Forskningsstrategi

Forskningsstrategi för historieämnet, Karlstads universitet, 2021-23

1. Forskningsprofil, strategi och långsiktiga mål
Ämnets tyngdpunkt är modernhistorisk med starka inslag av historiedidaktik. Strategin för kommande tre år är fördjupning av ämnets lokala profil och samverkan med ämnesgrupperna vid Linköpings och Göteborgs universitet. Ett långsiktigt mål med samverkan är tematisk och kronologisk breddning av ämnets forskning.

2. Organisation och ledning
Vid KAU är historia organisatoriskt inplacerat på en flervetenskaplig institution med tyngdpunkt på samhällsvetenskapliga discipliner och ämnen. I institutionen ingår också två centrumbildningar. (Centrum för de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, CSD, och Centrum för klimat och säkerhet.) Omständigheten att en humanistisk disciplin har en huvudsakligen samhällsvetenskaplig organisatorisk inramning avspeglas i ämnets forskningsprofil och genom kopplingen till lärarutbildningen. Den bör vägas in när ämnets teoretiska och metodologiska särart vägs mot möjligheterna till flervetenskaplig samverkan.

Enligt fakultetens arbets- och delegationsordning har institutionens ledning det övergripande ansvaret för verksamhetens vetenskapliga kvalitet. Konkret är frågorna som har med forskningsprofil, prioriteringar och målbild att göra delegerat till ämnesgrupperna och ämnesföreträdarna. I syfte att stärka samordning och dialog mellan ämnesgrupperna och mellan ämnena och institutionsledningen finns sedan våren 2021 ett särskilt kollegium, bestående av ämnesföreträdare och centrumföreståndare. Till den organisatoriska inramningen av forskningen hör, vid sidan av centrumbildningarna, också två typer av stödstrukturer. De består dels av ett på institutionsnivå samordnat system för meriteringsstöd för lektorer (avse både stöd till forskningsinitiering och docentmeritering), dels ansökningsseminarier för projektansökningar.

På ämnesnivå har ämnesföreträdaren det övergripande kvalitetsansvaret för ämnets utveckling och den leder arbetet i sådana frågor som är gemensamma för ämnets olika forskargrupperingar, framför allt kvalitetssäkring och policyfrågor. På ämnesnivå sker viss samverkan inom forskning och forskarutbildning med övriga ämnen/centrumbildningar vid institutionen och framför allt med ämnesgrupperna i historia vid Linköpings universitet, respektive Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet.

På institutionsnivå vid KAU är det institutionsledningen som har ansvaret för medarbetarnas kompetensutveckling. Enligt för lärosätet centralt fastställd modell, sker skriftlig dokumentation och uppföljning av kompetensutvecklingsfrågor årligen, i medarbetarsamtal med prefekten. Utfallet av medarbetarsamtalen beaktas av ämnenas studierektorer i deras årliga tjänsteplanering. Samtliga medarbetare på ämnet har också möjlighet att, inför medarbetarsamtalet med prefekten, samtala med ämnesföreträdaren i syfte att identifiera områden av ämnesspecifik betydelse för den enskilde läraren/handledarens fortsatta meritering inom forskarhandledning och egen forskning. Detta kan omfatta exempelvis behov av handledarutbildning, eller frågor kring den egna forskningsmeriteringen upp till docent-/professorsnivå. Ämnesföreträdaren ansvarar för att dokumentation av samtalen görs. I frågor som rör kompetensförsörjning och rekryteringar till ämnet sker på motsvarande sätt dialog med institutionsledning och de båda studierektorerna på institutions- respektive ämnesnivå.

3. Kompetensprofil
I ämnets fastanställda personal ingår åtta lektorer, varav två docenter, samt tre professorer och två adjunkter. Därutöver ingår för närvarande sex doktorander. Kompetensmässigt finns en tyngdpunkt mot lärarutbildning och modern historia. Omständigheten återspeglas i de forskningsområden som finns vid ämnet (se nedan).

