Professorerna som bryter normer
Datavetenskap och teknik är fortfarande starkt mansdominerade områden. Trots att digital teknik genomsyrar hela samhället är kvinnor fortfarande underrepresenterade, men vid ämnet datavetenskap på Karlstads universitet arbetar två kvinnliga professorer som båda vill se en förändring.
För Simone Fischer Hübner som är professor inom datasäkerhet var vägen in i datavetenskapen inte helt självklar. Hon stötte först på området redan 1982.
– Programmering var inte ett ämne inom datavetenskap ännu så det var mitt intresse för matematik och nyfikenhet på teknik som gjorde att jag sökte mig till datavetenskap. Jag gick först på en flickskola i Tyskland och när jag sedan hamnade som minoritet på universitetet så tyckte jag det var en rätt så intressant utmaning. Men efter ett tag formade vi en studiegrupp med bara tjejer som höll ihop och de är de enda som jag har kontakt med från studietiden idag. Vi blev väldigt sammansvetsade, säger hon.
Anna Brunström, professor med inriktning datakommunikation, berättar att även hon hamnade inom datavetenskap av en slump.
– Jag studerade i USA och hade ett brett intresse för naturvetenskap och matematik. Jag började med att läsa obligatoriska breddkurser utan att ha valt huvudområde och jag hade faktiskt tänkt läsa en kurs som hette Western Heritage. Den var fullsatt så då blev det en obligatorisk kurs i datavetenskap istället eftersom den kursen hade lediga platser. Det som gjorde att jag tyckte om ämnet var dels kombinationen av logiskt tänkande och kreativitet men jag fick också mycket uppmuntran från en lärare som spelade en stor roll för mitt val att fortsätta inom området. Jag märkte att jag hade väldigt lätt för ämnet också och jag upplevde inte att det var lika ojämlikt i USA som det är här i Sverige. Det var flera tjejer som studerade datavetenskap där vid den tiden.
Hur känns det nu att vara i minoritet när ni arbetar?
– Jag hade egentligen ett stort intresse för juridik vilket har lett mig in på området cybersäkerhet och integritet. Självklart har man upplevt hur det är att vara den enda kvinnan på en konferens men reser man ner till södra Europa så brukar faktiskt läget se annorlunda ut. Det har också hänt att jag fått aggressiva frågor i till exempel en paneldiskussion och det tror jag har att göra med att jag är kvinna. Jag har tyvärr hört om kvinnliga kollegor vid andra miljöer som utsatts för sexuella trakasserier eller som har blivit utmanande genom aggressiva utfrågningar vid presentationer på konferenser och det är ju fruktansvärt, säger Simone.
– I vissa sammanhang kan man märka att kvinnor kan behöva leverera lite extra och vara ännu bättre än männen för att få samma erkännande och utrymme, så borde det naturligtvis inte vara, säger Anna.
Varför tror ni att det är så få kvinnor verksamma inom datavetenskap i just Sverige?
– Datavetenskap omges fortfarande av stereotypa bilder: den ensamma, introverta “hackern” som sitter isolerad och programmerar. I verkligheten är yrket ofta socialt och bygger på samarbete, kommunikation och problemlösning i team. Dessa missvisande bilder riskerar att stöta bort inte bara kvinnor, utan även många män, säger Simone.
– Hur ämnet introduceras i skolan spelar en stor roll. Vad är det första barn och unga möter? Ofta presenteras programmering genom detaljer och teknik, snarare än genom den större kontexten kring vilka samhällsproblem som kan lösas. Forskning visar att många kvinnor motiveras av helheten och vad de kan bidra med snarare än av tekniska detaljer som presenteras i avsaknad av kontext. Därför är det viktigt hur utbildningar, jobbannonser och forskningsprojekt formuleras, säger Anna.
– Men det finns positiva exempel, i mitt nuvarande forskningsprojektet Truman är det faktiskt fler kvinnor än män involverade, vilket visar att förändring är möjlig. Personligen tror jag att män generellt är bättre på att presentera sig själva, medan kvinnor ofta är mer återhållsamma och underskattar ofta sitt eget värde trots likvärdig eller högre kompetens, säger Simone.
