IPCC: Klimateffekter förväntas förvärras
En tydlig slutsats från IPCC:s nya klimatrapport är att klimateffekterna förväntas förvärras, och leda till stora framtida risker som ställer krav på en omfattande klimatanpassning. Klimatförändringarnas effekter såsom extrema väderförhållanden och havsnivåhöjning slår redan hårt mot ekosystem, industrier och städer.
Rapporten visar att stora delar av världen löper betydande risker kopplade till klimatförändringarnas effekter. Rapporten inkluderar arbetet från 270 forskare som granskat och sammanställt den senaste informationen. Dessa har undersökt över 34 000 refereegranskade publikationer som presenterar studier om hur klimatförändringar påverkar ekosystem och samhällen, utvecklingen av framtida risker, möjligheter och begränsningar till klimatanpassning och klimatriskreducering.
En ny prioritering gällande begränsningen av klimatutsläpp i den nya IPCC-rapporten är decentralisering och vikten av gemensamt ägande av energiproduktion och lagring. Förutom klimatbegränsning har decentraliserad energiproduktion och lagring flera andra fördelar, till exempel flexibilitet och tillförlitlighet i energikrissituationer liknande den som Sverige upplevde 2021. Vidare kan decentraliserad energiproduktion också leda till effektiv energianvändning och mer funktionell prissättning.
Exponentiella klimatåtgärder med målet att halvera de globala utsläppen senast 2030 är en absolut prioritet om vi ska ha någon chans att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 C i slutet av seklet. Sociala och affärsmässiga innovationer och beteendeförändringar, särskilt på lokal nivå, är grundläggande för snabba åtgärder.
Med intensifierade klimatförändringarna följer kaskadeffekter och sammanfallande extrema väderhändelser som sätter stor press på samhällets förmågor. I rapporten tas det upp att klimatanpassning och klimatriskreducering pågår men att utvecklingen är ojämn och otillräcklig med tanke på de risker vi står inför och att detta beror på olika hinder som begränsar klimatanpassningsförmågan. Dessa hinder innefattar konkurrerande mål och intressen, olika riskuppfattningar och värderingar, kunskapsbegränsningar, inkonsekvent information, oro för höga initiala kostnader och brist på politisk vilja, förtroende och resurser.
En slutsats är att om vi ska bli bättre på klimatanpassning måste vi gå från reaktiv till proaktiv planering med fokus på omvandling. Systemrisker kräver systemanpassning. En mer effektiv klimatanpassning måste inkludera stabil finansiering och konsekventa långsiktiga nationella beslut. Hur vi arbetar med klimatanpassning och klimatriskreducering är också viktigt. En fungerande klimatanpassning kräver inkluderande styrning, rättvisa processer och utfall, kollektiva åtgärder och ett ömsesidigt stöd.