Intervju med Ida Flink

Andreas: Kan du berätta om ditt nuvarande forskningsprojekt?

Ida: Jag leder ett behandlingsprojekt för kvinnor med vulvodyni, ett kroniskt smärttillstånd kännetecknat av långvarig smärta i underlivet. Detta FORTE-finansierade projekt syftar till att utveckla och utvärdera en multimodal behandlingsmodell och involverar ett flertal vårdenheter i Sverige, däribland Karlstad, Örebro, Stockholm och Jönköping.

Andreas: Vad innebär multimodal behandling i detta sammanhang?

Ida: Multimodal behandling innebär att vi integrerar flera professionella perspektiv för att hantera komplexiteten i smärttillståndet. Modellen omfattar en psykologisk del som fokuserar på beteendeterapeutiska strategier, en socialpsykologisk del där kommunikation och relationer bearbetas, samt en biomedicinsk del med fokus på fysiologiska och medicinska aspekter. Målet är att erbjuda en helhetsinriktad behandling som adresserar olika dimensioner av smärtan och dess påverkan på kvinnans vardag och relationer.

Andreas: Kan du förtydliga vad den sociala delen i behandlingen innebär?

Ida: Den sociala delen riktar sig främst mot kommunikation och relationell dynamik, särskilt hur kvinnorna kan uttrycka och hantera sina smärtproblem gentemot andra personer, ofta en partner. Detta integreras med den psykologiska behandlingen och är tänkt att stärka kvinnans förmåga att navigera sociala interaktioner och intima relationer trots smärtproblematiken.

Andreas: På vilket sätt kommer intimitet in i projektet?

Ida: Intimitet är ett centralt men tidigare relativt outforskat område inom vulvodyniforskning. I vårt projekt mäter vi kvinnornas upplevelse av intimitet före, under och efter behandling, särskilt i relation till eventuell partner. Tidigare studier har huvudsakligen fokuserat på partnerns reaktioner och beteenden snarare än upplevelsen av intimitet. Därför undersöker vi aktivt hur behandlingen är kopplad till upplevelsen av intimitet och den relationella dynamiken, vilket är ett viktigt forskningsbidrag.

Andreas: Är även kvinnor utan partner inkluderade i studien?

Ida: Ja, vi inkluderar medvetet kvinnor både med och utan partner, vilket skiljer vårt projekt från de flesta tidigare studier. Tidigare forskning har främst fokuserat på heterosexuella kvinnor med stabila partnerrelationer, vilket kan ge en snedvriden bild av problematiken. Vi har även en specifik behandlingsversion för unga kvinnor vid ungdomsmottagningar, där vi särskilt anpassat innehållet efter deras behov, vilket medför ökat fokus på vardagsfunktioner såsom användning av tampong och deltagande i fysiska aktiviteter.

Andreas: Vad är det huvudsakliga målet med behandlingen?

Ida: Det primära målet med behandlingen är att förbättra sexuell funktion och tillfredsställelse samt minska både smärtan och rädslan för smärta. Ett intressant och något oväntat resultat i pilotstudier är att vi observerat tydliga förbättringar även i smärtintensitet, vilket är relativt ovanligt vid psykologiska interventioner för andra typer av kronisk smärta.

Andreas: Vad fick dig att börja forska om vulvodyni?

Ida: Jag kommer ursprungligen från smärtpsykologifältet och disputerade inom området långvarig smärta och KBT. När jag insåg att det fanns ett stort kunskapsgap kring kvinnors smärttillstånd, blev jag intresserad av att bidra till forskning inom detta underprioriterade område. Vulvodyni är dessutom ett särskilt intressant smärttillstånd eftersom det ofta manifesterar sig i relationella och sociala sammanhang, vilket innebär att sociala och interaktionella faktorer spelar en större roll än vid andra smärtproblem.

Andreas: Har något i projektet överraskat dig hittills?

Ida: Det har gått oväntat smidigt att rekrytera deltagare, vilket tyder på ett stort kliniskt behov av och intresse för den här typen av behandling. En annan överraskning är de tydliga positiva effekterna på själva smärtan, vilket skiljer sig från tidigare erfarenheter med andra smärttillstånd där förbättringar oftast rör livskvalitet och hantering snarare än smärtintensitet.

Andreas: Hur ser du på partnerns roll i sammanhanget?

Ida: Partners roll är av stor betydelse. Våra kvalitativa studier visar att partners ofta är starkt påverkade av smärtproblematiken, både när det gäller kommunikation kring smärtan och relationens intimitet. Vi ser en tydlig variation i hur par hanterar detta; vissa upplever att smärtan leder till minskad intimitet och distans, medan andra tvärtom fördjupar sin relation genom ökad kommunikation och gemensam problemlösning. Detta belyser vikten av att inkludera partnerns perspektiv i både forskning och klinisk behandling.

Andreas: Hur positionerar sig detta projekt internationellt?

Ida: Internationellt är det relativt ovanligt med omfattande och statligt finansierade projekt inom vulvodyniforskning. Sverige är här på framkant. Det generella kunskapsläget präglas dock av otillräckligt stöd och begränsad finansiering, vilket gör vårt projekt särskilt viktigt. Vår ambition är att bidra med en strukturerad behandlingsmodell som kan användas internationellt och att stärka evidensbasen för behandling av vulvodyni.