Krönika: Tidstjuvar i fickan

2016: ”Men, varför har du en sån där?!” 

2026: ”Åh, en sån där borde jag också skaffa mig.” 

Jag är intresserad av tid. Hur vi uppfattar den, använder den och varför så många upplever att den rinner ifrån dem. En del människor jag möter frågar mig vad de ska göra för att frigöra tid. Då händer det att jag visar upp min telefon.  

Jag är teknikintresserad och köpte tidigt en smartphone. Jag lockades av att kunna spela schack på toaletten, läsa nyheterna vid matbordet och ha tillgång till allt, alltid. Men snart märkte jag vad den gjorde med min tid.  

Efter att iPhone kommit ut på marknaden tog det fem år innan majoriteten av svenskarna skaffat en smartphone. Numera har de flesta människor på jorden en. Och vi lägger tid på dem, i genomsnitt fem timmar om dagen. Fem timmar till … vadå? Scrollande i ändlösa flöden, sporadiska gilla-markeringar och alla dessa annonser som tränger sig på trots annonsblockerare?! 

Allt fler ser modern teknik som smartphones, sociala medier och strömningstjänster som tidstjuvar. Något som stjäl tid utan att ge mycket tillbaka. En brittisk undersökning av vilka aktiviteter i vardagen som är förknippade med lycka, visade exempelvis att textande och sociala medier hamnade på plats 32 av 40 möjliga aktivitetsområden. I toppen hamnade sex, kulturupplevelser och fysisk aktivitet, och i botten ”ligga sjuk i sängen”. Varför lägger människor så mycket tid på något som så få anser givande? 

Genom studier i psykologi känner jag till hur omgivningen påverkar våra val. Har du en skål fylld med karameller framför dig är sannolikheten hög att du äter av dem. Finns det inget godis, är sannolikheten låg.  

Någon gång, tidigt 2015, hade jag fått nog av ständig tillgång till de digitala karamellerna. Jag sålde min smartphone för några tusenlappar och köpte en Nokia med knappar och blått plastskal för några hundralappar. Många jag mötte blev förbryllade. Varför? Jag förklarade att känslan av att vara rågad på erfarenheter av onödiga impulsköp, bortslösade timmar och konstant distraktion gjorde beslutet ganska enkelt.  

Vi skruvar fram tiden tio år, till idag. Tekniken har gradvis finslipats till den grad att skolor inför skärmförbud och politiker diskuterar åldersgräns för sociala medier. Numera är många förbryllade på ett annat sätt när de får se min knapptelefon. Allt fler vill ha distans till tekniken och lägga sin tid på andra, mer givande, saker. Det är i de lägena jag tar upp min telefon. För mig har den blivit en symbol för hur jag fått tillbaka en del av min tid. 

Jag propagerar inte för att alla ska göra sig av med sina smartphones eller stänga av all teknik. På många sätt är modern teknik viktigt i arbetet, för hälso- och sjukvård eller ren överlevnad. Men jag tycker att man ska vara medveten om vad den teknik som är riktad till konsumenter, oss ”vanliga människor”, gör med vår tid.  

Jag, som i min forskning, undersöker människors koppling till sin egen avlägsna framtid, känner mig trygg i att påstå att ytterst få av oss kommer att vakna upp om 10, 20 eller 30 år och säga: ”jag önskar att jag lagt mer tid på kattvideos och influencers!” 

Tid är trots allt en begränsad resurs som inte bara mäts i minuter och timmar, utan även i år och decennier. I längden kanske det inte alltid tiden som rinner ifrån oss, utan vi som formar en omgivning – och ett samhälle – där tiden får rinna i väg alltför lätt.