När Covid slog till kastades hotellanställda in i en ny och osäker arbetsmarknadssituation. Med massuppsägningar, omfattande användning av korttidsarbete och snabbt skiftande arbetsvillkor suddades gränsen mellan intern och extern arbetsmarknad ut – och skapade ett utdraget mellanläge med konsekvenser för både individer, organisationer och arbetsmarknaden i stort. Elin Storman, nybliven doktor i arbetsvetenskap, har skrivit avhandlingen ”Navigating organisational restructuring and job transitions - A Case study of workers in the Swedish hotel sector”.
Covid drabbade hotellbranschen ovanligt snabbt och hårt. I en sektor som redan präglas av otrygga anställningsvillkor ledde det plötsliga bortfallet av efterfrågan till massuppsägningar och ett omfattande införande av korttidsarbete – ett krisverktyg som då användes för första gången i dess nya form i Sverige.
Samtidigt skapade restriktioner och skiftande smittnivåer kraftiga svängningar i beläggningen, från nästan tomma hotell till perioder av full aktivitet under exempelvis perioder av ’hemester’. Mot bakgrund av att tidigare forskning om omstrukturering och korttidsarbete främst fokuserat på industrisektorn väcktes frågan om hur dessa snabba förändringar upplevdes av hotellanställda, och hur deras positioner på arbetsmarknaden påverkades i en ny och osäker omvärld.
Elin Storman, hur påverkades hotellanställdas arbetsvardag av omstruktureringar och korttidsarbete?
– Arbetsvardagen förändrades i grunden. För de som var kvar i arbete innebar korttidsarbete inte bara färre timmar och lägre inkomst, utan också kraftigt förändrade arbetsroller. Arbetsuppgifter breddades, introduktion och stöd blev eftersatta, och scheman blev fragmenterade och svårplanerade, eftersom de behövde anpassas till ett kundunderlag som kraftigt påverkades av smittspridningen och dessutom kom i vågor.
Pandemin förändrade även arbetsrelationerna i grunden. Ensamarbete blev vanligare, kollegor försvann och yrkesrollen skiftade delvis från värdskap till att upprätthålla snabbt föränderliga restriktioner. Arbetet präglades av tvära kast mellan låg belastning och intensiva arbetstoppar med färre medarbetare på plats vilket försvagade den sociala gemenskapen och minskade möjligheterna till gemensamma möten och lärande.
Vad skiljde erfarenheterna åt mellan dem som fick vara kvar i arbete och dem som förlorade sina jobb?
– Det fanns skillnader i erfarenheter jämfört med de som förlorade arbetet, men den omfattande implementeringen av korttidsarbete gav upphov till flera konsekvenser som liknar dem som identifierats i tidigare forskning om arbetsförlust, såsom inkomstbortfall samt minskad tillgång till flera andra latenta funktioner kopplade till arbete, förklarar Elin Storman. Även om många klarade av att anpassa sig väl till förändringarna, blev konsekvenserna mer kännbara för dem med små ekonomiska marginaler, ett uttalat behov av de rutiner som arbete ger eller med ett begränsat socialt nätverk utanför arbetslivet. De som förlorade sina jobb mötte däremot mer direkta och långvariga konsekvenser såsom inkomstbortfall, förlust av vardagsstruktur, identitet och sociala sammanhang, samt stora svårigheter att hitta nya jobb i en arbetsmarknad som präglades av konjunkturförändringar och pandemins återkommande vågor och restriktioner.
Du talar om liminalitet på arbetsmarknaden – vad innebär det i praktiken för de anställda?
– Liminalitet syftar på den dimension på arbetsmarknaden som innehåller positioner där människor befinner sig mellan etablerade kategorier som ’anställd’ och ’arbetslös’, förklarar Elin Storman. I praktiken handlar det om att ha någon form av arbete, men utan tillräcklig inkomst, trygghet eller framtidsutsikter för att kunna planera sitt liv.
– Det kan exempelvis handla om att arbeta några timmar i veckan samtidigt som man aktivt söker jobb, att hoppa mellan korta kontrakt, eller att ha ett deltidsjobb som inte matchar vare sig kompetens eller försörjningsbehov. För de anställda innebär detta en förlängd osäkerhet, där man varken fullt ut omfattas av anställningens skydd eller det stöd som riktas till arbetslösa.
Vilka är de viktigaste lärdomarna från studien för arbetsgivare och beslutsfattare inför framtida kriser?
– En central lärdom är att krisåtgärder som korttidsarbete visserligen kan rädda jobb, men samtidigt riskerar att skapa nya former av otrygghet om de används under lång tid och utan tillräckligt stöd, säger Elin Storman. Arbetsgivare behöver därför upprätthålla fokus på det systematiska arbetsmiljöarbetet även under kriser och vara medvetna om de konsekvenser som både implementeringen och den långvarig användningen av korttidsarbete kan innebära. Genom ökad medvetenhet om hur korttidsarbete påverkar organisationen och de anställda kan riskbedömningar göras i ett tidigare skede, vilket kan minska de negativa konsekvenser som identifieras i studien.
För beslutsfattare är lärdomen att korttidsarbete är ett viktigt verktyg vid kriser, men att det kräver en förståelse för de oavsiktliga konsekvenser som kan uppstå. Dessa effekter berör inte bara arbetstagare på den interna samt externa arbetsmarknaden, utan även för det mellanläge där Liminals återfinns. Implementeringen av korttidsarbete påverkar således inte bara arbetsmiljön för de som är kvar i organisationen, utan exempelvis också arbetsmarknadens rörelse i stort. Höga nivåer av korttidsarbete kan dessutom ha ett signalvärde som bidrar till minskad rörelse på arbetsmarknaden.
– Min studie visar även att kunskapen om både korttidsarbete och omställningsstöd var låg både bland arbetstagare och i vissa fall bland chefer inom sektorn, säger Elin Storman. Detta pekar på ett behov av ökad kunskap om befintliga stödstrukturer, samt på vikten att dessa når fram till dem som påverkas av omstrukturering. Att förstå både de oavsiktliga konsekvenserna av krisåtgärder och behovet av bättre informationsspridning kring stödstrukturer är avgörande för att minska negativa konsekvenser av omstrukturering i framtida kriser.