När det gäller personalrekryteringar gäller i stort samma förutsättningar för historieämnet som för övriga discipliner vid fakulteten. Problematiken är komplicerad och inkluderar en rad aspekter, såsom exempelvis lärosätets i allmänhet attraktionskraft och KAU:s egna strategiska prioriteringar, inbegripet betoning av samverkan med omgivande samhälle och satsningar på professionsutbildningar. På institutions- och ämnesnivå påverkar fr.a. de praktiska begränsningarna när det gäller planering av medarbetarnas kompetensutvecklingstid. I det fortsatta arbetet med sistnämnda fråga finner vi det viktigt att, i dialog med institutionsledningen, beakta också exempelvis jämställdhetshänsyn.

 Samtidigt har inte minst ökad digitalisering i vissa avseenden inneburit större möjligheter till internationalisering. Härmed avses konferensdeltagande och möjligheterna att bjuda in utländska forskare till gästföreläsningar. Vid ämnet finns också sedan många år ett väl etablerat och fungerande lärar-/forskarutbyten med Banaras University, Indien.

Rekryteringsfrågor, internationalisering, jämställdhet och det som i lärosätets riktlinjer benämnes ’disciplinär öppenhet’ behandlas, förutom på institutionsnivå, inom ramen för ämneskollegiet och ämnets forskarhandledningskollegium. När det gäller lärosätets betoning av disciplinär öppenhet identifierar vi emellertid en viktig problematik. Av den utvärdering som UKÄ 2018-19 gjorde av historieämnets forskarutbildningsrättigheter framgick att inslagen av flervetenskaplighet och den nära anknytningen till flerdisciplinära forskarskolor med inriktning mot didaktisk respektive regionforskning betraktades med skepsis. Med tanke på att flervetenskaplighet betonas på lärosätes- och institutionsnivå är frågan är fortsatt relevant inte bara för hur ämnets reviderade forskarutbildning skall fortsätta utvecklas, utan också i med avseende på de prioriteringar som sannolikt är nödvändiga när det gäller val av forskningsområden/satsningar och framtida rekryteringar.

4. Forskningsområden – prioriteringar 2021-23
Ämnets största utmaning är att upprätta och upprätthålla en balans mellan, å ena a sidan, sådan tematisk och kronologisk breddsom vårt utbildningsuppdrag sammantaget kräver, å andra sidan de krav som ställs på historiedidaktisk forskning i anslutning till lärarutbildningen. Detta inkluderar strategiskt genomtänkta satsningar vad gäller såväl forskning som rekrytering. Samverkan på institutionsnivå, institutionens båda centrumbildningar och exempelvis institutionens egna, årligen utlysta meriteringsstöd spelar en viktig lokal roll. Med utgångspunkt i den kritik som framförts gällande inslaget av flervetenskaplighet bör emellertid den inomdisciplinära utvecklingen prioriteras.

För den vetenskapliga utvecklingen av ämnet är således inte minst det egna högre seminariet av central betydelse. Av samma skäl hamnar de samarbetsavtal som ämnet har med historikermiljön vid Linköpings universitet respektive Institutionen för historiska studier i Göteborg i fokus. Därför går ämnets forskningsstrategi för perioden 2021-23 i första hand ut på att via fortsatt nätverkande och samverkan med ovannämnda och andra, externa parter skapa gynnsamma intellektuella och organisatoriska förutsättningar inte bara för effektivt utnyttjande av egna kompetensutvecklingsmedel, utan också externfinansierad forskning. Eftersom forskning och undervisning är nära sammanlänkade verksamheter är tre viktiga inslag i strategin (a) att ämnet förmår vidmakthålla och utveckla sin kompetens inom området arkivkunskap; (b) att ämnet vid framtida rekryteringar prioriterar behovet av forsknings- och undervisningskompetens inom perioden före 1850 samt (c) beaktar betydelsen av fortsatt internationalisering.