– Att ha blandade paneler, arbetsgrupper och ledningsstrukturer skapar inte bara bättre arbetsmiljö, utan också mer nyanserade diskussioner och beslut. Att sitta med i allt för många styrelser kan tyvärr även vara ett gissel för kvinnor eftersom man kommer efter i det egna arbetet. Då det är få kvinnor i ledningsposition inom datavetenskap blir det i genomsnitt fler uppdrag per person för att uppnå en jämn fördelning, säger Anna.
Hur tror ni att fler kvinnor skulle bli mer lockade till att studera datavetenskap?
– Som vi sa tidigare så har ju forskning visat att kvinnor gärna vill se helheten och hur det de gör kan ha en samhällspåverkan, kanske borde vi vara ännu tydligare med att man som datavetare faktiskt också kan vara med och bidra till det, att datavenskap är mer än att koda. Digital teknik är idag en central del av samhällsutvecklingen och både påverkar och möjliggör tvärvetenskapligt samarbete inom områden som juridik, socialvetenskap, integritet och grundläggande mänskliga rättigheter. Att kombinera datavetenskap med områden som juridik och samhällsvetenskap skapar lösningar som stärker både säkerhet och demokrati, säger Simone.
– Vi behöver ändra stereotypen om den ensamma hackern som sitter själv med en huva över huvudet. Datavetenskap är ju som sagt ett väldigt socialt ämne. Vi samarbetar och diskuterar väldigt mycket. I forsknings- och innovationsprojekt drivs arbetet ofta tillsammans med industripartners, där verkliga problem ska lösas. Blandade grupper med olika kön, bakgrunder och kompetenser leder till spännande resultat. Diversitet handlar inte bara om kön, utan om olika perspektiv och erfarenheter. Så vi vill ju locka till oss andra män också såklart som kanske också skräms bort av sterotypbilden, säger Anna.
Hur tror ni att situationen kan förändras?
– För att öka jämställdheten inom datavetenskap krävs nog olika insatser. Kvinnor utgör halva befolkningen och för att hitta den mängd personer med kompetens inom området som efterfrågas i samhället behöver vi rekrytera från hela befolkningen. För att möta framtidens utmaningar behöver datavetenskapen alla perspektiv, säger Anna.
– Det finns forskning som backar upp detta. En ny studie visar på en intressant paradox att desto mer jämställt ett land är ju färre kvinnor väljer yrken inom matematik, teknik och naturvetenskap. En annan studie visar att det finns liten korrelation mellan en grupps kollektiva intelligens och IQ:n hos dess individuella medlemmar. Men om en grupp inkluderar fler kvinnor ökar dess kollektiva intelligens. Något som jag bland annat har berättat om under konferensen Security Divas som vi arrangerar tillsammans med Compare. Projekt inom datavetenskap genomförs ofta i team, och den här forskningen visar behovet av att inkludera fler kvinnor i teamarbetet, säger Simone.
– Jag tänker att det börjar mycket tidigt. Hur presenteras tekniken för barn? Redan där sätts förväntningar och hur en tjej uppfattar området. Det finns tyvärr förutbestämda tankar om vad män och kvinnor förväntas göra. Vi behöver bryta stereotyper tidigt i skolan och ha fler kvinnliga förebilder men det är viktigt att komma ihåg att diversitet inte bara finns mellan könen utan även mellan individer, avslutar Anna.
20 procent kvinnor
Vid ämnet datavetenskap arbetar runt 70 personer varav 20 procent är kvinnor.
Ämnet arbetar aktivt med att lyfta kvinnor inom området och är medarrangörer till bland annat Security Divas Sweden - en konferens som lyfter skickliga kvinnor inom cyber- och informationssäkerhet och Ethical Hackarinas (8-9 april, 2026) är ett kommande evenemang som är utformat för att fungera som en utbildnings- och nätverksmöjlighet med särskilt fokus på att stärka kvinnor som vill lära sig mer om etisk hacking oavsett deras tidigare tekniska erfarenhet. Alla deltagare som är intresserade av att lära sig mer om etisk hackning är välkomna.
Vill du läsa mer?
Här kan du läsa mer om Ethical hackarinas:
Här kan du läsa mer om forskningen som nämns i artikeln:
