Utveckling av riskbedömningsmetoder för skyfallsskador

• – Målet är att metoderna ska kunna kan användas som stöd för att minska riskerna i samhället, säger Lars Nyberg, professor i risk- och miljöstudier. Det kan handla om anpassning av städer, bostäder och infrastruktur till de nya förhållandena med frekventare och intensivare skyfall.

Bakgrunden till projektet är att skyfall som orsakar lokala översvämningar är ett vanligt och kostsamt fenomen i Sverige under sommaren. De orsakar vattenfyllda källare och skador på infrastruktur som kan medföra betydande problem för individer och samhälle. Skyfallen förväntas dessutom öka i både intensitet och antal, som följd av klimatförändringarna.

Risker kan ses som en kombination av hot och sårbarhet. Vid skyfall utgör regnmängd, intensitet och vattennivå hotet, medan sårbarheten bland annat ligger i byggnader och infrastruktur i området.

• – Analyser av orsakssamband och möjligheten att göra prognoser för skador i såväl dagens som framtidens klimat är centrala frågor för hanteringen av skyfallsrisker, säger Barbara Blumenthal, doktorand i Risk- och miljöstudier.

En grundsten i detta arbete är att genom kostnads-nyttoanalys (CBA) kunna ge en kvantitativ uppskattning av förväntade skador som inträffar om åtgärder uteblir och att ställa detta mot kostnaderna för åtgärder. För detta används så kallade skadefunktioner/ skademodeller som ger en prognos av de förväntade skadorna. Ett problem här har länge varit att tillgången är begränsad till observerade skadedata som vi behöver för att utveckla och kalibrera modellerna mot.

• – Vi i projektgruppen har under flera års tid haft möjligheten att arbeta med försäkringsdata för översvämningsskador inom olika projekt, fortsätter Barbara Blumenthal. Ett antal samband har på så sätt kartlagts mellan skador, regnintensitet, topografiska och demografiska faktorer och några ansatser för kvantitativa riskbedömningar har föreslagits. Här vill vi arbeta vidare med ett nytt angreppsätt, Delfimetoden.

Delfimetoden är en systematiskt undersökningsteknik som genomförs i flera steg med återkoppling genom att ett antal experter besvara standardiseesierade enkäter, enskild eller i grupp i workshoper. De aggregerade gruppsvaren av experterna representerar en bedömning som är överlägset de enskilda svaren av de flesta experter. Metoden utvecklades på 1960-talet med intentionen att på ett bättre sätt kunna hantera komplexa och ofta interdisciplinära frågeställningar på områden med osäker och ofullständig kunskap. Numera har metoden en fast plats inom forskning, samhällsplanering och näringsliv.

• – I USA och Storbritannien har man sedan flera decennier arbetat med syntetiska skademodeller för ekonomiska riskbedömningar på en geografisk aggregerat lokal nivå som inte kräver empiriska skadedata som input, berättar Tonje Grahn, forskare i risk och miljöstudier. Modellerna har utvecklats för olika byggnadstyper med hjälp av Delphimetoden.

Projektet fokuserar på:

• Konstruktion och validering av syntetiska skademodeller för skyfallsskador i Sverige som kan användas som beslutsstöd för riskreducerande åtgärder
• Att i möjligaste mån använda fritt tillgängliga data
• Utveckling av metoder och modeller som är överförbara mellan olika regioner i Sverige

Vi som ingår i projektgruppen är:

• Lars Nyberg – professor i Risk- och miljöstudier, PhD i hydrologi
• Tonje Grahn – lektor i Risk- och miljöstudier, PhD Risk- och miljöstudier
• Jan Haas – lektor i Geomatik, PhD i Remote Sensing
• Kristin Gustafsson – doktorand i Risk- och miljöstudier
• Konstantionos Karagiorgis – adjunkt i Risk- och miljöstudier, PhD i Flood vulnerability
• Barbara Blumenthal – doktorand i Risk- och miljöstudier

Projektplanering och nuläge

• Under 2021 planering och pilotworkshop
• Hösten 2021-våren 2022 genomförs insamling av data med Delfimetoden. Tre workshops med experter inom skyfalls- och översvämningsskador på byggnader genomförs
• Våren 2022-hösten 2022 Analys av data och framtagande av skademodeller