Föreläsning

Som med alla undervisningsformer är det viktigt att fundera över vilken funktion föreläsningen fyller i relation till lärandemålen och hur den kan vara en del i studenternas lärande. Det är också av betydelse att fundera över på vilket sätt kommunikation möjliggörs under föreläsningen. Många studenter uppskattar en ”liveföreläsning” och den direktkommunikation med en kunnig lärare som den möjliggör. Alla studenter vågar dock inte ställa frågor och har kanske inte heller förmåga att artikulera en fråga utifrån den förståelse de för tillfället har. För att kunna formulera en fråga behöver man förstå vissa delar av ämnesinnehållet och utifrån det identifiera sin egen kunskapslucka, vilket inte alltid är så enkelt under pågående föreläsning där ny information presenteras kontinuerligt.

Koncentrationsförmågan sjunker över tid när man sitter och lyssnar och det är möjligt att studenten missar viktig information vid något tillfälle, vilket kan göra att helheten blir svår att förstå. Människan har begränsad förmåga att ta in och lagra information i långtidsminnet och därför kan det vara mer effektivt ur lärandesynpunkt att dela upp en lång föreläsning i kortare avsnitt med avbrott för t.ex. diskussioner. För att gynna djupinlärning och stimulera engagemang och intresse behöver studenterna själva vara aktiva och bearbeta informationen, vilket man kan göra genom ökad grad av interaktion. De behöver också veta på vilka sätt föreläsningen ska bidra till förmågor och belysa stoff i lärandemålen.

En annan möjlighet är att föreläsa via nätet eller spela in sin föreläsning. Genom att använda digitalt stödda former för att envägskommunikations med studenterna kan undervisningstiden tillsammans med studenter utnyttjas till diskussion, interaktion och andra former av tvåvägskommunikation. Flipped classroom är ett exempel på detta där videoföreläsningar ofta används som en resurs för studenterna i arbetet med att förbereda sig för undervisning i form av seminarier, laborationer, workshop och liknande.

Föreläsning på nätet kan göras på olika sätt. Antingen kan den genomföras i realtid (t.ex. via Adobe Connect eller telebild), eller så kan den spelas in. En tredje variant är att spela in en föreläsning som görs i realtid, men det är inte att föredra eftersom en liveföreläsning har en annan karaktär än en inspelad föreläsning. Om tid finns är det bättre att göra en specifikt designad föreläsning för inspelning, eftersom den då blir mer riktad till en mottagare som inte förväntas delta på samma sätt som i synkron kommunikation.

Nedan följer några råd om olika tekniker som kan stimulera interaktion under salsföreläsningar samt rekommendationer för inspelning av föreläsningar.

Råd och rekommendationer

Föreläsning i sal

Baserat på Elmgren & Henriksson (2010): 

• Planera så att studenterna förbereder sig inför föreläsningen
• Korta ner föreläsningen i avsnitt som växlas med andra aktiviteter
• Låt studenter, före, under eller efter föreläsningen:
  • Identifiera sådant som är svårt att förstå
  • Diskutera olika fall
  • Applicera begrepp och teorier
  • Generera frågor
  • Utbyta idéer
• Låt studenter diskutera i flera steg: först i par, därefter i grupper om fyra, slutligen i helgrupp
• Använd responsverktyg (före, under och efter) för att
  • Ta ställning
  • Checka av
  • Synliggöra svårigheter
  • Diskutera
• Pausa i föreläsningen
  • Låt studenterna reflektera och komplettera anteckningar och sammanfatta för att se om något är oklart, under ett par minuters tystnad
  • Låt studenter byta och läsa varandras anteckningar
• Individuella uppgifter

Inspelad föreläsning

I ett forskningsprojekt från 2014 togs ett antal rekommendationer fram för videoföreläsningar. Guo, Kim och Rubin sammanfattar dessa i följande punkter.

Kortare filmer är mer engagerande. Forskningen visar att engagemanget avtar drastiskt efter sex minuter.
Rekommendation: Lägg tid på att planera och segmentera föreläsningar i avsnitt kortare än sex minuter. Den totala tiden för en videoföreläsning kan alltså vara betydligt längre, men ska då länkas samman av ett antal filmer var och en kortare än sex minuter.

Detta är en rekommendation som ges av i princip all forskning inom området.

Videos som växlar mellan att visa föreläsaren och t.ex. PowerPoints-bilder är mer engagerande än att bara visa bilder.
Rekommendation: Lägg tid på att redigera filmer så att föreläsaren syns vid lämpliga tillfällen. Det behöver inte vara så mycket och så ofta, men filmen vinner stort på att man upplever föreläsarens närvaro i filmen.

Videos som ger en personlig känsla kan vara mer engagerande än mer professionella studioinspelningar.
Rekommendation: Försök filma i informella miljöer och skapa en känsla av att föreläsningen sker speciellt för den som tittar.

Instruktioner som växer fram under tiden som föreläsaren pratar är mer engagerande än t.ex. färdiga PowerPoint-bilder.
Rekommendation: Använd rörelse och kontinuerliga visuella flöden i föreläsningar och instruktioner tillsammans med talade beskrivningar så att studenten successivt kan följa med i lärarens tankegång. Khan Academy använder sig ofta av denna teknik.

Föreläsningar inspelade i lektionssalar är mindre engagerande än föreläsningsfilmer inspelade specifikt för ändamålet. Detta gäller även högkvalitativa filmer inspelade i lektionssal.
Rekommendation: Föreläsare som trots allt väljer att spela in föreläsningar i lektionssal bör lägga extra vikt vid övriga rekommendationer för inspelade föreläsningar.

Filmer där föreläsaren talar relativt snabbt och med stor entusiasm är mer engagerande.
Rekommendation: Sträva efter att inte tala långsamt och tydligt utan ganska snabbt och med energi. Studenterna kan alltid göra paus och spola tillbaka om de behöver.

Man använder inspelade föreläsningar och instruktionsfilmer på olika sätt. Vissa filmer är avsedda att ses en eller ett fåtal gånger, andra är avsedda att ses många gånger.
Rekommendation: Föreläsningsfilmer bör fokusera på första gången en student ser den. En instruktionsfilm bör utformas för att underlätta att hitta enskilda avsnitt genom att snabbspola eller scrolla i filmen. Detta kan göras t.ex. genom att lägga in undertexter eller tydliga textskyltar vid nya avsnitt i filmen.