Blivande danspedagog brinner för ett samhälle i rörelse

Alexandra kommer ursprungligen från Norrköping och är 22 år gammal. Hennes dansintresse har varit en röd tråd från barndom till vuxen.

- Det började i grundskolan då jag och min bästa kompis dansade på våra raster i skolan och uppträdde på skolans gemensamma fredagssamlingar under många år. Hon gick på dansskola och lärde mig det hon gjorde på hennes lektioner. Jag började själv på dansskola när jag var 9 år och började med hobbykurser i dansmix och streetjazz, följt av uppvisningsgrupp och hobbykurser i andra genrer med åren fram till 16 års ålder. Parallellt med det så är en väldigt stor del av mitt tidiga dansliv baserat på fritidsgård, där jag gick i en showgrupp med årlig valborgsshow, från att jag var 12 till att jag var 17. Där fick jag även mitt första möte med att leda andra i dans, då jag i kombination med mitt eget dansande i gruppen också fick vara dansledare för den yngre showgruppen. Sista året var jag dansledare för stora showgruppen. Jag gick även estetiska programmet i dans på De Geergymnasiet i Norrköping där jag introducerades för de mer traditionellt skolade och konstnärliga dansgenrerna jazz, balett och modernt. Gymnasiet blev även min ordentliga start för konstnärliga processer och ett mer seriöst fokus på mitt eget dansande. Efter studenten har jag bara fortsatt mina studier i dans och på den vägen är det!

Studerade dans under flera år i Karlstad

Alexandra har gått flera kurser samt danspedagogiska året vid Karlstads universitet. Hon hittade till Karlstad utefter ett tips från en gymnasielärare som själv läst in sin lärarlegitimation i Karlstad och hade bra erfarenheter av universitetet. Ett tips som visat sig vara lyckosamt.

- Att det blev just Karlstad för mig var ett väldigt spontant beslut, som inte alls var min tanke från början. Under sista terminen i gymnasiet så var jag säker på att jag ville studera vidare inom dans och att jag skulle bli professionell dansare. Jag sökte in till lite olika skolor men kom inte in någonstans. Jag var helt förkrossad, då dans var och är det enda jag vill hålla på med. Jag hade ingen aning om att det fanns eftergymnasial dansutbildning i Karlstad och gjorde direkt en sen ansökan. Jag såg det hela som en plan B och som en mellanlandning inför att söka in till skolorna jag inte kom in på följande år igen. Det viktigaste för mig var att jag skulle få hålla igång dansen. Jag kom in och läste då Dans 60 (nuvarande dansåret) läsåret 18-19. Följande år blev det samma utfall att jag inte kom in på någon av de yrkesutbildningar i dans jag sökt. Jag stannade då kvar i Karlstad ett andra år och byggde ihop mitt egna läsår i dans, där jag kombinerade olika 7,5 hp kvällskurser med att jag fick delta som alumn på Dansårets danslektioner. Jag insåg där någonstans att jag hade förälskat mig i Karlstad och att jag nog faktiskt inte ville utbilda mig till professionell dansare.

Fick upp ögonen för undervisning

I stället fick Alexandra upp ögonen för undervisning i samband med att ett nytt basår inom danspedagogik skulle startas upp vid Karlstads universitet.

- Jag bestämde mig då för att jag ville söka in till danspedagogiska året och stanna i Karlstad ett tredje år för att testa om undervisning verkligen var min grej, innan jag sökte mig till en eventuell yrkesutbildning. Och det var verkligen min grej! Karlstad började alltså som en akutlösning men resulterade i att jag bytte inriktning. Jag är så tacksam för att det blev som det blev och att jag fick en chans här – det var verkligen meningen att jag skulle hamna vid dansämnet på Karlstads universitet!

Alexandras intresse för danspedagogik har alltid funnits, även om hon menar att hon inte alltid varit medveten om det. Hon älskar att dela dans med andra, att skapa och att ingå i olika typer av sammanhang.

- Jag vill sprida dans och rörelseglädje och bygga självständiga och kreativa elever, som vågar låta dansen omfamna dem i alla livets olika rum. Jag vill ge människor en upplevelse av dans som uttrycksform och möjliggöra dans för människor i alla olika åldrar, socioekonomiska likväl som sociokulturella bakgrunder, kön, kroppstyper, hudfärg och så vidare. Som barn och ung tonåring visste jag inte att det fanns gymnasium och eftergymnasiala utbildningar i dans. Jag upplevde inte att jag hade någon förebild inom just det fältet, även om jag haft oändligt många förebilder bland mina olika dansledare och danslärare.

Dans är för alla!

- En stor del av mitt intresse för danspedagogik ligger därför i att vara den förebilden för andra barn, vuxna och äldre. Det är aldrig för tidigt och det är absolut aldrig för sent. Jag vill möjliggöra samma dansglädje för andra som liknar den jag fått. Devisen “Dans för alla” kommer alltid att vara min ledstjärna. Det är definitivt något som dansämnet vid Karlstads universitet jobbar aktivt med och som jag tagit med mig vidare. Jag anser att Sveriges dansfält behöver en större variation av undervisande kroppar, för att allt fler ska kunna inspireras och se en möjlighet i att börja dansa. Framförallt inom dans på högre nivå. Där ser jag ett ansvar i att vara en del av det arbetet som framtida danspedagog, att vara en av de förebilderna i att dans är för alla, oavsett om en som elev enbart ser dansen som hobby eller om en vill nå långt och utbilda sig inom fältet. Jag brinner för ett samhälle i rörelse.

Alexandra går nu programmet Danspedagogik – kandidat vid Stockholms konstnärliga högskola, SKH, med inriktningen jazzdans. Hon upplever att hennes tre år vid Karlstads universitet givit henne en bra grund att stå på, och då framförallt danspedagogiska året. 

- Jag är otroligt tacksam över att jag faktiskt inte hamnade på en yrkesutbildning direkt efter gymnasiet. Dans är ett hantverk som tar enormt mycket tid att bemästra och jag känner nu såhär i efterhand att jag inte hade varit tillräckligt mogen och mottaglig då. Mina år i Karlstad gav mig rum och tid för att mogna i min dans och min identitet inom den, vilket gör att jag idag upplever att jag kan lära mig på ett betydligt mer fördjupat sätt nu på SKH. Danspedagogiska året är en otroligt bra bas att ha, ett smörgåsbord där en både får utveckla sin egen dans, skapa koreografi, dansfilm och framförallt introduceras till didaktik och dansundervisning. Jag upplever att jag känner igen mycket av det jag möter på utbildningen nu hittills, vilket möjliggör ett direkt fördjupat lärande som ger mig en säker och trygg kunskap. Allt blir inte nytt och främmande, utan jag har min bas som jag bygger på.

Hur framtiden ser ut tar Alexandra med ro. Hon försöker leva i nuet och ta dagen som den kommer, för vem vet vart den för dig?

- Att jag hamnade i Karlstad, trots att jag planerade annat, har fått mig att inse att fantastiska saker kommer att dyka upp bara man är öppen för det. Jag vill inte begränsa mig. Jag vill ha min undervisning som bas, men samtidigt dansa i andras verk och sätta upp egna verk. Jag älskar det jag gör och kommer att göra och jag hoppas och tror att den passionen brinner lika starkt även i framtiden. Time will tell.