Dansandets åldrar
Unga vuxna, mellan cirka 15 och 30, är den åldersgrupp som dansar mest. Eller som man kunde säga tidigare, det är mellan konfirmation och giftermål som livets stora dansperiod infaller. Så var det i bondesamhället och så är det fortfarande, även om gränspunkterna idag snarare är studentexamen och första barnet. Mot slutet av 1900-talet har det dock tillkommit två dansande åldrar, dels medelålders, dels pensionärer.
Den dansande medelåldern kan förklaras med att barnen blivit äldre och klarar sig själva, föräldrarna har tid och möjlighet att gå ut och roa sig. Pensionärerna verkar å andra sidan vara den åldersgrupp som ökat sitt dansande mest på 2000-talet. Bättre hälsa och ekonomi än tidigare i denna grupp är troliga förklaringar.
När dessa äldre grupper, medelålders och pensionärer, går på dans är det oftast och i första hand sin ungdoms danser de söker. Det är ungdomsperiodens dans som blir utgångs- och referenspunkt för vårt dansande senare i livet. En så pass stor och vanlig företeelse som dans är något som alla har en relation till, antingen man dansar eller inte. Danstillställningar i olika former har varit ett av våra viktigaste nöjen under hundratals år. Dessa tillställningar är ett särskilt bra sätt att vara social både med de människor vi redan känner, och när vi vill göra nya bekantskaper. Inte minst gäller det när vi söker en partner. Man rör sig, umgås, äter, dricker och samtalar i en och samma miljö. Även om vi också vet att allt inte är frid och fröjd på en danslokal, det har moraliserats en hel del genom historien om dans som något dåligt, inte minst för ungdomar, så dominera de positiva upplevelserna. Dans, kroppsrörelser till musik i en positiv social samvaro är en oslagbart bra kombination
Förutom att dans är ett viktigt sätt att socialisera sig med hjälp av, kan dans användas som medel för andra mål. Ett sådant är mål är ”motion”, som man ofta får på köpet så att säga när man går på dans. Ser man på gympagrupper som exempelvis på Friskis och Svettis liknar de på många sätt dans. Idag finns även exempelvis zumba med flera motionsformer som tydligt bygger på dans från olika håll i världen.
Dagens dansande, både det som betonar det sociala och det som betonar motion, sker huvudsakligen i grupper där dansen i sig är i fokus. Många människor kan åka miltals, över halva Sverige eller till och med utomlands för att dansa sin favoritdans. Förr dansade man huvudsakligen i sin egen lokalmiljö, där dansen var en del av de nöjen man delade med de människor som fanns i ens egen vardag.
Hur är det med mig? Passar jag in i de dansande åldrarna som beskrivs ovan? Både ja och nej. När jag var 13 år började jag dansa folkdans och gammaldans, och vid 18 års ålder gick jag och mina vänner här i Göteborg på dans flera gånger i veckan. Snart började vi resa runt till olika folkdans och gammaldans-tillställningar på olika håll i Sverige. Så småningom utökades repertoaren med foxtrot, bugg och en del disko. Från ungdomstiden och in i medelåldern dansade jag mycket. Nu vid 65+ har dansandet minskat. Jag har ännu inte nått till den dansande pensionären, inte heller till russindiskot, som en kollega skämtsamt kallar danstillställningar för pensionärer. Men när jag dansar så dansar jag min ungdomstids danser.
Mats Nilsson
Docent i etnologi, dansande dansforskare