Samverkan som recept för hållbar utveckling i avrinningsområden? En studie av svenska vattenråd i tre reglerade älvar

Hållbar utveckling kräver att man gör kloka avvägningar mellan olika samhällsintressen, som exempelvis energiproduktion från vattenkraft, livskraftiga bestånd av lax och skydd mot översvämningar.

Inom forskning, och av många som jobbar med vattenfrågor, ses samverkan mellan olika berörda aktörer som viktig för att göra sådana avvägningar. En anledning är att de involverade aktörernas kunskaper och perspektiv då kan komma till nytta i planering och beslutsfattande. Om de som berörs av besluten och planerna varit delaktiga i planeringsprocessen på ett bra sätt uppfattas planerna dessutom som mer legitima, och genomförandet av miljöåtgärder och förändringar går lättare. En ytterligare fördel med samverkan är att myndigheter och andra kan samordna sina beslut och planer. Om en kommun exempelvis bygger ett översvämningsskydd för sina kommuninvånares bostäder kan en annan kommun nedströms få mer översvämningsproblem. Men om man samverkar och planerar för hela älvsystemet kan det gå att hitta åtgärder som blir bättre för fler, och dessutom fördela kostnaderna.

Förhoppningarna på samverkan inom vattenförvaltning är stora. Det finns mycket forskning som handlar om hur grupper med olika aktörer kan fungera på ett bra sätt. Exempel på framgångsfaktorer är: att ha tid att engagera sig, att ha tillräcklig kunskap, att ha tillgång till en fungerande mötesplats, en bra ledare och ett öppet och tillitsfullt diskussionsklimat. Dessa faktorer har man kunnat identifiera genom att studera en stor mängd samverkansgrupper.

Men trots att vi vet mycket om vad som ger fungerande grupper är svårt att få samverkan att svara upp mot alla de förhoppningar som finns. Exempelvis kan vissa intressen få allt för stor genomslagskraft, och en del intressen kanske inte ens finns representerade i gruppen. Det kan också vara svårt att veta hur samverkansgruppens planer och beslut ska förhålla sig till andra beslut. Vad händer om en vattensamverkansgrupp vill göra något som försvårar det som våra demokratiskt valda politiker bestämt?

Den här studien bygger på idén att vi behöver studera samverkan både utifrån och inifrån, dvs. inte bara studera samverkansgrupper i sig, utan även det system för planering och beslutsfattande som finns utanför gruppen. Exempelvis - hur kan man göra för att gruppens kunskaper inte ska stanna hos de som är med i gruppen? - Hur kan man se till att alla de som påverkas av gruppens beslut finns representerade i gruppen? Hur kan personer som inte ingår i gruppen få insyn i beslut som fattas? Och vad ska gruppen ha för roll i vårt demokratiska system?

Genom att använda ett nyutvecklat teoriverktyg för hållbara samverkansprocesser kommer denna typ av frågor djup-studeras genom att intervjua olika samverkansgrupper och myndigheter i älvsystem . Vi har valt ut tre reglerade älvar, där vattenkraftproduktion, naturskydd och översvämningsrisker behöver vägas mot varandra.