Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid skolk och skolvägran

Enligt Reid (2000) finns olika karaktärsdrag hos dessa ungdomar. De kännetecknas av låg självkänsla, låg uppfattning om sin egen skolprestation och en ökad känslighet inför misslyckanden i skolan. I sin tur kan detta utvecklas till en depression eller ångest problematik hos ungdomen. Egger, Link, Castello och Angold, (2003) beskriver att samsjukligheten mellan separationsångest och depression är hög.

Författarna beskriver vidare att det finns flera olika samverkande faktorer, av både psykologisk, biologisk och social karaktär för utvecklandet av depression och ångest tillstånd. En majoritet av de som inte går till skolan har en psykiatrisk diagnos av något slag. Det är också vanligt förekommande att föräldrarna har egna psykiatriska problem, exempelvis ångest och depressionstillstånd (Brandibas, Gilles, Jeunier, Claude, Fouraste och Raymond, 2004). För att kunna sätt in rätt åtgärder är det enligt Tyrell (2008) nödvändigt att i förhand göra en bra kartläggning av problemområdet.

Layne, Bernstein, Agan och Kushner (2003) menar att med hjälp av social färdighetsträning, social exponering, kognitiv strukturering och ångesthantering minskar ångest och depression. Enligt Ek (2010) har många av de ungdomar som inte går till skolan dåliga copingstrategier. Med detta menas att de har svårt att hantera sin ångest och motgångar i olika situationer som de hamnar i. Mot denna bakgrund skall vi titta närmare på hur Barn och ungdomspsykiatrin inom Nu – sjukvården bedömer, handlägger och behandlar, samt vilka psykologiska faktorer som gör att ungdomarna inte går till skolan.

Vad det gäller effektiviteten hos olika behandlingar av ångeststörningar hos barn och ungdomar finns sett i nuläget ett tjugotal kontrollerade psykosociala studier (Kearney & Beasley, 1994; Kearney & Silverman 1996; Kennedy, 1965). Studierna avser diagnostiserade ångeststörningar, dvs. behandling av ångestproblematik som uppfyller kriterierna för diagnos. Det är särskilt kognitivt beteendeterapeutiska behandlingsmodeller (KBT) som har granskats systematiskt och dessa har visat goda resultat (Compton, Burns, Egger & Robertson 2002; Kendall 1994; Barrett, Dadds, Rapee 1996; Flannery-Schroeder & Kendell, 2000; Silverman & Treffers, 2001).

De allmänna rekommendationerna är att initiera behandlingen med antingen KBT eller Psykofarmaka. KBT är förstahandsval av behandling hos barn och ungdomar med måttlig funktionsnedsättning (Ollendick & March 2004; Socialstyrelsen, 2008, 2010). De behandlings studier som har tagit hänsyn till samsjuklighet vid ångeststörning har visat att KBT är lika effektivt hos barn med eller utan diagnos. Däremot har det inte funnits något samband mellan samsjuklighet före och efter behandling eller vid uppföljning (Öst, Svennson, Hellström, Lindwall, 2001; Kendall, Sugerman 2000; Ek, Eriksson & Hiltunen (submitted) beskriver att de ungdomar som inte går till skolan har stora funktionssvårigheter som i sin tur gör att de stannar hemma. Barn och ungdomspsykiatrin har svårigheter att hitta evidensbaserade behandlingsformer för dessa ungdomar. Ett annat problem är långa behandlingstider där för mycket fokus hamnar på symtombehandling och för lite på funktionsbehandling (Beck, 2005; Tyrrell, 2005).

Det övergripande syftet med doktorandstudierna är att undersöka vilka psykologiska faktorer som leder till att ungdomar inte går till skolan och vilka behandlingsformer som är effektiva.

Doktorand: Hans Ek

Referenser

Ek, H., and Eriksson, R. (2013). Psychological Factors Behind Truancy, School Phobia, and School Refusal: A Literature Study. Child & Family Behavior Therapy, 35: 228-248.