Fatta historia
Vad händer i mötet mellan lärare, elev och ämne på historielektionerna? Studiens huvudsyfte är att utforska hur historieämnet konstitueras av lärare och elever i en niondeklass under deras arbete med ett ämnesomåde - i det här fallet första världskrigets och mellankrigstidens historia.
Närmare bestämt undersöker studien hur informanterna gemensamt skapar historisk mening genom att erfara och tolka det förflutna i klassrummet. Enligt studiens teoretiska utgångspunkter kan skolans historieundervisning betraktas som ett organiserat kollektivt bruk av det förflutna som står i nära förbindelse med andra samhälleliga historiebruk. Studien omfattar data från 16 observerade lektioner, intervjuer med läraren och eleverna och analyser av elevernas essäskrivningar.
Studien visar hur realhistoriska kunskaper i, metahistoriska kunskaper om och värdeförmedlande kunskaper av historia framträder och tvinnas samman till en enhet i undervisningen. En hypotetisk slutsats är att dessa tre kunskapsformer är ömsesidigt beroende av varandra i den konkreta undervisningssituationen. En didaktisk implikation är indikationer på att olika metaperspektiv i historieundervisningen kan behöva utvecklas. Särskilt gäller det om de historiska aktörsperspektiven som förefaller vara viktiga för att stärka elevers förmåga att artikulera sitt historiemedvetande. Ett teoretiskt bidrag rör studiens medvetet eklektiska användning av ("tyska") teorier om historiemedvetenande och ("anglosaxiska") teorier om historiskt tänkande.
Denna licentiatavhandling har skrivits inom Forskarskolan för lärare i historia och samhällskunskap, en särskild fortbildningssatsning för yrkesverksamma lärare. Centrum för de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik vid Karlstads universitet har ansvarat för forskarskolan i samarbete med Högskolan Dalarna.