickat mer tillbaka skulle väljarna kanske också fatta sina beslut på andra grunder. 

Fyra snabba frågor till forskarna 

Partiledardebatter i tv – fördelar/nackdelar? 

Michael Karlsson: Jag tittar inte då jag tycker att det är parallella monologer snarare än debatter. 

Henrik Örnebring: Inte jag heller då det ger mig etthundra procent ingenting. 

Följer ni specifika journalister under en valperiod? 

Michael Karlsson: Nej, men jag följer ett antal nyhetsorganisationer. 

Henrik Örnebring: Samma här. 

Favoritmedier - tv, tidningar eller sociala medier? 

Michael Karlsson: Jag går till partiernas hemsidor och läser deras valprogram. Men även tidningar – både papper och online. 

Henrik Örnebring: Jag är en printkille så tidningar och tidskrifter av olika slag. 

Vad tycker ni är viktigt för en politiker i en intervjusituation? 

Michael Karlsson: Jag vill veta vad de vill och varför de vill det. Jag vill höra politiker resonera utan att få en rubrik kastad i ansiktet. 

Henrik Örnebring: Jag vill veta vad sakpolitiken och motivationen är och varför det de föreslår är det bättre sättet.