Tomrum i narrativa medier. Litteratur och serieromaner

Detta projekt bedrevs av KuFo-forskarna Karin Aspenberg och Margareta Wallin Wictorin.

Projektets mål är att utveckla teori om tomrum i narrativa medier. Enligt fenomenologisk läsarorienterad teori är berättelser till sin natur fulla av tomrum som läsaren måste fylla i för att kunna skapa mening utifrån det lästa (Iser [1972] 1974). Även i tecknade serier behövs en förmåga att föreställa sig vad som händer i tomrummen mellan och inne i de enskilda rutorna (Groensteen 2007).

Internationell forskning belyser just nu hur olika medier spelar på frånvaro snarare än närvaro i text och ljud (Wolf 2016). Det här projektet fokuserar på text och bild. Projektets utgångspunkt är interdisciplinärt och syftar till att studera tomrum i skönlitteratur och serieromaner: vilka typer av skriftliga och bildliga tomrum som finns, vad de har för funktion och hur de påverkar läsarresponsen. Resultaten avses få betydelse för dels estetisk teori, dels didaktiska ändamål där verbal och visuell läskunnighet tränas, vilket bland annat enligt Statens medieråd är av största vikt i dagens mediesituation (statensmedierad.se) För att besvara projektets frågeställningar kommer tre verk, tillgängliga som skriftlig berättelse och serieroman, att analyseras och jämföras: Alice i underlandet (Lewis Carroll/ Leah Moore & John Reppion), Inferno (August Strindberg/Fabian Göransson) och Män som hatar kvinnor (Stieg Larsson/Denise Mina, Andrea Mutti & Leonardo Manco). Metoden motiveras av att såväl litterära texter som serieromaner ställer krav på läsarens aktiva medverkan, eftersom de präglas av olika typer av obestämbarhet. Förståelse av det ena mediet kan bidra till förståelse av det andra.