Kvinnor mot jämställdhet - Moralism eller arbetskritik?

Den svenska jämställdheten har under årens lopp kommit att betraktas som en framgångssaga, och ett konsensusprojekt där  de flesta i den offentliga politiken från höger till vänster varit överens om grundläggande jämställdhetsmål – en till synes hegemonisk diskurs. Detta till trots har det allt sedan jämställdheten instiftades som politisk fråga i början av 1970-talet funnits grupper av kvinnor, vilka reagerat och försökt att omförhandla innehållet i jämställdhetssträvandena.

Den senaste tiden har allt fler forskare uppmärksammat hur högerpopulism och så kallade anti-genusrörelser har kommit att hota de vunna landvinningarna på jämställdhetsområdet, särskilt i internationella sammanhang, men även i en svensk kontext. Vi är i den här panelen intresserade av att problematisera kvinnors motstånd mot jämställdhet utanför dessa radikala högerrörelser.

En kvinna som kliver av ekorrhjulet för att stanna hemma på heltid med sina barn, kvinnor som frivilligt väljer att arbeta deltid, arbetare som gör motstånd mot kommunens heltidssatsningar eller feministen Nina Björk, som till synes helt plötsligt går emot hela det jämställdhetspolitiska kontraktet och ifrågasätter varför vi lämnar våra tvååringar på förskolan. Det här är exempel på uttryck som går stick i stäv med jämställdhetsåtgärder såsom, rätt till heltid, rätt till barnomsorg och en jämn fördelning av betalt och obetalt arbete. Att vissa artikulationer – så som Nina Björks tvekan att lämna sitt barn på förskolan – har hamnat utanför det som räknas som jämställdhet innebär att jämställdheten har en gräns. Vissa praktiker har exkluderats, eller formulerat med diskursteoretisk vokabulär, det har förpassats till jämställdhetspolitikens diskursiva fält. Det diskursiva fältet brukar beskrivas som en plats som härbärgerar det icke artikulerbara, den fiktiva plats dit det ej möjliga att uttrycka inom en given diskurs hamnar.

Många feminister skulle nog konstatera att detta är uttryck för konservativa ideal eller tecken på avpolitisering. Vi vill här istället diskutera hur de kan förstås som icke-artikulerade motståndshandlingar. I panelen kommer vi att ha en prövande ingång, där vi diskuterar olika exempel på kvinnors omförhandlande av jämställdheten utifrån Wendy Browns argumentation om moral och moralism, samt utifrån en feministisk marxistisk arbetskritisk argumentation om social reproduktion.

Kunskapen om varför vissa kvinnor motsätter sig eller söker omförhandla betydelsen av jämställdhet är viktig, dels för att det är centralt att försöka förstå dessa drivkrafter, och inte enbart avfärda dem. Dels kan kunskap om kvinnors motrörelser och omförhandling av jämställdhet leda till möjligheter att på sikt hitta nya perspektiv och angreppssätt inom kritiska jämställdhetsstudier som om möjligt kan politisera det undangömda. Vår panel kommer att diskutera huruvida kvinnors omfamnande av hemmet och motstånd mot jämställdhetspolitik kan utgöra frö till en populistisk mobilisering – och i så fall i vilken tappning.

Maria Carbin1, Johanna Overud2, Louise Grip3 and Johanna Lauri4

1Professor , Professor, Umeå Centrum För Genusstudier, Umeå Universitet 2Docent, Lektor, Umeå Centrum För Genusstudier, Umeå Universitet 3Doktorand, Doktorand, Umeå Centrum För Genusstudier, Umeå Universitet 4Fil. Dr., Forskare, Umeå Centrum För Genusstudier, Umeå Universitet