Kärnkraft och politik

Kärnkraftens roll har förändrats över tid. I början var det något mycket positivt eftersom kärnkraften gjorde det möjligt att fasa ut fossila bränslen. 

– I samband med oljekrisen på 1970-talet gjordes en omfattande kampanj i Sverige för direktverkande el, i syfte att få bort uppvärmning med olja. Detta hängde också samman med att många kärnkraftverk togs i drift ungefär samtidigt, säger Bengt Månsson, professor emeritus i miljö och energisystem vid Karlstads universitet.  

– Man hade helt enkelt inte tillräckligt med avsättning för all den el som producerades. Sammantaget var det positivt att man minskade oljeberoendet avsevärt men konsekvensen blev en inlåsning i direktverkande el som till viss del lever kvar än idag.  

Dagens offentliga debatt om kärnkraft och energislag handlar ofta om elpriser och sällan om säkerhet. Sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen har i princip varit utanför den svenska debatten ända sedan det svenska kärnvapenprogrammet lades ner i kring 1970.  

– Det finns tyvärr en grundläggande felaktig uppfattning i Sverige att sambandet är obetydligt, trots att det i själva verket alltid varit starkt. För bara något år sedan uttryckte Frankrikes president Emmanuel Macron detta mycket tydligt när han sa att kärnkraft och kärnvapen är som siamesiska tvillingar – den ena kan inte leva utan den andra, säger Bengt Månsson.  

Skillnad mellan vetenskaplig och politisk diskussion

Den vetenskapliga diskussionen om kärnkraft skiljer sig mycket från den politiska. Den vetenskapliga är teknikneutral och för- och nackdelar med olika elproduktionstekniker analyseras objektivt. Man arbetar med framåtblickande scenarier och har dessutom fler lösningsalternativ än i den politiska diskussionen.  

– Den politiska diskussionen är däremot ofta låst vid tidigare eller nuvarande förhållanden och eventuella framtidsscenarier bygger i regel på såväl sådana låsningar som inslag av önsketänkande och felaktiga föreställningar. Ett exempel på önsketänkande är föreställningen om att serieproduktion av små modulära reaktorer automatiskt leder till lägre kostnader. Det är det ingen som vet idag, säger Bengt Månsson.  

– Påståendet att mindre reaktorer skulle ge billigare elproduktion är också osäkert. Historiskt sett var alla reaktorer små i början och blev större eftersom större reaktorer är billigare i drift. Det har helt enkelt med fysikens lagar att göra. Med en stor reaktor får man ut mer av bränslet. 

Statligt kärnkraftsstöd har ökat

Politiska beslut har haft stor betydelse för utvecklingen av kärnkraft, särskilt besluten om statligt stöd. Det direkta och indirekta statliga stödet till kärnkraften minskade stegvis fram till 2017, vilket var något av en internationell trend. De senaste åren har det statliga stödet för kärnkraften ökat i Sverige. 

– Ett viktigt politiskt beslut var införandet av villkorslagen 1977 som innebar att man inte fick starta kärnkraft utan att ha en lösning för hantering av använt kärnbränsle. Det beslutet har lett till ett ohållbart slutförvarsbeslut och dessutom försvårat övergången till en sluten bränslecykel, vilket vore mycket bättre på lång sikt. 

Tidigare beslut om stängningar av reaktorer påstås ibland ha varit både politiska och ogrundade. Stämmer det? 

– Nej, det är inkorrekt. Reaktorerna i Barsebäck stängdes av politikerna därför att risknivån visat sig vara alltför hög. Haverierna i Harrisburg och Tjernobyl visade att ett stort haveri kan leda till evakuering av den närliggande regionen för lång tid. Både Malmö och Köpenhamn ligger i den aktuella regionen. Riksdagen beslutade i god demokratisk ordning att svenska staten inte var villig att ta en sådan risk, säger Bengt Månsson. Stängningen av reaktorer i Ringhals och Oskarshamn beslutades däremot inte av politiker utan av ägarna, på ekonomiska grunder. 

Räcker elen till vårt energibehov?

Men hur ser framtiden ut och vilka vägval står Sverige inför? Enligt Bengt Månsson visar de analyser som gjorts att elen räcker utan ny kärnkraft – men inte utan ny vindkraft.  

– För Sverige innebär det att våra sol-, vind- och vattenkraftresurser, i kombination med bioenergi och kraftvärme och den gamla kärnkraften, kan producera tillräckligt med el.  

Bengt Månsson menar att de politiska målen om en hållbar utveckling förmodligen gör kärnkraften nödvändig något århundrade framåt, men då med nya typer av reaktorer som har en sluten bränslecykel. 

– Jag tror att Sverige, och många andra länder, står inför vägvalet att gå vidare med sluten bränslecykel och generation IV-reaktorer eller inte. Med sådana reaktorer kan man använda det som idag betraktas som kärnavfall som resurs i stället. Det kan betyda att mycket mindre nytt uran behöver utvinnas. Viktigast är dock att man inte tvingar på framtida generationer dagens ohållbara slutförvarslösningar.  

Kombination av lagring och ökad flexibilitet

Men om det inte blåser, vad händer då i och med att vindkraften är en så viktig del av mixen av energislag? Svaret är en kombination av lagring och ökad flexibilitet i både elkonsumtion och elproduktion. 

– Potentialen för lagring underskattas i dag kraftigt. I framtiden kommer det att finnas tre typer av batterilagring i stor omfattning: 1) Batterier kombinerade med solpaneler; 2) Batterier i elbilar; 3) Stora batterilager på elnätsnivå. Vattenkraftens lagringskapacitet kommer att öka. Till detta kommer lagring i form av vätgaslager. 

– Kärnkraft kan endast indirekt bidra till flexibilitet. Rent tekniskt kommer nya reaktorer sannolikt att kunna regleras upp och ned, men i praktiken kommer man inte att vilja göra det eftersom det är för dyrt. Det betyder att frågan ”vad gör vi när det inte blåser?” inte kan besvaras med ”kärnkraft”. Kärnkraft kommer att gå för fullt så mycket som möjligt. 

Säkerhetsfrågor och kärnkraft 

Före kriget i Ukraina var det nästan otänkbart med krigshandlingar mot kärnkraftverk. Men i Rysslands krig mot Ukraina har reaktorbyggnader beskjutits med artillerigranater, flygbomber, drönare och raketer, mellanlager för kärnavfall har attackerats och två kärnkraftverk, varav ett i drift har ockuperats. Attacker mot de livsnödvändiga stödsystemen kring kärnkraftverken har skett nästan dagligen, ofta med risk för härdsmälta som följd. 

– Alla kärntekniska anläggningar är sårbara för krigs- och terrorrelaterade handlingar. Det är den viktigaste frågan om kärnkraft som Sverige ännu inte har tagit på tillräckligt stort allvar. Konsekvenserna av detta är att risken för krigshandlingar, terrorism och sabotage är kraftigt underskattad i Sverige, säger Bengt Månsson. 

– Om man dessutom sprider ut många små reaktorer i tätorter skapar man fler och mer attraktiva mål. Det spelar ingen roll hur mycket man talar om ”inherent säkerhet” i de nya reaktorerna, det finns ingen kärnteknisk anläggning som inte går att sabotera.