17 oktober, Ett riktigt ålamörker

Olle Calles och Martin Österling, forskarassistenter i biologi
Foto: Kommunikationsavdelningen, Karlstads universitet

Ett gäng ålar på väg till Sargassohavet passerade Aula Magna under andra avsnittet av Barnens universitet. Tillsammans med 120 barn fick de höra historien om sig själva och bli fotograferade av intresserade barn från skolor i Örebro, Kristinehamn och Råda. Ålräddarna och forskarna Olle Calles och Martin Österling berättade för barnen om hur ålarna lever och hur vi kan vara med och rädda dem.

Visste ni att man använder antenner när man pejlar in var ålar befinner sig? Och att det är nu i september och oktober som det är lättast att fånga in ålarna i våra vattendrag? Vänern är Sveriges populäraste sjö för ålarna och de simmar ända från Sargassohavet där ålbebisarna föds över havet upp genom Göta älv till oss.

På vägen ska de passera ett antal vattenkraftverk vilket är farligt och svårt. På Karlstads universitet forskar Olle och Martin om hur de på bästa sätt kan hjälpa ålarna och andra fiskar att ta sig förbi de farliga vattenturbinerna i kraftverken. De är riktiga "ålaräddare". Men det finns också andra fiender för ålen som parasiter och gifter i naturen. Därför placerar forskarna små sändare i ålar för att kunna följa dem på deras väg och lära sig mer om hur de lever, för att i framtiden kunna hjälpa så många ålar som möjligt.

Stina Gustafsson och Nina Rees som också studerar ålarnas liv hjälpte till att visa barnen hur ålpejlingen går till och vad det är som händer när ålen "piper". Barnen fick också lära sig att man kan hjälpa både ålar och fiskar i framtiden genom att välja miljömärkt el, för då går en del av pengarna från de elbolagen till forskning om att göra det bättre för ålarna. Och så byggde de en rutchbana för ålyngel som kallas ålyngelledare. Den hjälper små små ålar att ta sig förbi de farliga vattenturbinerna.