15 oktober, Barnen och häxorna
"För ungefär 350 år sedan trodde man att det fanns häxor. Många tusen människor avrättades för att de sades vara häxor, bland annat här i Sverige. Ofta var det barn som anklagade olika kvinnor för att vara häxor. De berättade att häxan hade tagit dem med sig till Blåkulla där Djävulen hade fest. Man trodde på barnens hemska berättelser och dömde kvinnorna till döden. Detta ska jag berätta mer om."
Åsa Bergenheim, professor i idéhistoria och universitetets rektor
Åsa Bergenheim, professor i idéhistoria och universitetets rektor, tog med fler än 350 nyfikna åhörare på en resa 350 år tillbaka – till häxornas tid.
Utklädd till 1600-talskvinna välkomnade Åsa Bergenheim besökarna till den andra omgången av Barnens universitet 2012. Episk musik blandat med häxliknande skratt spelades upp i högtalarna medan publiken fyllde Aula Magna.
Åsa berättade att man förr i tiden i Sverige trodde starkt på både Gud och Djävulen. Djävulen sades locka människor till sig genom att utlova skönhet och rikedom. Framförallt kvinnor ansågs opålitliga och de som sålde sin själ till Djävulen kallades häxor. Det luriga med häxor, sa man, var att de såg ut precis som vilken vanlig kvinna som helst.
För att skilja häxor från vanliga människor skrevs böcker om demonologi, läran om demoner. I böckerna kunde man lära sig hur man känner igen en häxa, hur man fångar henne och hur man sedan straffar henne. Det var särskilt tacksamt att låta barn peka ut vilka kvinnor som var häxor eftersom man ansåg att barn omöjligen kunde ljuga.
Fattiga barn lärde sig snart att de kunde få mat och husrum i utbyte mot att de pekade ut häxor. Man kallade barnen ”Visgossar” och de stod ofta utanför kyrkan i samband med gudstjänsten. Barnen berättade hemska historier om att vissa kvinnor tog med sig barn till Blåkulla där Djävulen fanns.
Ingen vågade hjälpa en kvinna som hade blivit dömd, av rädsla för att själv bli anklagad att vara i maskopi med Djävulen. Och kvinnorna som blev anklagade torterades och förhördes tills de var så utmattade att de slutligen ”erkände”.
Åsa avslutade sin föreläsning med en frågestund där nyfikna barn fick ställa frågor och komma med egna inspel. Bland annat berättade Tobias att man förr i världen testade huruvida en kvinna var en häxa genom att binda fast hennes händer och kasta henne i vattnet. Om hon flöt var hon en häxa, om hon sjönk var hon oskyldig. Tyvärr sjönk kvinnorna, men folk sa då att kvinnan åtminstone skulle komma till himlen eftersom hon hade talat sanning.
Barnen lämnade föreläsningen med vetskapen om att det kanske inte alltid var bättre förr.